Jag HATAR Distans .

Förstår hur du menar.

Ja, det är sjukt jobbigt =c .

Ni får helt enkelt flytta ihop dirr, precis som alla andra flator, haha! :))

Haha. Det önskar jag fan att vi hade gjort D:

kör, ba kör!!

Ja precis.

Jag är tillsammans med världens underbaraste tjej.
Hon bor i Örebro & jag i Mark. ungefär 4-5 timmar ifrån varandra. Vi försöker & försöker vänta tills nästa gång vi kommer träffas. Sommarlovet, det är då jag kommer till henne. Men jag vet inte om jag pallar med distans, seriöst. Jag mår sjukt kass när jag bara tänker på att jag & hon nästan aldrig träffas.
Men jag kommer aldrig, ALDRIG lämna hon. Jag älskar henne för mycket för det..

Förstår dig.
Har haft ett distansförhållande tidigare,det funkade verkligen inte. Vi hann träffas 2 gånger innan allt gick åt helvete,vi var båda kontrollfreak och fixade inte att låta den andra vara,fixade inte att inte veta vad den andra gjorde hela tiden.
Jag blev avundsjuk så fort han umgicks med någon,sur för att det inte var med mig. Han blev arg så fort jag umgicks med någon också,och det slutade med att vi gjorde slut och fortfarande är osams. Det tar jävligt ont att veta men ja..uppenbarligen älskade vi inte varandra nog mycket.
Har hittat en kille nu,som jag verkligen verkligen tycker om.Jag vet inte ännu om jag älskar honom,för vi har aldrig träffats (trots att vi pratat i ett halvår). Han bor strax nedanför Stockholm och jag uppe i Luleå, det är lite mer än 100 mil. Tar inte ens en timme att åka med flyg,men då gäller det ju att ha råd att åka. Jag har inte råda att flyga till honom närsomhelst,hur gärna jag än vill,och det får mig att må fruktansvärt dåligt.
Han har börjat jobba och lägger undan lite pengar då och då för att kunna flyga upp till mig,så fredagen den 11e maj kommer han att landa i Luleå. Jag är så sjukt lycklig över det, men tårarna kommer direkt jag ens tänker tanken på att han mindre än 2 dygn senare åker hem igen,och lämnar mig här,ensam med mina tårar.
Jag vill så gärna att det ska bli något mellan mig och honom,men samtidigt inte.
Jag längtar så jävla mycket efter att ha någon. Men samtidigt så är distans det värsta som finns.
Men om det bara är så man kan hitta någon som gillar en,så kanske man får leva med det. Jag har liksom aldrig hittat någon nära mig som gillar migsom jag är, har alltid hittat alla via nätet eller så,så att man liksom kan få ge insidan en chans. Men ja.
Vad kul iaf att du känner så,att du aldrig kommer lämna henne,det betyder så sjukt mycket. Det kommer lösa sig på någit sätt tillslut!:)

Blir så rörd att det finns flera personer som är som jag.

:)<3