Jag kommer nog att bryta ihop snart... det känns som jag reser mig men så fort jag reser mig upp så får jag benen undanslagna av någon. Troligen min mamma som vill trycka ner något så det får henne att känna sig bättre. Alla mina fel och britser är mitt fel! Ja det måste ju vara så, för hon är ju fullkomlig. Konstigt att vi är biologiskt besläktade, men jag kanske är adopterad... I så fall vill jag veta vilken min riktiga familj är.. säkert är min rktiga mamma en patient på ett mentalsjukhus som inte fick ha mig där. Och min pappa sitter i fängelse eftersom han är någon de helt enkelt inte kan ha lös. Det skulle förklara min morbida smak för blod och elände. jag vill bara rusa runt och skrika. För allt verkar kväva mig och mitt syre har tagit slut. Och jag har ingen reservplan eller ingen tub. Jag ser en här av problem framför mig och jag är inte feg för att jag bävar att möta den. Nu har små problemen slutat komma och allt större kommer. Ska jag stå kvar eller springa rakt igenom det? Ska jag vända det ryggen och leta efter ett lämpligt stup?

Annons

The photo has no tags

Cremella Fri 11 May 2007 16:56

Kan inte säga att jag förstår hur du känner helt och hållet.. Men delvis iaf, hoppas det är till någon hjälp.. :)

1 comments on this photo

November 2007