April
Tuesday 15 October 2013 photo 2/2
|
http://www.youtube.com/watch?v=RD0AX3-z5go
Jag saknar hans röst!
Varför ska allt va så svår för?
Det ända man vill är att kunna va lycklig.
Men inte ens det kan man få va.
~ Ingen livslust längre ~
Fuck det här livet, finns inget kvar att kämpa för. Finns verkligen ingenting, mitt liv blev rena kaoset när min hund gick bort. Han va absolut ingen vanlig hund utan mitt liv, min bror, min allra bästa vän, som aldrig svek en. Han sårade aldrig, klagade aldrig på en när man gjorde något fel. Han va där när alla andra inte fanns, behövde inte känna mig totalt ensam eller hatad. Grät jag så va han alltid där och trösta, han såg det ingen annan gjorde. Fick en alltid att le, gick inte att fejka ett leende med han. Allt va precis bra varje sekund man just va med han. Han va den jag levde för, idag vet jag inte ens varför ja är kvar. Vill inte ens va kvar ändå är jag det, för ett löfte jag gav han innan han for. Ett löfte jag aldrig kommer kunna bryta.
Varför kan ingen förstå att jag klarar inte att leva ett liv utan han, det bara går inte.Hur många gånger ska jag behöva säga att ja är trött på livet, vill inte finnas, vill bara bort. Orkar inte med alla problem, orkar inte med mig själv. Mår inte bra, får bara återfall hela tiden, vill inte bli inlagd men ändå känns det som de ända rätta. Men hur ska dem kunna hjälpa mig? Ingen kan ge tillbaka han. Ingen kan ersätta han. Det ända jag försöker få min familj att inse är att jag behöver den där vännen, brorsan. Men vill dem inse det? Nej, verkar inte så. Så mycket energi jag har lagt på att tjata och försöka få dem att förstå! Jag behöver närheten, den som ingen annan kan ge, trösten som ingen människa kan ge mig. Jag letar och letar men finner ingenting, får jag någon hjälp med det? Nej! Jag frågar och frågar men får bara samma svar hela tiden.
Jag ger upp snart, försöker bara komma på rätt spår i livet! Far åt helvete med allt, ska sluta prata med allt o inget. En dag kanske de ser det dem inte ser nu. Jag är ingen glad person, lycklig osv. Försöker bara passa in i denna fucking värld. Jag är en komplicerad person som ingen står ut med, som ingen förstår hur jag tänker och ser på saker och ting. Är inte den som pratar känslor med någon eller förklarar för den hur mycket ja gillar den öga mot öga. Kan inte sånt, har aldrig kunnat. Jag har väldigt svårt för att inse saker som inte är bra för mig,lär mig aldrig av mina misstag. Gör bara nya hela tiden... Kan jag ta emot komplimanger ordentligt och verkligen ta in dem? Nej, i min hjärna så är allt sånt lögner. Även om jag tackar för dem. Säger oftast att jag mår bra även fast jag inte alls gör det. Kan jag säga hela sanningen till psykologer? Inte alls, får aldrig fram allt som jag vill ha sagt.
Om dem bara visste vilka tankar som far runt i huvudet på mig..
Finns så mycket mer att skriva men orkar inte...
Välkommen till mitt liv.
Jag ber inte er inte att tycka synd om mig,
tyck synd om någon som vill det istället.
Vill bara att folk ska förstå!
Varför kan ingen förstå att jag klarar inte att leva ett liv utan han, det bara går inte.Hur många gånger ska jag behöva säga att ja är trött på livet, vill inte finnas, vill bara bort. Orkar inte med alla problem, orkar inte med mig själv. Mår inte bra, får bara återfall hela tiden, vill inte bli inlagd men ändå känns det som de ända rätta. Men hur ska dem kunna hjälpa mig? Ingen kan ge tillbaka han. Ingen kan ersätta han. Det ända jag försöker få min familj att inse är att jag behöver den där vännen, brorsan. Men vill dem inse det? Nej, verkar inte så. Så mycket energi jag har lagt på att tjata och försöka få dem att förstå! Jag behöver närheten, den som ingen annan kan ge, trösten som ingen människa kan ge mig. Jag letar och letar men finner ingenting, får jag någon hjälp med det? Nej! Jag frågar och frågar men får bara samma svar hela tiden.
Jag ger upp snart, försöker bara komma på rätt spår i livet! Far åt helvete med allt, ska sluta prata med allt o inget. En dag kanske de ser det dem inte ser nu. Jag är ingen glad person, lycklig osv. Försöker bara passa in i denna fucking värld. Jag är en komplicerad person som ingen står ut med, som ingen förstår hur jag tänker och ser på saker och ting. Är inte den som pratar känslor med någon eller förklarar för den hur mycket ja gillar den öga mot öga. Kan inte sånt, har aldrig kunnat. Jag har väldigt svårt för att inse saker som inte är bra för mig,lär mig aldrig av mina misstag. Gör bara nya hela tiden... Kan jag ta emot komplimanger ordentligt och verkligen ta in dem? Nej, i min hjärna så är allt sånt lögner. Även om jag tackar för dem. Säger oftast att jag mår bra även fast jag inte alls gör det. Kan jag säga hela sanningen till psykologer? Inte alls, får aldrig fram allt som jag vill ha sagt.
Finns så mycket mer att skriva men orkar inte...
Välkommen till mitt liv.
Jag ber inte er inte att tycka synd om mig,
Välkommen till mitt liv.
Jag ber inte er inte att tycka synd om mig,
tyck synd om någon som vill det istället.
Vill bara att folk ska förstå!
Annons
5 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/hall0ns0ppa/516395547/
Visa toppen
Show footer