Vargen <3

Ibland undrar jag varför jag är så himla snäll och ger folk chanser om och om igen. Efter att hon har dissat och åter igen dissat mig flera gånger i rad och sedan bett mig om hjälp. Varför hjälper jag henne då?! Allt ska handla om henne hela tiden! Blir så trött på det! Senast igår skrev hon till mig att hon inte kollade sin laptop efter bilder på Lucky som hon ska skicka till mig eftersom hennes självförtroende är dåligt och jag bör hjälpa henne att hitta en pojkvän och en ny klädstil...HUR EGOISTISKT ÄR INTE DET!?!?! Hon ställer fan aldrig upp för mig och kräver nästan hela tiden att jag ska ställa upp för henne! Frågade henne 2 gånger idag om hon kunde tänka sig kolla efter bilder i veckan..första gången ignorerade hon mig och andra gången svarade hon inte fören jag började spama henne med frågetecken och punkter. Sedan började hon babbla om sig själv igen....
Varför är jag så jävla snäll och ställer upp med att hjälpa henne hela tiden och att lyssna på hennes klagomål om hon inte ens kan leta upp ett par jävla fucking bilder !?!

Jag har också några vänner som är sådär. Jag brukar försöka strida emot när jag tycker dom blir allt för självcentrerade.

En gång sa en kompis till mig genom ett sms att hen inte vela gå till skolan för att hen inte vela umgås med folk. Jag skrev då tillbaka att jag inte vela höra varför hen inte kommer till skolan för det strider mot mina värderingar att göra så.

Att ältra över sina egna brister eller ventilera ut på någon annan är ju självcentrerat i sig. I exemplet sätter jag ju en tydlig gräns för hur långt jag går med på att lyssna på någons problem. I ditt fall tolkar jag det som att du vill (om inte att sluta vara med personen helt) sätta en gräns för hur mycket du är tvungen att axla av hennes dåliga självförtroende. Och om du frågar mig, så är en sak som att vägra titta genom datorn efter foton på Lucky till dig ett tecken på respektlöshet.

Jag skulle hålla mig asservativ och säga i jag-form hur jag kände till henne om hur jag blev behandlad. Annars kan kompisen likväl säga adjö istället, och bolla sina problem med sig själv. Jag försöker få folk att inte glömma att jag är där på eget initiativ och inte för givet. Så om de vill ha mig med i leken får de prioritera.

Jag har även försökt gjort saken till en vana att aldrig ältra problem över någon annan, utan försöka ta reda på dem genom böcker, hälsovården etc. beroende på vad det är för problem (pratar om problem relaterat till dålig självkänsla/depression/dåligt självförtroende etc). På det viset har jag också ett starkt argument till varför jag inte ska behöva ta "skit" från någon annan häller. Precis som min kompis i exemplet så har jag också liknande problem med social fobi och utmattning ibland, men jag går till skolan endå, och jag tränar på att stärka min sociala uthållighet och låter bli att klaga om det till andra. Såklart så svarar jag på tilltal utifall någon förmodas fråga hur det är med mig, och jag mår riktigt dåligt, men jag avbryter mig med "men mer i detalj en så behöver vi inte gå" när det blir för mycket av det jobbiga, så att personen kan få välja själv att fortsätta fråga eller ej. Det ger även mina vänner en osagd vetskap om att det strider mot mina värderingar att ältra för mycket problem över andra.

Sånna där tricks med osagda vetskaper funkar desvärre inte på alla kompisar. Ibland tror jag även att visa att man inte tar andras "skit" häller kan vara lika viktigt som att visa att man inte ger sitt egna till andra.

blöh, har också en sån polare, så jävla tröttsamt >< och fett dålig stil av henne att göra så :(