May
Wednesday 4 February 2009 photo 1/1
|
Att saknade efter någon man inte kände så bra kan vara så stark. Att jag kan stanna upp i en rörelse för att jag trodde jag såg dig, jag kan inte se på "beck" längre, han är så lik dig.
Vi var ju inte ens släkt. Men ingen kände mig så bra som dig, ingen kunde peppa mig som dig, ingen kunde få mig att vilja gråta som dig. Ja, vi pratade och jag var tvungen att gå, en minut till och jag hade fått tårar på kinderna.
Tårarna som väller upp i ögonen när jag tänker på dig, som när jag läste mailet.
Som när jag såg att din släkting hade svarat. Bättre gråt den här gången. Lättnad mer, kanske.
Jag har inte gått vidare, det kanske är dags nu. Men jag tycker inte att "gå vidare" är detsamma som att glömma. Jag vill inte tycka det. Jag glömmer inte, jag har mitt minne. Som hon sa, jag har nog en "plats" som jag förknippar dig med. Det gör mig glad.
Vi var ju inte ens släkt. Men ingen kände mig så bra som dig, ingen kunde peppa mig som dig, ingen kunde få mig att vilja gråta som dig. Ja, vi pratade och jag var tvungen att gå, en minut till och jag hade fått tårar på kinderna.
Tårarna som väller upp i ögonen när jag tänker på dig, som när jag läste mailet.
Som när jag såg att din släkting hade svarat. Bättre gråt den här gången. Lättnad mer, kanske.
Jag har inte gått vidare, det kanske är dags nu. Men jag tycker inte att "gå vidare" är detsamma som att glömma. Jag vill inte tycka det. Jag glömmer inte, jag har mitt minne. Som hon sa, jag har nog en "plats" som jag förknippar dig med. Det gör mig glad.
Visa toppen
Show footer