May
Wednesday 3 December 2008 photo 2/2
|
okej fakta: JAG ÄR KLAR MED NOVELL-HELVETET!
Här kommer den, lite lång, I know, men well well..
<p style="margin: 0cm 0cm 0pt;">Jane Samson satte sig yrvaket upp i sängen. Det var ett ljud som hade väckt henne, ljudet av glas som krossades. Hon suckade och drog handen genom håret, det var säkert bara grannarna som bråkade igen.
<p style="margin: 0cm 0cm 0pt;"> <p style="margin: 0cm 0cm 0pt;">Väckarklockans siffror lyste sadistiskt rött i mörkret, 03:37, Jane gav upp ännu en djup suck men stannade upp mitt i. Hon hörde ljudet igen, men det var inte hos grannarna utan i hennes egen lägenhet!<p style="margin: 0cm 0cm 0pt;">Hon satt och lyssnade intensivt och tröttheten var som bortblåst, nu kunde hon höra att någon öppnade hennes köksfönster, det fönstret hon alltid hade klagat på för att det gnisslade så högt.<p style="margin: 0cm 0cm 0pt;">Nu var hon glad att hon aldrig hade hunnit olja gångjärnen.<p style="margin: 0cm 0cm 0pt;">Hon hörde någon viska, och hon funderade på vad hon skulle göra. Hennes mobil var på lagning och hemtelefonen låg i vardagsrummet och dit kunde hon inte gå eftersom de skulle se henne genom det öppna köket. Hennes sovrumsdörr var inte helt stängd och att hoppa ut genom fönstret var inte aktuellt eftersom det bara gick att öppna den 10cm höga övre delen.<p style="margin: 0cm 0cm 0pt;">Varför hade hon köpt en lägenhet på första våningen? Tänkte hon samtidigt som hon kände paniken rusa i blodet.<p style="margin: 0cm 0cm 0pt;">Hon reste sig från sängen så ljudlöst hon kunde samtidigt som hon lyssnade på fotstegen som närmade sig. Jane hoppades att de bara vara tjuvar, men hon hade inte hört något som skulle indikera på att de var det.<p style="margin: 0cm 0cm 0pt;">Nu var de så nära att hon kunde höra att det var två män och hon hörde vad den ena sa, vilket fick henne att rysa. Han hade sagt ”Jag vet att hon är där, vi såg ju när hon gick och lade sig. När hon träffar oss kommer hon önska att hon aldrig hade fötts. Jag vill se henne lida... Länge.”<p style="margin: 0cm 0cm 0pt;">Jane såg sig om i rummet för ett vapen, hon tänkte inte ge sig utan motstånd. Hon såg ljusstaken och grabbade tag i den, den var av järn och hon kunde använda den som batong.<p style="margin: 0cm 0cm 0pt;">Hon drog ett djupt, ljudlöst, andetag och manövrerade hennes ”vapen” i handen.
<span style="font-size: 11pt; line-height: 115%; font-family: ">Hennes dörr gled plötsligt upp och hon blev bländad av deras ficklampa men hon höjde ljusstaken, de skrattade; ” Jag skulle försöka göra motstånd om jag var du.” sa en av de två männen och sänkte ficklampan. Jane kunde fortfarande inte se något men försökte ändå att slå dem när de grepp tag i henne. Innan hon hann skrika sattes en hand över hennes mun och de tryckte ner henne i sängen. Hon hade inte en chans, men ändå försökte hon att försvara sig själv, hon kände en plötslig smärta i huvudet och det svartnade framför ögonen.
<p style="margin: 0cm 0cm 0pt;">”Vakna!”<p style="margin: 0cm 0cm 0pt;">Kvinnan på marken visade inga tecken på att ha hört.<p style="margin: 0cm 0cm 0pt;">”Vakna för helvete din lilla slyna!” <span style="mso-spacerun: yes;"> Örfilen fick henne att vakna upp och hon öppnade ögonen. Svart, eller inte helt svart, det var lite ljusare till höger. Hon hade någon slags huva på sig kom hon fram till efter några sekunders tänkande, men det silade igenom lite ljus. Hon försökte säga något men märkte att hon hade något i munnen, en trasa kanske?<p style="margin: 0cm 0cm 0pt;">”Har hon vaknat eller? Hon rör sig inte.” Det var en mansröst.<p style="margin: 0cm 0cm 0pt;">”Slynan behöver kanske ännu en örfil, den jag gav henne var inte hård nog.”<span style="mso-spacerun: yes;"> Också en mansröst, men mörkare, som om den här mannen var äldre.<p style="margin: 0cm 0cm 0pt;">Hon rörde lite på huvudet för att de skulle se att hon var vaken, hon ville inte ha en till. Det sved fortfarande i kinden efter den första.<p style="margin: 0cm 0cm 0pt;">”Jag tror att hon är vaken, hon rör på huvudet. Är du vaken?”<p style="margin: 0cm 0cm 0pt;">Det sista var riktat mot henne, så hon nickade till svar, hon kunde inte röra sig eftersom hon var bunden om händer och fötter. <span style="mso-spacerun: yes;"> Hon försökte se genom huvan, men det var bara svart där männen antagligen stod. Det lät i alla fall som om de var nära henne.<p style="margin: 0cm 0cm 0pt;">”Bra att hon är vaken, men jag vill se till att hon håller sig vaken.” Det var den äldre mannen igen.<p style="margin: 0cm 0cm 0pt;">Hon hörde hur någon lyfte något, sen kände hon hur något flytande och kallt slängdes över henne. Vatten, iskallt vatten över hela hennes kropp!<p style="margin: 0cm 0cm 0pt;">Hon hörde hur de båda männen skrattade och gick därifrån, den äldre mannen ropade: ”Nu kan du i alla fall inte sova! Vi syns om några timmar, haha!”<p style="margin: 0cm 0cm 0pt;">Hon hörde en dörr öppnas och slå igen med en smäll, och sen blev det tyst. Dödstyst.<p style="margin: 0cm 0cm 0pt;">Hon satt där och huttrade, först då tillät hon sig själv att tänka. Vart var hon någonstans?<p style="margin: 0cm 0cm 0pt;">Och sedan; VEM var hon? Hon hade inte en aning om vem hon var! Hon kom inte ens ihåg vad hon hette!<p style="margin: 0cm 0cm 0pt;">Hur hade hon kommit dit? Krossat glas, varför kom hon att tänka på det? Hon hade hört att någon krossade glas hos sin granne, på natten. Det var därför hon hade vaknat, vart hade hon sovit? Hemma, vart var hemma? Hon kunde inte minnas att hon bodde med någon, hon hoppades att hon skulle ha gjort det i så fall.<p style="margin: 0cm 0cm 0pt;">Kunde de där männen på något sätt ha raderat hennes minnen? Kanske hade hennes minnen försvunnit i samband med örfilen hon fått och hon gissade att de hade fått slå henne medvetslös för att få henne till det här stället. Hon misstänkte nämligen också att hon inte var en sådan person som frivilligt skulle hängt med män som behandlade henne på det här sättet.<p style="margin: 0cm 0cm 0pt;">Då fick hon en idé, en antagligen ganska dum idé; att om hennes minnen hade försvunnit i samband med slag så kunde hon kanske få lite tillbaka om hon slog i huvudet igen. Det kunde ju i alla fall inte bli färre minnen än noll. Hon kände på marken med kinden, troligen cement eller sten.<p style="margin: 0cm 0cm 0pt;">Hon lyfte lite på huvudet och slog ner det igen på marken, inte för hårt, men ont gjorde det.<p style="margin: 0cm 0cm 0pt;">Hon väntade lite, andades genom näsan och försökte att inte tänka på smärtan.<span style="mso-spacerun: yes;"> Efter någon minut kom något som inte direkt var ett minne utan mer en omedveten tanke;<p style="margin: 0cm 0cm 0pt;">Jag heter Jane Samson.<p style="margin: 0cm 0cm 0pt;">Ha! Det funkade, tänkte Jane Samson lyckligt. Okej, tänk mer!<p style="margin: 0cm 0cm 0pt;">Jane började minnas, hon jobbade som kassörska i en mataffär. Hon gillade gröna äpplen och att dansa, hon bodde ensam och… Där var det igen, krossat glas. Hon hade hört att grannarna bråkade och krossade glas, nej, hon hade trott att det var hos grannarna. Det hade varit hemma hos henne, de där männen! De hade krossat glas, hennes köksfönster. De hade vetat att hon skulle vara hemma, de tog henne, kidnappade henne!<p style="margin: 0cm 0cm 0pt;">De hade slagit henne medvetslös och kidnappat henne, men varför?<p style="margin: 0cm 0cm 0pt;">Jane mådde illa. Nu kom hon ihåg att en av dem, den äldre mannen, hade sagt att han ville att hon skulle lida, länge. Vad innebar det? Att de skulle låta henne svälta ihjäl? Tortera henne? Våldta henne? Hon kände att hon ville spy, hon funderade på vad som skulle vara värst.<p style="margin: 0cm 0cm 0pt;">Hon skulle ju slutligen dö av både svält och långvarig tortyr, men våldtäkt...<p style="margin: 0cm 0cm 0pt;">Att bli våldtagen, antagligen flera gånger, skulle inte döda henne. I alla fall inte hennes kropp, hennes själ och sinne skulle förruttna och då skulle hon verkligen lida. Länge. För alltid, oavsett om hon skulle bli fri eller inte. Hon föredrog att bli torterad och utan mat framför att bli förnedrad kroppsligt och själsligt. Allt det andra skulle vara bättre än det.<p style="margin: 0cm 0cm 0pt;"> <p style="margin: 0cm 0cm 0pt;">Hon visste inte hur länge hon hade legat och tänkt på hennes död, men det måste har varit i flera timmar.<p style="margin: 0cm 0cm 0pt;">Kylan från vattnet berörde henne inte längre, det var förtvivlan som hade tagit över henne, och hennes nervsystem. Hennes kropp var stel och hon var hungrig, men hon lyssnade hela tiden efter ljud som skulle antyda att de var tillbaka. När hon hörde dörren öppnas önskade hon innerligt att det var polisen som hade kommit för att hämta henne, men hoppet dog när hon hörde rösterna.<p style="margin: 0cm 0cm 0pt;">Männen diskuterade huruvida det skulle ge henne mat eller inte. Det var uppenbart att den yngre ville ge henne mat, men den andra ville att hon skulle ”vara riktigt hungrig så att hon kan äta vad som helst”. Jane ryste, hon hade ingen lust att veta vad ”vad som helst” innebar.<p style="margin: 0cm 0cm 0pt;">Jane kände en spark på sin nakna fot, de trodde nog att hon sov så hon gjorde ett ljud så tydde på att hon var vaken, mest för att hon gärna ville ha sin fot oskadd.<p style="margin: 0cm 0cm 0pt;">Jane kände en kall hand smeka hennes ben och ryckte till, då smällde handen till på låret istället.<p style="margin: 0cm 0cm 0pt;">”Du ska inte tro att du kommer att komma härifrån. Vi kommer att hålla dig här och leka med dig tills vi har tröttnat på dig och då kommer du är dö. Jag tänkte låta dig svälta lite men min son håller inte med. Han säger att det är bättre om du äter för att du behöver vara uthållig när du ska leka med mig.” Sedan försvann handen och hon hörde fotsteg som avlägsnade sig och dörren som öppnades och slog igen.<p style="margin: 0cm 0cm 0pt;">”Jag ska ta loss dina armar, dom kommer att vara ganska stela så det kommer göra lite ont. Försök inte att göra något, dina fötter är fortfarande fastbundna. Förstår du vad jag säger?” Hon nickade till svar och kände hur någon böjde sig över henne och knöt upp hennes händer. Sedan tog han av huvan från henne och trasan ur munnen.<p style="margin: 0cm 0cm 0pt;">Jane blinkade i det skumma ljuset, hon kunde efter en stund se mannen framför sig.<p style="margin: 0cm 0cm 0pt;">Han var i hennes ålder och såg bra, men väldigt orolig, ut. Han lyfte upp en skål från marken med ett rykande innehåll, när han satte det under näsan på henne ryggade hon tillbaka.<p style="margin: 0cm 0cm 0pt;">”Det är bara nudelsoppa, men den är varm så bränn dig inte.” När hon fortfarande såg misstänksamt på soppan suckade han och tog skeden till sin mun och smakade. När han hade svalt log han mot henne och räckte henne skålen på nytt, hon tog den i sina stela händer och blåste på skeden innan hon stoppade den i munnen. Under tiden hon åt kollade hon på rummet hon satt i, det såg ut som en väldigt liten och solid lagerlokal. Ungefär sex meter bred och lika lång, hon satt i mitten och var lutad mot ett järnrör, hennes fötter var bundna med rep och silvertejp.<p style="margin: 0cm 0cm 0pt;">”Hur trodde du att det skulle se ut?” Hon upptäckte att han fortfarande satt mittemot henne och kollade på henne. Hon skulle svara men det kom bara ett läte, hon harklade sig och försökte igen; ”Jag vet inte, varför är jag här och vad ska ni göra med mig?”<p style="margin: 0cm 0cm 0pt;">”Du är här därför att pappa valde ut dig och vad vi ska göra… Jag har ingen aning, min pappa föredrar blodiga lekar men jag har inget intresse av att göra dig illa.”<p style="margin: 0cm 0cm 0pt;">Jane blundade och rös, ”blodiga lekar” lät inte direkt mysigt och hon fattade inte varför hon inte var skiträdd för mannen framför sig. Han fick det här att låta som ett ganska vanligt samtal och det skrämde henne. Han frågade henne om hon behövde gå på toaletten och hon svarade att det berodde på vad som var ”toalett”, han visade en potta i hörnet och hon pekade på sina fastbundna fötter.<p style="margin: 0cm 0cm 0pt;">Han hämtade pottan och sa att resten fick hon lösa själv, han gav henne en rulle med papper och sa att han skulle gå ut i tre minuter.<p style="margin: 0cm 0cm 0pt;">När dörren stängdes hasade Jane fram mot pottan och drog ner sina trosor och pyjamas shorts och kissade. Hon hade precis hunnit torka sig och dra upp trosorna och shortsen när han kom tillbaka, hon såg hur han tog pottan ut ur rummet och när han kom tillbaka tog han trasan och stoppade in den i munnen och band hennes händer.<p style="margin: 0cm 0cm 0pt;">Precis innan han gick ut sa han: ”Jag vill inte att du ska komma till skada och jag skulle ha hjälpt dig härifrån. Men du vet inte hur han är, om du visste skulle du förstå varför jag inte skyddade dig. Förlåt.” Han gick och lämnade Jane ensam med sina tankar, hon kände paniken stiga.<p style="margin: 0cm 0cm 0pt;">Vad skulle hans pappa göra med henne nu?<p style="margin: 0cm 0cm 0pt;">Hon fick inga mer besök på flera timmar gissade hon, hon hade ingen aning om det var sent på kvällen eller morgon och det gjorde väntan outhärdlig. Hon väntade på en förändring, hon hade förstått att hon snart skulle se den äldre mannen stå i dörren och att han antagligen skulle ”leka” med henne.<p style="margin: 0cm 0cm 0pt;">”Är du redo för smärta?” Jane öppnade ögonen och såg den äldre mannen stå framför henne med något blänkande i handen. Han såg ut att vara runt femtio och hade grått hår, han var väldigt stor och stark.<p style="margin: 0cm 0cm 0pt;">Han befriade hennes fötter och drog upp henne, hon trillade direkt när han släppte henne.<p style="margin: 0cm 0cm 0pt;">Mannen suckade och pekade upp i taket. ”Jag antar att du har sett att det finns rör i taket. Jag har tänkta att hänga upp dig där en stund.” Jane stirrade på honom och han skrattade och lyfte handen, slagen träffade tinningen och hon svimmade direkt.<p style="margin: 0cm 0cm 0pt;">När hon vaknade hängde hon i luften, en halvmeter till marken och under henne stod ett tomt badkar. Hon såg att hennes händer var virade med kedjor som satt fast i en krok i taket, när hon tittade ner såg hon den äldre mannen ställa upp en stege framför henne.<p style="margin: 0cm 0cm 0pt;">”Jag ser att du är vaken, jag gillar blodiga lekar” sade han och visade en kniv framför hennes ögon, ”jag vill höra dig skrika och du kan skrika hur högt du vill, det är bara du, jag och min son som kan höra.” Han tog ut trasan ur hennes mun och lade kniven mot hennes kind, Jane skrek när han skar henne. Jane kände blodet sippra ner från kinden och såg när dropparna föll i badkaret, nu insåg hon vad det var till för, han tänkte tömma henne på blod. Långsamt.<p style="margin: 0cm 0cm 0pt;">Han skar henne på nytt, ett långt hack på magen, dropp dropp i badkaret. Hon skrek gång på gång och hon ville spy när hon såg att han njöt av hennes lidande.<p style="margin: 0cm 0cm 0pt;">När hon frågade honom varför han hade valt henne svarade han; ”jag valde dig med omsorg, jag har bevakat dig i flera dagar. Du är en kvinna som har allt, som får män att inte tänka klart och som får oss att böja sig. Det är män som ska styra kvinnorna inte tvärtom!”<p style="margin: 0cm 0cm 0pt;">Sedan slog han henne brutalt och hon kunde inte annat än att skrika och gråta. Han spräckte hennes läpp och skar henne på benen med kniven. Hon kunde känna hur blodet rann nerför hela hennes kropp.<p style="margin: 0cm 0cm 0pt;">Han skar henne hela tiden på nya ställen, Jane orkade inte skrika längre, nu ville hon bara dö.<p style="margin: 0cm 0cm 0pt;">Det skulle hon också, en svidande, långsam död. Hon hade huvudet böjt och kunde se att badkaret var helt blodigt och undrade hur mycket blod det kunde finnas i en människa. Hon gissade att det var ungefär en till två lite blod i badkaret, hade man inte fem liter blod i kroppen totalt?<p style="margin: 0cm 0cm 0pt;">Hon studerade sina ben där hon hängde i luften, de var randiga av hennes blod. Det luktade blod i rummet, hon funderade på om han skulle låta henne hänga där tills hon dog eller om han skulle döda henne på ett men humant sätt. Om det nu var något hos honom som var humant, det tvivlade hon på. Han var nu i höjd med hennes ansikte och han stirrade på hennes blodiga kind, han öppnade munnen och slickade på hennes kind. Han slickade bort hennes blod och då var det som hon vaknade till liv igen. Hon skrek, nej, hon vrålade! Rakt ut, inget ord bara ett vrål från hennes hjärta, kanske hennes sista vrål i livet. Hon hade skrämt honom så att han vinglade till på stegen och då såg Jane hans son stå bakom honom på stegen och den äldre mannen föll ner på marken. Hans son hade puttat ner honom och Jane såg hur den äldre mannen landade på cementgolvet och han rörde sig inte.<p style="margin: 0cm 0cm 0pt;">Sonen hjälpte Jane att komma ner och han ringde ambulans, hon svimmade av blodförlusten innan hon nådde marken.<p style="margin: 0cm 0cm 0pt;"> <p style="margin: 0cm 0cm 0pt;">Han hade hetat Liam, sonen som hade räddat hennes liv.<p style="margin: 0cm 0cm 0pt;">Jane låg på sjukhuset och snart skulle Liam komma och säga adjö till henne, han skulle tillbringa det kommande året i fängelse.<p style="margin: 0cm 0cm 0pt;">Hans pappa skulle också tillbringa flera år i fängelse, under rättegången hade han erkänt allt och fått ett kortare straff men mycket längre än Liams.<p style="margin: 0cm 0cm 0pt;">Jane hade fått veta, av polisen, att Liam hade ringt efter en ambulans (åt henne) och efter polisen. När ambulansen hade kommit hade han burit ut henne från den inbyggda källaren där hon hade tillbringat tre hemska nätter. Han hade burit henne till ambulansen och berättat allt för poliserna och visat dem källaren och badkaret med Janes blod. Han hade berättat att hans pappa hade torterat henne och sen hade både Liam och hans pappa förts till polishuset.<p style="margin: 0cm 0cm 0pt;">Jane hade förlorat mer än två liter blod och hon var undernärd och svag. Hon hade sår på hela kroppen och en blåtira på ena ögat och har legat på sjukhuset i två veckor. Den största delen hade hon varit sövd, så hon hade missat många besökare och hennes nattduksbord var fyllt med blommor och brev.<p style="margin: 0cm 0cm 0pt;">Hennes grannar hade ringt polisen efter att ha sett hennes sönderslagna fönster, och folk hade letat efter henne i två dagar.<p style="margin: 0cm 0cm 0pt;">Polisen som Liam hade ringt efter hade också kommit och besökt henne och genom dem fick hon veta att Liam hade blivit misshandlad av sin pappa under hela sitt liv och att han hade sett pappan döda sin fru, Liams mamma, efter att hon hade försökt skilja sig. Hon hade blivit dödad på samma sätt som han hade tänkt döda Jane. Liam hade varit sex år när hon dog.<p style="margin: 0cm 0cm 0pt;">Liam hade berättat om mordet på sin mamma när de hade förhört honom ang. mordförsöket på Jane. Tänk att leva under ständig skräck, att vara dödsrädd för sin pappa.<p style="margin: 0cm 0cm 0pt;"> <p style="margin: 0cm 0cm 0pt;">”Hejsan!” Jane väcktes ur sina funderingar av Liam, han stod lutad mot dörrkarmen med en bukett vita krysantemum, hennes favoritblomma. Hon log mot honom fast det gjorde ont i ansiktet efter såret på kinden, han var snygg.<p style="margin: 0cm 0cm 0pt;">”Du ser ut att må… dåligt. Men mycket bättre än vad du gjorde när de körde iväg med dig i ambulansen.”, han sa det med en milt leende men när han gick fram till henne började han gråta. ”Förlåt, jag kan inte fatta att jag lät det gå så långt! Jag ville inte att han skulle skada dig.”<p style="margin: 0cm 0cm 0pt;">Liam satte sig på en stol vid hennes sida och lutade huvudet på sängen, han lade blommorna i hennes knä.<p style="margin: 0cm 0cm 0pt;">Jane tog buketten och gömde ansiktet i blommorna, hon lade en hand på hans huvud och sa; ”Du, det här är min favorit blomma. Hur visste du det?” Han tittade upp på henne och hon log, då började Liam också le och han kysste henne på handen. ”Jag hade ingen aning, Jane.”<p style="margin: 0cm 0cm 0pt;">
Om ni har pallat läsa hela så är ni helt undeerbara! Kram!
Här kommer den, lite lång, I know, men well well..
<p style="margin: 0cm 0cm 0pt;">Jane Samson satte sig yrvaket upp i sängen. Det var ett ljud som hade väckt henne, ljudet av glas som krossades. Hon suckade och drog handen genom håret, det var säkert bara grannarna som bråkade igen.
Annons
Comment the photo
ScreamFlanders
Thu 4 Dec 2008 17:43
jag läste den, kändes värsta "saw" i början det med att hänga.. men sen blev jag lite lättad.. hahha, var pisserädd då. <3
Anonymous
Wed 3 Dec 2008 22:13
Fixa alla koder, gör det lättare att läsa och lägg in radavstånd så ska jag läsa, betygsätta och kommentera den. Kanske slänga in nån schysst porrbild också.
felicia-lindell
Wed 3 Dec 2008 20:45
jag håller med sina, det är riktigt svårt ;p vill gärna höra den dock <3
Anonymous
Wed 3 Dec 2008 20:34
Det är svårt att läsa med all konstig text mitt i mellan allt, men du kanske kan hålla högläsning någon gång ist :D ?
Hannush
Wed 3 Dec 2008 20:35
ja, jo. jag vet inte hur man tar bort den dära texten:) visst kan jag ha högläsning om du vill!
11 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/hannush/302540584/
Visa toppen
Show footer