Att sluta göra saker så komplicerade

Jag hittade den här bilden på facebook tidigare imorse, den fick mig att tänka på alla de saker en borde göra. Den fick mig att tänka på hur fruktansvärt dålig jag är på att berätta saker, bilden fick mig liksom att inse saker jag egentligen redan vet och den fick mig att förstå det.

Egentligen är det som står på bilden saker jag redan vet, men jag är otroligt dålig på säga sånt. Jag är så otroligt dålig på att säga sånna saker för att jag är så otroligt rädd för att göra bort mig, för att det jag säger ska låta konstigt eller att ingen ska förstå det jag försöker få fram.

Det här har istället fått mig att vara tyst, fram tills dess att jag tycker att jag känner någon tillräckligt bra. När jag tycker att jag känner någon tillräckligt bra så kan jag börja prata, men innan dess är det omöjligt. Jag kan inte berätta att jag tycker om någon förrän den personen har sagt det till mig så pass många gånger att jag nästan tröttnat på det.

Det är det här som kan få mig att verka konstig, men jag tror inte att folk tror på mig, lika lite som jag tror att folk är allvarliga när de säger sånna saker till mig. Jag litar inte på folk för jag tror hela tiden att de ska vända ryggen till och försvinna, det är något som har hänt alldeles för många gånger förut och nu vågar jag inte lita på en enda människa längre.

Jag försöker hela tiden bli bättre på att tro på människor och det går, kanske lite långsamt, men jag blir bättre på det för varje dag som går. För varje dag som går så tror jag lite mer på det som sägs till mig och jag stöter mindre och mindre ifrån mig människor som är på väg att komma för nära.

Jag jobbar på det här och det går bättre, jag gör framsteg och jag är fan stolt över mig själv för det.