Dagen då allt gick lite snett.
Jag hade Yoga runt lunch. Det gick så mycket bättre än förra gången. Jag kände mig kolugn efteråt och hur nöjd som helst. Så nöjd att jag bestämde mig för att jag skulle orka gå och fika med Alex efteråt. När var på väg bort till hennes å meddelade hon att hon hade gått upp till sina föräldrar och att jag kunde komma upp dit. Det gör jag så gärna eftersom de även är Fredriks föräldrar och de är sjukt grymma. Vi satt uppe och käkade lite mellanmål tillsammans och helt plötsligt inser jag att det är Alex födelsedag vilket jag egentligen borde ha kommit ihåg eftersom jag skickade ett grattis meddelande till henne precis innan jag gick till Yogan. Nåväl, när jag är där så kom jag på att jag också hade fått sms från posten om att mina paket från Shock hade kommit och att jag kunde hämta dem på Priso. Jag fick två paket eftersom jag såklart i ren impuls shoppade därifrån utan att hinna tänka färdigt och blev tvungen att lägga in order extra. I alla fall så kände jag hur min krafter redan var lite på väg ut ur kroppen så jag ringde Fredrik och kollade om han kunde göra mig sällskap till Priso för att hämta ut paketen. Både hans jobb och Priso är på vägen hem ändå så det blev inga jätteomvägar direkt. När vi kom hem så insåg jag att jag bara hade en och en halv timme på mig att vila innan Jenni skulle komma över och kolla på film. Jag vilade så gott jag kunde och hoppades på det bästa. Klockan nio på kvällen var jag äntligen "ensam " igen men insåg att jag helt hade glömt bort att äta någon riktig mat och att det såg ut som faan i lägenheten. Jag bet ihop, städade och lagade lite käk. Tog ett nytt försök att ta det lugnt och försökte sätta mig vid datorn för att varva ner. Vid det här laget hade mitt psyke tröttnat på mig för länge sen så när Fredrik satte igång och slammrade på sitt tangentbord så att hela bordet skakade och därmed hela min skärm så orkade jag inte bita ihop mer. Jag gjorde ett gott försök och förklarade att han skakade hela bordet så att jag inte kunde koncentrera mig och sitta vid datorn, tyvärr kunde jag inte förmedla det bättre än "Det skakar i hela bordet". Fredrik som också är trött och utmattad eftersom att han blir tvingad att jobba fastän att han inte är helt frisk svarade bara att "Ja, jag skriver...". Hej och välkommen första psykbrytet sedan jag slutade med mediciner. Jag försökte kämpa emot det genom att hitta lugnet i soffan istället men smattrandet av tangenterna borrade in sig i mitt huvud och drev mig in i badrummet där Fredrik sen hittade mig sittandes ihopkurad på duschgolvet med fingrarna inborrade i öronen gråtandes. Inte ett av mina stoltaste ögonblick. Men trotts allt en klart typexempel på min extrema perceptionskänslighet. Är det mitt fel? Nej. Kan jag förebygga det? Ja.

Annons

Uploader

got photos in group

Taggad med

The photo has no tags

Geo tag

Camera info

Camera W595

Focal length 4 mm

Aperture f/2.8

Shutter 1/8 s

ISO 250

Date

Comment the photo

Obscuratior Tue 17 May 2011 16:17

Jag förstår exakt hur du känner! Hatar när det blir sådär och man kan inte göra något annat än grina och hålla för öronen och ingen förstår en. Har själv ADD, och är extremt känslig med ljud. Sjukt jobbigt helt enkelt. :(

- Read more -

Gonne Tue 17 May 2011 16:26

jo precis, man kan spendera en evighet med att försöka förklara men har man det inte själv går det aldrig att förstå till 100 %. Känns jävligt handikappat emellanåt men å andra sidan finns det så mycket andra fina egenskaper man besitter :)

- Read more -

slynia Fri 6 May 2011 19:33

Men ändå! Ett litet bakslag är att räkna med! Och nog fan hade det kunnat vara värre. du kastade ju inte ut fredrik med tangentbord på gatan! Jag tycker du är bra och att du ska vara stolt över dig själv! Jag är det om inte annat!

- Read more -

Gonne Fri 6 May 2011 20:16

waaahuurg! ok då :)

- Read more -

slynia Fri 6 May 2011 21:59

kram också

- Read more -