April
Thursday 12 November 2009 photo 1/1
|
Lever Än.
Jag satt som vanligt i den stillsamma skogen. Med träden täta och fåglarna över mig var jag trygg. Inget rubbades. Allt var mitt och tystnade var sin egen. Det lugn som fanns över tystnaden fick träden att slappna av. Solen skimrade alltid mellan bladen och fick ljuset att tindra och vinden att sjunga.
Jag sådde träden en gång. Och vad det blev är jag stolt och lycklig över. En vacker skog med fåglar vars sång aldrig upphör och vid den perfekt runda stenen brukar jag sitta. Den dunkar och värmer.
En dag sprängdes tystnaden av en motor. Den skrek mellan träden och fick bark att rivas av. Och med det var plötsligt lite av min skog borta. Den lilla bark som försvann är ett skyddande skal.
Nu vrålade motorn högre och det var rök som fyllde skogen. Träden stod stela. Jag stod stel. Sen uppenbarade sig monstret med huggtänder i käften. Den krossade träd. Åt och välte. Den gula karossen blänkte men var smutsig av skrik från träden.
Jag ropade till dem. De sa att det var jag som beställt skördandet. Från en firma som ägdes av dem.
Träden var få kvar och jag skrek till monstret att sluta. Han slutade, men det var öppet framför mig. Bara några stubbar av min skog kvar.
De sa knappt något. Svarade knappt när jag pratade.
Jag kände mig skyldig att gå.
När jag är borta kommer de göra en ny skog - någon annan som sitter i den. Men kanske, kanske jag kan så ett frö för min egen del i den skogen. Kanske jag kan få det att växa ty det skulle betyda allt för mig att igen få en plats i hjärtat - den stora stenen jag alltid satt vid.
- Olle
Jag satt som vanligt i den stillsamma skogen. Med träden täta och fåglarna över mig var jag trygg. Inget rubbades. Allt var mitt och tystnade var sin egen. Det lugn som fanns över tystnaden fick träden att slappna av. Solen skimrade alltid mellan bladen och fick ljuset att tindra och vinden att sjunga.
Jag sådde träden en gång. Och vad det blev är jag stolt och lycklig över. En vacker skog med fåglar vars sång aldrig upphör och vid den perfekt runda stenen brukar jag sitta. Den dunkar och värmer.
En dag sprängdes tystnaden av en motor. Den skrek mellan träden och fick bark att rivas av. Och med det var plötsligt lite av min skog borta. Den lilla bark som försvann är ett skyddande skal.
Nu vrålade motorn högre och det var rök som fyllde skogen. Träden stod stela. Jag stod stel. Sen uppenbarade sig monstret med huggtänder i käften. Den krossade träd. Åt och välte. Den gula karossen blänkte men var smutsig av skrik från träden.
Jag ropade till dem. De sa att det var jag som beställt skördandet. Från en firma som ägdes av dem.
Träden var få kvar och jag skrek till monstret att sluta. Han slutade, men det var öppet framför mig. Bara några stubbar av min skog kvar.
De sa knappt något. Svarade knappt när jag pratade.
Jag kände mig skyldig att gå.
När jag är borta kommer de göra en ny skog - någon annan som sitter i den. Men kanske, kanske jag kan så ett frö för min egen del i den skogen. Kanske jag kan få det att växa ty det skulle betyda allt för mig att igen få en plats i hjärtat - den stora stenen jag alltid satt vid.
Comment the photo
4 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/handelsbanken/423835901/
Visa toppen
Show footer