MIN EGNA KÄNSLIGA REDOVISNING AV ÅRET 2007! Att jag skulle kunna hålla mitt nyårslöfte mer än några timmar var inte öväntat, psykosnack nu. Dagar har varit bra, and some other have been ghastly. Jag har varit trött, trött på de mesta, jag tror faktiskt allra helst mig själv. Jag har gjort mig själv olycklig, de var väl så nån sa, Du gör dig själv olycklig, om jag nu ska citera. Och så var det väl, jag gjorde inte mig själv en enda tjänst det här året, inte minsta lilla. Men att jag nu inser det allt försent, men endå inser, det ser jag som 2008:as största tjänst hitills. Men jag tror helt och fullt inte att jag bara gjorde mig själv olycklig, utan även andra. Och jag är ledsen verkligen. Förlåt. Men mitt i hela den här självsorgen, så kan jag hitta nåt fint. Jag har hela tiden försäkt leta efter en tröst, och trösten har jag funnit hos er. Dom vänner som jag har kvar nu, nu efter det här året av miss förunnanden och allmän skit, ni, ni kommer att stanna. Jag bara vet de, för nu känns det på riktigt. Jag har alltid varit en sån som haft mycket människor runt omkring mig men ingen riktigt nära. Jag insåg här om veckan, när vi fick lov närmare bestämt, att jag nog inte sitter i den sitsen längre. jag visste helt och fullt inte vem jag skulle ringa, har tappat hela min långa kontaktlista. Istället har jag fått en kort, men den är inristad för alltid. Fast de är fel de också, för ett ordspråk som jag använt mkt i år är: Always doesnt live forever. Så hur ska jag veta att vi alltid vara för alltid, det är svårt, så jag säger int6e längre: Det blir vi föralltid, utan jag säger nånting annat, kanske nåt mer menlöst, jag vet inte själv. Jag vet bara att jag trots allt efter de här året har hittat en del av mitt liv, Jag har vart med om mkt, och jag tror jag liksom har lärt mig balansen av allt nu. Givetvid kommer jag förmodligen göra ännu flera misstag i år. Men kanske inte lika djupa, inte lika svåra att läka. För jag har vart med nu, och jag skulle ljuga om jag sa att jag inte var ledsen för att jag tappat er. För de är jag, trots att jag vet att det endå var bäst, ni kommer komma på det snart. Eller nu sa jag nåt konstigt, för förmodligen har ni redan glömt mig, och en dag kanske jag glömmer er med, Men jag kommer endå alltid minnas, minnas vissa saker, minnas månader av mitt livs start. Kärlek är någonting som funnits i mängder i år, kanske inte den djupaste djupaste sorten, men kärlek. Att jag skulle kunna glömma dig var ett skämt, för det kommer aldrig hända, för de gick så jävla djupt. Jag har inte sytt igen såret än, för jag vill inte glömma, men samtidigt.. Det kommer alltid finnas ett ärr kvar, Förmodligen kommer jag tänka på de och då kanske längta tillbaka, men jag ska fösöka att lova mig själv att åtminstonde försöka, försöka att inte längta för mkt varje gång du blinkar och pluppar upp. Relationer, de är nog hur jag skulle beskriva året. Nu hälsar jag år 2008 välkommet och säger hejdå till 2007. Och hoppas att inte få för många men av de.

sophia vafan, jag hade ju inte det rosa sa jag jU!!!! ha.