July
Tuesday 12 April 2011 photo 1/2
|
Tystnaden som låter
Takt. Rytm. En stad. En värld. Musiken tickar aldrig, klickar kanske, men går att spola tillbaka. Tiden går. Tid och musik. Jag kan inte spola tillbaka min värld, min tid. Jag kan vänta hur länge som helst men hur länge jag än blundar så kommer jag inte somna och vakna i början av låten. Känslor och toner. Mina känslor spolas framåt och bakåt, tonerna höjs och sänks, som andetag, i takt. Film. Bilder och toner i rytm, under en natt, i en stad av många andra.
Vad vill jag säga. Att tonerna fortfarande spelas i bakgrunden, tonerna som doftar Argentina. Tonerna som doftar svett och axe. Som doftar hår och närhet. Att sova tillsammans, så nära. En bröstkorg höjs och sänks i takt. Där sov jag en gång. Jag saknar att sova i takt. I takt till dina toner.
Jag längtar efter ny musik. Nya tider, nya världar och nya städer. Jag längtar efter nya bröstkorgar. Ett kapitel avslutas och en ny melodi tar sin början. Melodin av hopp överstiger bruset från minnen. Jag tror att alla har en egen melodi, ett bakgrundssoundtrack som följer med, som speglar världen i våra drömmar.
Jag är en hoppfull och förvirrad harmoni. Du var en underbar och mörk melankoli.
Det finns de som pumpar energi, de som bladen på en lilja dansar till elektronik. De som svajar sorgligt till allt. De som sjunger högt och falskt utan att lyssna. Utan att bry sig. Då du är som vackrast är när du lyssnar. När du hör. Den vackraste melodin är den som ler. Som gråter. Som berättar. Som inte bryr sig om världen, som inte bryr sig om var takten ligger.
Skrikandes på en gata i en stad. Känslor som syns. Där syns musiken.
Jag undrar, undrar alltid, tanken som hela tiden frågar. Jag vill bara skrika, gråta, falla. För jag undrar. Musiken försvann.
Det blev tyst.
Var tog den vägen? Mitt huvud ligger så stilla när jag sover.
Var tog du vägen?
Annons
Camera info
Camera DSLR-A200
Focal length 70 mm
Aperture f/5.6
Shutter 1/1300 s
ISO 800
Visa toppen
Show footer