Tekniskt fel pågår.
På grund av att en server kraschat är det vissa problem att ladda upp bilder.
Flera äldre bilder har även försvunnit till följd av detta, vilket vi beklagar.
Vi arbetar för att få igång det så snart som möjligt.
Laleh var allmänt bra och charmigt förvirrad. Alex lyckades för övrigt sno åt sig en kram av henne efter spelningen.
Salem al Fakir dansade loss på Atlantis. Grym spelning. Och snygga gitarrer.
Sen var det dags för favvo-pojkarna i Mando Diao. Det var sjätte gången jag såg dem, och de blir tamejfan bara bättre och bättre. Från första raden såg
Det är hårt att vara bäst; en tillfälligt däckad Björn Dixgård.
Jag och Marie posar. Alex kikar.
Och så... WOLFMOTHER!!! Jag höll visserligen på att bli ihjältrampad och -hoppad, men det var det värt. Den spelningen hade varit värd nästan vad som helst. Bloody
Min nya superkärlek Andrew Stockdale. Vargmamma för evigt!
Det kanske inte syns riktigt, men jag lovar att det är Ozzy där på scenen. Han var söt, om än utan röstresurser. Och han är ju Ozzy, trots allt.
Amy Winehouse var drängfull och sluddrade bort mellansnacket, men hon sjöng grymt bra ändå.
Och här en bild som säger en del om vad Hultsfredbesökarna är för slags människor.
Våra kära teknikare hade hunkspaning hela festivalen. Fast egentligen vill de bara ha varandra. I ett stort, mysigt man-train.