Vi åt middag hos mina föräldrar igår kväll. Mycket trevligt.
Far hade en hög nya familjepapper som han fått av farmor för ett tag sedan, som han tyckte jag skulle ha.

Fältpost! Min gammelfarfars brev hem till sin fru, som han skrev som krigsfånge 1918! Det står att han får skicka två varje månad, och det ena går till Madeleine och det andra till hans mor.

Ja jag blir lika glad som sorgsen när jag läser... Speciellt telegrammen från farfar. Min farmor brände alla brev han skrivit, kärleksdikter och allt, på ett stort bål efter kriget. Hon ville bara bli av med den delen av hennes liv. Jag skulle ge vad som helst för att få läsa det nu.

Ja, jag förstår dig, verkligen. Men jag förstår också farmor, som säkert hade det svårt med ovisshet och ensamhet och krig. Min morfar blev oerhört besviken på sin pappa, min morfarsfar, som reste till Chicago och aldrig kom tillbaka. Morfarsfar skrev till min morfar att han skulle skicka en fin klocka till honom från Amerika, men det blev varken klocka eller far, mera. Det kunde min morfar aldrig smälta. Han rev sönder alla foton från sin barndom och foton på sin pappa, när morfar blev äldre. Mormor räddade några bilder, som jag nu har i min ägo, lite sönderrivna, med dock kvar. Någon ska finnas på min bdb.....

Jo jag tror inte hon hade en tanke på sitt icke-existerande barnbarn när hon gjorde det. Det var nog bara något hon kände att hon behövde göra...

Exakt. men synd för dig! Jag hade ju gärna velat ha lite sådana där saker också, men morfar ville ju liksom sudda ut det. Men brevet som morfarsfar skrev till honom finns faktiskt bevarat, hur det nu gått till hos min mamma. Kankse var det mormor som var framme där också.