May
Saturday 21 May 2011 photo 1/1
![Denna text borde alla läsa, en vän till mig har skrivit den x]
"Jag gillar tystnad, och oväsen. Oväsen är som tystnad, fast på högre volym. Det är egentligen bara nonsens, fast det hörs mer. Ibland önskar jag att tystnad kunde höras mer, så att den överröstade alla susande bilar, kvittrande fåglar och rullande barnvagnar. Isåfall skulle tystnad bli som ett svart hål; det hörs mest, men samtidigt hörs det inte alls, så allt skulle bli helt .... tyst.
Jag stängde ögonen en dag, eller jag blundade. Det blev svart, sen tryckte på en lysknapp. Det blev ... svartare. Sen vände jag ner huvudet i en kudde, ännu svartare. Vad är egentligen svartast? Det vi ser som svart kanske inte är svart, utan mer ... ljussvart? Det kanske inte är mörkt alls egentligen, kanske nästan mer ... mörkvitt?
Okej, vi går tillbaka några år.
Man vaknade i sovsäcken av ljudet från duggande regn, sträckte på sig så det brusade i hela kroppen, vände på huvudet och somnade om.
Man satt i gräset, omgiven av vinbärsbuskar och höll begravning för en död fågel, genom att spela upp "Hipp hurra för Bamsefar" på en leksakssynth.
Man samlade burkar, för mormor hade sagt att burkarna kunde bli till lego. Vad häftigt, en maskin som gjorde om burkarna till lego.
Man tog en näve sand och la i håret som en "sandperuk", för att vara rolig för tjejen man var kär i. They call it puppy love.
Jag saknar att vara liten, nu är jag bara stor...
Idag har jag nästan glömt bort hur min frisyr ser ut, jag har nästan alltid min basker på mig. Jag tycker fortfarande halloumiost smakar awesome och förstår att bussar lätt kan bli en kvart försenade.
Härom dagen snurrade jag runt i en lekpark tills min klocka gick sönder, nu är den lagad. Jag pratade hundspråk med en bulldogg, fast jag vet inte riktigt vad jag sa.
Världen är inte liten, det är bara vi som är stora, större än vi tror. Vi tänker aldrig på gångerna vi aldrig springer på någon, och när vi väl springer på någon är det inte direkt någon man tänker på dagligen. Ändå är vi rätt små när vi tittar upp på stjärnhimlen, ser tre vise män och en karlavagn.
Vem är du? Jag är Jonas"](http://cdn08.dayviews.com/55/_u2/_u3/_u5/_u4/_u7/_u0/u2354701/83228_1305984649/Denna_text_borde_alla_lasa_en_van_till_mig_har_skrivit_den_x_Jag_gillar_tystnad_och_ovasen_Ovasen.jpg)
|
Denna text borde alla läsa, en vän till mig har skrivit den x]
"Jag gillar tystnad, och oväsen. Oväsen är som tystnad, fast på högre volym. Det är egentligen bara nonsens, fast det hörs mer. Ibland önskar jag att tystnad kunde höras mer, så att den överröstade alla susande bilar, kvittrande fåglar och rullande barnvagnar. Isåfall skulle tystnad bli som ett svart hål; det hörs mest, men samtidigt hörs det inte alls, så allt skulle bli helt .... tyst.
Jag stängde ögonen en dag, eller jag blundade. Det blev svart, sen tryckte på en lysknapp. Det blev ... svartare. Sen vände jag ner huvudet i en kudde, ännu svartare. Vad är egentligen svartast? Det vi ser som svart kanske inte är svart, utan mer ... ljussvart? Det kanske inte är mörkt alls egentligen, kanske nästan mer ... mörkvitt?
Okej, vi går tillbaka några år.
Man vaknade i sovsäcken av ljudet från duggande regn, sträckte på sig så det brusade i hela kroppen, vände på huvudet och somnade om.
Man satt i gräset, omgiven av vinbärsbuskar och höll begravning för en död fågel, genom att spela upp "Hipp hurra för Bamsefar" på en leksakssynth.
Man samlade burkar, för mormor hade sagt att burkarna kunde bli till lego. Vad häftigt, en maskin som gjorde om burkarna till lego.
Man tog en näve sand och la i håret som en "sandperuk", för att vara rolig för tjejen man var kär i. They call it puppy love.
Jag saknar att vara liten, nu är jag bara stor...
Idag har jag nästan glömt bort hur min frisyr ser ut, jag har nästan alltid min basker på mig. Jag tycker fortfarande halloumiost smakar awesome och förstår att bussar lätt kan bli en kvart försenade.
Härom dagen snurrade jag runt i en lekpark tills min klocka gick sönder, nu är den lagad. Jag pratade hundspråk med en bulldogg, fast jag vet inte riktigt vad jag sa.
Världen är inte liten, det är bara vi som är stora, större än vi tror. Vi tänker aldrig på gångerna vi aldrig springer på någon, och när vi väl springer på någon är det inte direkt någon man tänker på dagligen. Ändå är vi rätt små när vi tittar upp på stjärnhimlen, ser tre vise män och en karlavagn.
Vem är du? Jag är Jonas"
Annons
Camera info
Camera PENTAX K-x
Focal length 200 mm
Aperture f/9.0
Shutter 1/250 s
ISO 1600
Visa toppen
Show footer