March
Monday 16 November 2009 photo 1/1
|
Jag går nere på stranden. Går förbi alla löv högar som har samlats i de små pölarna på stranden.
Det blåser en kall vind som söker sig in innanför min jacka. Jag går förbi en stor hög med stenar som det ser ut som någon har lagt ditt dem. Jag kollar upp på berget av sten och ser att det sitter en figur där uppe. Solen lysser precis bakom figuren så jag ser bara något svart som kommer i mot mig. Jag får en läskig känsla i magen som om någon sitter där inne och kittlar på min magsäck.
När figuren har kommit närmare så ser jag att figuren är en människa dessutom är det en hon. När hon stannar framför mig så ser jag hur hon ser ut hennes hår är ljusbrunt med lite nyans av blont antagligen inte naturligt utan färgat blont.
Hennes ögon är gröna och det ser ut som hon har gråtit. Hon är några centimeter kortare än mig så hon kollar upp på mig. Jag fortsätter att granska henne utan att säga något. Vi står där i tystnad och granskar varandra endast vinden hörs och vattnet som slår mot sten berget. Hennes ansikte är litet och det känns som jag har sett henne förut jag kan bara inte sätta hennes ansikte på plats. Jag ser hur hon fuktar läpparna och förbereder sig för att säga något. Den pirrande känslan i magen har gått upp till mitt hjärta och det är som att pirret förbereder sig för att pumpas ut i kroppen. När jag ser hennes mun öppnar sig och ska precis andas ut ordet så stannar hjärtat i mitt bröst för att vara bered på att kunna pumpa ut pirret i kroppen.
- Hej. Säger hon med en len och ljusröst.
Precis efter hon har artikulerat den sista bokstaven så startar hjärtat o jag riktigt känner hur blodet pumpas ut i alla ådror det känns skönt men ändå olustigt samtidigt.
- Hej. Svarar jag artigt tillbaka.
Jag har 1000 frågor men mina läppar sitter fast jag kan inte få fram ett ord. Hennes huvud vrider sig mot vattnet och hon vänder sig om och står och kollar ut över vattnet.
- Visst är det vackert? Säger hon medans vinden blåser bak hennes hår i mot mig. Vinden tar hennes doft och bär den till mig jag tar ett djupt andetag när jag känner den söta doften kittla i min näsa.
- Jah. Säger jag medans jag andas ut.
Nu när jag nogranare kollar på hennes kropp ser jag att hon bara har en vit siden klänning på sig som går ner till knäna. Hennes armar och axlar är alldeles bara. Det ända som håller upp klänningen är två band som ligger på hennes axlar. Jag följer hennes kropp neråt och uppmärksammar att hon står i sanden barfota. Jag tittar upp och samlar mod till mig och öppnar mina förseglade läppar.
- Varför har du gråtit? Kommer det ur mig! Det var inte det jag tänkte säga, jag tänkte svara på hennes fråga men i sista ögonblicket så ändrade min hjärna sig.
Hon vände sig om och kolla på mig.
Hennes ögon har ändrat färg de är nu nästan bruna.
- För att jag saknar dig. Säger hon med en bestämd men ändå len och lungn röst.
Hon sträcker ut sina armar mot mig o fuktar sina läppar.
- Om jag säger att jag älskar dig. Älskar då du mig tillbaka? Säger hon och kollar mig djupt in i ögonen.
Comment the photo
9 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/hampuslundahl/424533209/
Visa toppen
Show footer