Idag tänker jag extra mycket på den man som lämnade mig för 3 år sen.

En man som jag alltid tog för givet. Som alltid skulle vara där.

Men jag hade inte räknat med att döden skulle ta honom ifrån mig.

Den tanken existerade inte ens när jag såg honom ligga där.

Han var en man med det största hjärtat jag nånsin träffat på.

Det fanns inte en enda som hyste något ont mot honom, han var omtyckt av alla.

Han ställde alltid upp för andra, främlingar som vänner, och offrade sig själv för deras skull.

Hans liv är det mest fascinerande jag nånsin fått vara del av.

3 gånger fick han lära sig gå.

Han lärde sig gå som barn, såsom alla barn gör.

Men mellan 3-5års ålder låg han till sängs i engelska sjukan, o efter att ha blivit frisk från den svåra sjukdomen, fick han återigen lära sig gå. När han var 8 år började han jobba som springpojke åt soldater, för att hjälpa sin mor försörja de åtta syskon han hade kvar efter att äldste brodern dött i skelettcancer o fadern åkt ut i krig. Som tolvåring fick han jobb på en gård som dräng, men strax innan jul blev en ilsk kviga vild o stångade honom i ögat. Han överlevde av turen, men blev ett öga fattigare. Han växte upp som en enögd pojke, men han klagade aldrig. Han blev äldre, flyttade från barndomens Silkeborg till Köpenhamn där han jobbade som utkastare på stadens krogar, vilket resulterade i tandlöshet o många ärr från knivar o dylikt. men där var för mycket sorg o elände, och så småningom kom han till Sverige, Stockholm där han gifte sig med sin första fru o fick två barn. Han fick jobb i hamnen där han stod o lastade kol på båtar. Men även här skulle han få råka ut förolycka, ty en dag när han stod o slevade kol kom en grävskopa o sänkte sig ner över kolet för att plocka upp det. Han hörde inte sina arbetskamraters varnande rop o fick en smäll av grävskopan som högg av honom hans ben, så det blott hängde kvar i en skinnflis. Återigen blev det sjukhus, och återigen fick han lära sig gå. För tredje gången. Men han klagade aldrig.

Så småningom ärrades även äktenskapet o det gav sig hän o skilsmässa. Han flyttade ut trots att han ännu inte hade ett annat hem, o övernattade hos olika vänner o i omklädningsrummet på den nya arbetsplats han skaffat sig. På detta företag jobbade även en ung kvinna som inte hade hjärta till o se honom sova där, så hon lånade ut sin lilla lägenhet till honom o flyttade själv in hos sin mor under den sommar som han bodde där. Det var en ljus sommar för mannen som spenderade mycket tid med kvinnan o två andra vänner. När sommaren var över hittade han en egen liten lägenhet o det var dags att flytta. Men det var då de insåg att ingen av dem ville att han skulle ha egen lägenhet. Kärlek uppstod, de flyttade ihop o gifte sig sista april 1977. I detta äktenskap som höll tills döden skiljde dem åt flyttade de ner till småland, fick 3 barn, ett barnbarn som blev hans guldklimp och de levde ett lyckligt liv trots motgångar.

Så länge de hade varann kände de sig rika.

Tonny Heine Boris avled 25 december 2005. Denna mannen var min älskade pappi som jag alltid kommer sakna, o alltid kommer minnas som han var, godhjärtad o givmild.

Hoppas jag får se honom igen nån gång. på nåt sätt. Jag vill inte tro annat.

Annons

The photo has no tags

Rockra Tue 6 Jan 2009 06:53

OH älski <3

Jag sitter och grinar.. vilken fin historia men ack så fasansfullt sorglig :(

1 comments on this photo

December 2009