Usch vad dålig jag är på att rida numera men har liksom ingen ork. Det är att komma ut som är det jobbiga. När man väl sitter på hästen är det roligt. Det är att komma ut. Nu kan jag ju inte ens skylla på att det är kallt:P Det känns också som att jag har ett ensamt ansvar att rida ut på henne. Mamma älskar att träna men inte så mycket att rida ut. Så fort vi ska rida ut så är hon för trött eller så är det något annat t ex det är för kallt eller har ingen lust. Visst, det är så för mig också ibland men tycker inte att det är lika ofta. Idag på dagen var det jättetjock dimma. Tror inte att bilarna skulle sett mig även med reflexer på. Sen när dimman hade försvunnit, typ vid 1-2 så gick jag ut i stallet (vet, dålig planering). Sen blev det mörkt och dimma igen, så även om jag hade gått ut direkt när dimman hade lagt sig så hade säkert inte hunnit hem. Jag vill inte rida ut själv när det är mörkt, det är någonting jag tycker är väldigt obehagligt. Har precis kommit över rädslan att rida ut själv över huvud taget så känns lite jobbigt. Men i alla fall. Mamma var för trött för att rida idag, sen var hon arg på mig för att jag inte vill bli överkörd i dimman-.-
Ska börja rida mer men hatar att det känns som om det bara ligger på mig..

Ja speciellt själv..