Monday 22 June 2009 photo 4/7
|
Det var en gång ett mycket mycket ensamt barn. Hon hade inga kompisar och de få hon lekte med var ofta elaka. Barnet visste inte alls vad hon skulle ta sig till, för hon ville ju bara ha någon att leka med.
En dag när hon gick i staden hittade hon en byggnad som på andra våningen tymde ett magiskt gömställe. Där bodde de mest magiska varelserna. Spöken, häxor, drakar och hjältinnor. Men där bodde också de mest vanliga människor, pappor, mammor och barn som hon själv.
Barnet lärde känna dem alla och kom ofta på besök för att träffa dem igen. Och barnet blev gladare och lyckligare, för nu var barnet inte så ensamt längre.
Vuxna kallade platsen för tillflyktsort och i ibland verklighetsfrånvänd. Samtidigt kallade de den lärorik och pedagogisk.
De kallade den bibliotek. Barnet kallar den fristad.
En dag när hon gick i staden hittade hon en byggnad som på andra våningen tymde ett magiskt gömställe. Där bodde de mest magiska varelserna. Spöken, häxor, drakar och hjältinnor. Men där bodde också de mest vanliga människor, pappor, mammor och barn som hon själv.
Barnet lärde känna dem alla och kom ofta på besök för att träffa dem igen. Och barnet blev gladare och lyckligare, för nu var barnet inte så ensamt längre.
Vuxna kallade platsen för tillflyktsort och i ibland verklighetsfrånvänd. Samtidigt kallade de den lärorik och pedagogisk.
De kallade den bibliotek. Barnet kallar den fristad.