Tuesday 16 June 2009 photo 1/1
|
Ja, just ett sånt tecken fick jag på den sista uppgiften.
Jag blev glad...eller rättare sagt: Jag blev nöjd.
Med den här livsstilen tillåts inga misstag. På något sätt har jag väl valt det själv, fastän jag inte tycker om det. Inte visa svaghet. Perfektionismen personifierad.
En hel del svagheter dras sen upp inom andra områden...
Men som sagt. Nöjd. Det handlar inte om att bli glad för att man har ansträngt sig tillräckligt mycket för att få ett MVG. Det är ju minimikravet.
Skydda det jag har.
Nej...nu snackar jag skit. Förresten fick jag VG i musik, så 20,0 i meritvärde är spräckt. Allt är förlorat, alltså?
Ge dig Hannes, idiot. Skolan stjälper kanske mer än den hjälper. Krossar de ambitiösas ambitioner. Hur smart är du egentligen!?
Ett intresse för att lära mig mer finns ju, men om jag kunnat prioritera som jag verkligen velat skulle det inte se ut så här. Det maskinistiska beteendet, att alltid vara tvungen att följa den där pliktkänslan, det skulle aldrig ha fått ta överhanden.
Jag vill ha människor. Så enkelt är det.
Vill känna på ett sånt sätt som jag kallar riktigt.
Varför var jag så dum att jag slängde bort det!?
Jag blev glad...eller rättare sagt: Jag blev nöjd.
Med den här livsstilen tillåts inga misstag. På något sätt har jag väl valt det själv, fastän jag inte tycker om det. Inte visa svaghet. Perfektionismen personifierad.
En hel del svagheter dras sen upp inom andra områden...
Men som sagt. Nöjd. Det handlar inte om att bli glad för att man har ansträngt sig tillräckligt mycket för att få ett MVG. Det är ju minimikravet.
Skydda det jag har.
Nej...nu snackar jag skit. Förresten fick jag VG i musik, så 20,0 i meritvärde är spräckt. Allt är förlorat, alltså?
Ge dig Hannes, idiot. Skolan stjälper kanske mer än den hjälper. Krossar de ambitiösas ambitioner. Hur smart är du egentligen!?
Ett intresse för att lära mig mer finns ju, men om jag kunnat prioritera som jag verkligen velat skulle det inte se ut så här. Det maskinistiska beteendet, att alltid vara tvungen att följa den där pliktkänslan, det skulle aldrig ha fått ta överhanden.
Jag vill ha människor. Så enkelt är det.
Vill känna på ett sånt sätt som jag kallar riktigt.
Varför var jag så dum att jag slängde bort det!?