March
Tuesday 3 March 2009 photo 1/1
|
Tuesday 3 March 2009 photo 1/1
|
|
Efter att ha lyckats skaka av mej effekten från kylan kände jag mej helt avtrubbad inombords. Jag var fullt medveten om att den inte kunde skada mej fysiskt. Men jag hade fortfarande en kuslig känsla att den lurade någonstans, hoprullad som en skallerorm som väntade på att sträcka på halsen och hugga mej för att hämnas. Men en annan del av mej kände att jag aldrig skulle träffa Henne igen eller mina syskon.
Jag blev förvirrad och fick en känsla av att jag inte förtjänade att bo med dem, att jag var ovärdig och att Hon kastat bort mej. Jag gjorde mitt bästa för att intala mej själv att det var tack vare det mirakulösa ingripandet av skräck som hade gett mej en möjlighet till ett nytt liv. Jag gjorde allt för att isolera mitt förflutna, att begrava de hemska erfarenheterna djupt inne i hjärtat. Jag försökte föreställa mej att jag stängde av mitt förflutna på samma sätt som man slår av en strömbrytare. Även om jag var spontan och otvungen i fosterhemmet blev jag som ferstenad och blyg tillsammans med min klasskamrater. Jag verkade ha svårt att få vänner. På rasterna titta jag på de andra barnen som lekte kurragömma och spelade handboll men själv höll jag mej undan och gick runt på skolgården som i en dimma. Allteftersom min koncentrationsförmåga avtog förvandlades min tidigare så vackra handstil till kråkfötter. Eftersom jag ville bli accepterad och redan hade stulit mat i flera år var jag genast med på noterna. Jag förstod mycket väl att det jag gjorde var fel. Jag insåg också att några av de äldre pojkarna utnyttjade mej mej med det brydde jag mej inte om.
Visa toppen
Show footer