Urinvägsinfektion, njurbäckeninflammation och vätskebrist, var ju inte direkt det första jag tänkt starta min sommar med. Men nu är det bara gilla läget och göra det bästa av saken! Efter en förjävligt smärtsam vecka och en lärorik helg på sjukhuset så har jag insett att man verkligen ska upskatta det man har och att inte ta sin hälsa, sig själv och livet för givet. Jag fick bo rum i rum med en liten 6 årig tjej, som var cancersjuk för att det var fullt på infektionsavdelningen. Det var den sötaste lilla flicka jag sett med stora bruna ögon och ett leende som sken upp hela rummet. Där kom jag och tyckte synd om mig själv, och det kan jag säga att de tankarna slutade direkt jag såg henne. Hon var så liten och mager, så skör. Tapetserad med slangar över sig och blekare än snö. Kortkort snaggat hår, och liten och skör som en tändsticka var hon. Likförbannat där hon satt med cancern som sin skugga, så log hon och skrattade hela tiden. Hon blev helt överlycklig över en liten piggelin som hon fick av sin farsa. Strålade som en sol, som om hon hade vunnit flera miljoner. men det var bara en piggelin.
Hennes liv hade börjat i ett helvete, men hon verkade se det ljusa i allt hela tiden.
Jag skämdes och blev ledsen först när jag såg hon, men sen kände jag vilket stort liv som finns i henne och hur mycket hon uppskattar allt och alla omkring sig. Och sig själv. Hon blev min förebild på sjukhuset och en tankeställare.
Always look on the bright side of life

bra skrivet linn!