Saturday 29 October 2011 photo 1/2
|
Idag har jag, tyvärr, för första gången på länge, tillåtit mig själv att bli sårbar. Trots att förutsättningarna var stabila som gjuten cement.
Dvs mätt, utvilad, nöjd....
Tydligen kan även den ståndaktige tennsoldaten tappa ett ben, jag måste lära mig... att jag KAN inte läsa litteratur som jag finner igenkännande i. Fragment från förr, så att säga. Det väcker panik och tårar och ett skevt jävla sinneslag.
Men ska man behöva acceptera det? Bara för att jag HAR gått igenom helvetet, varit över det, under det, bortom det, aldrig få påminnas om det? Det är väl en del av livet? Att alla mår dåligt någon period under det, vissa kanske irrationellare än andra, somliga labilare.
Det känns som ett förbannat nederlag att inte kunna utsättas för det utan att bryta ihop. Utan den där förbannade ångestsmockan. Jag vill fan kunna vara delaktig i andra människors livsöden.
HELVETE då.
Annons
Anonymous
Sat 29 Oct 2011 16:28
meh, va äre pluttis? :(
HannaHalloumi
Sun 30 Oct 2011 12:29
njae vet inte, blev så upprörd när jag läste en jobbig bok :P tråkigt att man ska vara så klen i sinnet liksom
2 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/hannahalloumi/497914306/