August
Saturday 30 May 2009 photo 1/1
|
(Rosenfink som fastnade i näten - dock inte jag som plockade den)
Det blev en kort dag till min ära, fredagen...17 år, med allt det för med sig.
Men nu kom ju ögonblicket jag så länge väntat på. Soluppgången, ute i härligheten. Vi gav oss iväg kort efter klockan tre. Kanske trodde jag att den totala insikten skulle komma någonstans därute. Det gjorde den inte.
För...den finns inte ens. Bara att inse det, innan man hinner tro på det så pass länge att man blir dum. För trött var jag väl i alla fall.
Vackert var det ändå.
Där, allra längst ner, där landet tar slut. Först bara rodnaden över himlen i öster. Hoppet om en ny dag, allt det för med sig.
Alltid en ny chans, innan allt kommer av sig igen.
Sen tog vi upp näten. Mitt i natten...fast det var ju redan ljust.
Jag kan inte minnas om jag gjort det förrut, men upplevelsen i sig, nu, var värdig första gången.
Att känna de små benen mellan fingrarna. Den varma, sköra, pulserande kroppen i min hand. Så otroligt bräcklig och liten, försvarslös när den är fångad. Vacker. Känslan när jag släpper den ur min hand, när den breder ut sina vingar och slungas ut i luften. Fri igen.
Det blev en kort dag till min ära, fredagen...17 år, med allt det för med sig.
Men nu kom ju ögonblicket jag så länge väntat på. Soluppgången, ute i härligheten. Vi gav oss iväg kort efter klockan tre. Kanske trodde jag att den totala insikten skulle komma någonstans därute. Det gjorde den inte.
För...den finns inte ens. Bara att inse det, innan man hinner tro på det så pass länge att man blir dum. För trött var jag väl i alla fall.
Vackert var det ändå.
Där, allra längst ner, där landet tar slut. Först bara rodnaden över himlen i öster. Hoppet om en ny dag, allt det för med sig.
Alltid en ny chans, innan allt kommer av sig igen.
Sen tog vi upp näten. Mitt i natten...fast det var ju redan ljust.
Jag kan inte minnas om jag gjort det förrut, men upplevelsen i sig, nu, var värdig första gången.
Att känna de små benen mellan fingrarna. Den varma, sköra, pulserande kroppen i min hand. Så otroligt bräcklig och liten, försvarslös när den är fångad. Vacker. Känslan när jag släpper den ur min hand, när den breder ut sina vingar och slungas ut i luften. Fri igen.
Visa toppen
Show footer