För första gången på mycket länge fick min och Fredriks relation slappna av. Under hela min medicinerings period har vi båda två haft det extremt svårt att slappna av och att kunna vara oss själv av olika anledningar. När jag tog beslutet att inte dricka mer alkohol under medicineringen så ställde Fredrik direkt upp och avstod även han. Det är något som jag verkligen uppskattar och älskar honom för. Problemet var dock att jag under de senaste månaderna inte varit jag, inte kunnat visa andra känslor än ilska och förtvivlan och inte kunnat med att umgås med folk inklusive Fredrik. Så vi kan väll säga att våran relation har varit en smula ansträngd de senaste året.

Jag är jag nu. Jag är tillbaka. Jag har fortfarande utbrott av ilska och förtvivlan men jag har även utbrott av glädje och kärlek. Mycket mer förvirrad, mycket mer kaotisk men trotts allt det yrmoln av hybris han en gång förälskade sig i. På torsdagen fick vi äntligen gå ut och roa oss på riktigt för första gången på väldigt länge. Han är fin han den där, min man.

I wasn't born with enough like-knappar.