October
Wednesday 13 May 2009 photo 2/2
|
Från min fanfic ^_^om Edward och de tre friarna, om ni vill läsa resten finns det på fanfiction, Purregrina är mitt namn där. Hehe och jag kunde inte hitta en annan bild som passar till texten ;P skulle haft en Roy i bilden också.
_______________________________________________
Bönsyrsan
Han hade svårt att glömma smaken trots att ett helt dygn hade gått. Det retade honom att något så simpelt som en kyss kunde påverka hans tankar. Känslan av kortisens mjuka läppar som trycktes mot hans kalla mun. Tungan som under en kort stund hade hamnat i hans mun. Trots att han avskydde den lille blondinen ville han ha mer av honom. Det räckte inte med en impulsiv kyss för att stilla den hunger som hade dykt upp. Envy ville tortera honom till njutning, få blondinen att lida, blöda och skrika efter nåd. De sadistiska lustarna hade legat gömda under en lång väldigt tid men Edward hade väckt dem till liv. Ett lätt leende fanns på hans läppar medan Gluttony arbetade sig igenom dagens andra måltid, en militär som den grönhårige skulle ta skepnaden av. Den kraftige homunculin slafsade väldigt mycket och spillde en hel del av militärens blod men det berörde inte den androgena mannen. Blodet fick honom bara att bli alltmer ivrig ivrig på att få träffa alkemisten igen. "Se till att torka upp ordentligt efter dig, vi vill inte att någon ska hitta oss eller hur Gluttony?"
Den monotona rösten kom från en svarthårig kvinna som bar en åtsittande klänning i samma färg. Liksom Envy var hon väldigt blek och hade lila kattögon som visade att hon inte var mänsklig. Den kraftige mannen avbröt sig och såg på henne med en relativt barnslig blick. "Städa upp, jag ska städa upp, Lust!" Ett stolt grin dök upp i det runda ansiktet och de små ögonen hade en slags förtjusning i sig. Envy suckade lätt och fick något irriterat i blicken då han talade till den andre, manlige homunculin. "Men ät upp någon gång så vi kan dra." Gluttony ryckte till och såg lätt sårad ut innan han satte igång med ätandet igen. Kvinnan vände blicken mot den grönhårige och såg frågande ut. Han mötte hennes blick medan ljudet av ihärdigt tuggande fyllde luften. "Har vi bråttom eller har du fått ett uppdrag som jag inte fått höra om?" Till en början ville han inte svara eftersom det var personligt och inte hade något med deras uppdrag att göra överhuvudtaget men sedan ändrade han sig.
"Jag mötte kortisen, han försökte låtsas som om han var en tjej." Kvinnan förde undan en hårlock medan hon fortfarande såg på honom med en likgiltig blick. "Och?" Envys ögon glimmade lätt av frustration över hennes vaga intresse. "Han kysste mig." Fräste han fram och fick det att låta som om något fruktansvärt hade hänt vilket på sätt och vis stämde. Trots allt var det "hans" barn och framför allt den äldre brodern var som en nagel i ögat. Irriterande och omöjlig att få bort. Ändå ville han ha honom...
"Envy...han är inte vårt mål just nu..." Sade hon sakligt och vände sedan blicken mot Gluttony som i stort sätt var färdig. "Det skiter jag i! Det är skitstövelns son!" Utbrast han häftigt och knöt ena näven medan tänderna var hårt sammanpressade. Bara tanken på brödernas far fick det att koka innanför skinnet. "Du kan inte döda honom nu...han är viktig för oss. Ett off..."
"Offer." Avslutade han och slog den knutna näven i väggen så att det blev ett hål. Eftersom han inte var mänsklig tog det ingen skada på handen överhuvudtaget. "Jag ska inte kröka minsta hårstrå på hans huvud...men jag ska låta honom plågas. Det spelar ingen roll att han är värdefull. Han ska få lida, blöda och skrika av smärta..." sade han halvt för sig själv medan den sammanbitna munnen blev till ett brett skadeglatt leende. "Du sa att du inte skulle skada honom." Kommentaren var lika monoton som alla andra frågor och kommentarer hon hade kommit med. "Det var bokstavligt talat Lust, hans blonda hår ska inte skadas."
Det enda som hördes efters hans förklaring var det slafsiga ljudet som Gluttony gav ifrån sig, då han ivrigt åt av den döde. Till sist blev det helt tyst innan den barnsliga rösten skar igenom luften.
"Jag är färdig nu."
"Är du redo?" Sa den svarthårige översten som log ett nästan osynligt leende medan blicken var fokuserad på den unge prinsen. Edward mötte trotsigt blicken och tog av sig den vita handsken som dolde hans metallhand. "Redo står allra först i min ordbok." Blev svaret varpå han slog ihop händerna för att sedan svepa den normala handen över den av metall. Det skimrade genast i blått och sekunden efter det hade metallarmen förvandlats till ett mindre svärd. "Ingen transformeringscirkel." Utbrast mannen, lätt chockad medan tonåringen gav ifrån sig ett högt vrål varpå han sprang i full fart. Det var inte många tankar som fanns i huvudet, bara de hån som förföljde honom. Alla kommentarer som hade något med hans längd att göra flög igenom skallen. Speciellt minnena från balen dök upp och fick honom att göra ett häftigt utfall med svärdshanden samtidigt som den svarthårige väjde undan. Värken i huvudet höll sig i bakgrunden medan han öste ut sin irritation, genom att hoppa, sparka och landa smidigt innan ett nytt utfall följde på det. Översten undvek attackerna medan ett lätt leende dök upp i hans ansikte. Varför log den jäkeln? Tänkte Edward frustrerat och gjorde ett försök att sparka mot midjan. Varför slogs han inte tillbaka? Hade mannen ett trick på lager eller ville han bara testa honom? "Du är rätt livlig för att vara en liten böna."
"K...käften!" Utbrast han och pressade samman tänderna så att det riktigt värkte i munmusklerna. Då inte heller sparken träffade knöt han sin normala näve och siktade mot magen. Till hans fasa grep Roy tag i hans handled och stirrade rakt in i de guldiga ögonen med en allvarlig min. Han kände sig helt paralyserad medan minnesbilder från drömmen dök upp och ögonen vidgades. I normala fall hade han använt sin andra arm eller benen för att ta sig ur situationen men nu gick det bara inte. "Du och din "syster" liknar varandra mer än till utseendet. Varför spelar du charader på det här sättet? Tycker du om kvinnokläder?" Blondinen grimaserade åt den sista kommentarer och sparkade mot mannens smalben. Den första träff som han hade lyckats få in. Greppet om handleden lossades men innan Edward hann göra nästa drag knäppte Roy med fingrarna. Någon sekund efter det lyste det gnistor i luften innan det exploderade av eld mellan dem. Tonåringen skrek till då han kastades bakåt och landade på marken. Han hade inte väntat sig att den något äldre mannen kunde alkemi, vilket hade gjort honom alltför oförsiktig. Värmen från elden hade varit kortvarig och inte speciellt brännande vilket han insåg efteråt. Den förvirrade blicken fick mannen att le på ett arrogant sätt. "Trodde du att jag skulle utmana en alkemist om jag själv inte hade ett ess i rockärmen?"
Sättet mannen talade på fick Edward att blänga ilsket medan han tog sig på fötter. "Skitstövel! Underskatta inte mig!" Leendet blev allt bredare och innan blondinen hann göra något knäppte mannen med fingrarna. När gnistorna förvandlades till eld kastade han sig undan, skrikandes. Hur lyckades den svarthårige med att få fram gnistor i tomma luften? "Du kan inte springa hela tiden!" Utbrast mannen och fortsatte knäppa med fingrarna gång på gång. Explosionerna verkade förfölja honom och hettan blev starkare. Edward sprang frenetiskt samtidigt som han försökte komma på en plan. Han behövde alkemi och en avledande manöver. Varför kunde han inte komma på en vettig plan? Allt han tänkte på var de förolämpningar som tycktes hagla ur överstens mun. Det var ord som fick honom att vilja slå ihjäl mannen, vilket tycktes roa Roy.
"Jävla skitstövel!" Vrålade han och gick till attack med full styrka.
"Syyster vad håller du på med!?" Rösten riktigt skar i Edwards öron och fick honom att chockat tappa balansen när han skulle till att göra ett utfall. Precis innan han föll till marken grep den svarthårige tag i kragen och drog upp honom. Deras blickar möttes för andra gången och den här gången kände han hur det riktigt brände i kinderna. Ändå lyckades han inte beordra sig själv till att dra sig undan. Mannens ansikte närmade sig vilket fick blondinen att rodna alltmer och det blev alltför jobbigt att andas. Det var som om all luft försvann. Han kunde känna Als blick medan Roys ansikte kom för nära. Näsorna snuddade vid varandra liksom läpparna och han fick för sig att den äldre luktade alcohol.
"Syster!"
Det magiska ögonbicket försvann i ett trollslag och halvt omtumlad av den konstiga händelsen drog han sig bort från honom. Han vände ryggen till och gick mot rustningen som vred sina händer på ett oroligt sätt. Återigen kände han sig skyldig, som om han blev ertappad med något fruktansvärt. "Edwina...varför slogs ni?" Den anklagande rösten fick honom att känna sig utpekad vilket gjorde att han vägrade möta den andres blick. Istället, närmast klampade han iväg från de båda. Roy...han skulle minsan få! Aldrig hade han känt sig så förnedrad som nu och det var alltid den svarthårige som gjorde så mot honom. Samtidigt som han närmast kokade över av undertryckt ilska kunde han inte låta bli att tänka på drömmen och den speciella blick som närmast hade förtrollat honom.
"Du verkar dras till militärer Edwina."
"Jag heter inte Edwina!" Utbrast han ilsket och skulle precis vända sig om då något hårt träffade honom i sidan. Det var först när han hamnade på marken som han insåg att det var en fot som tillhörde den grönhårige. Den smidige mannen satt på huk framför honom och log ett belåtet leende.
"Tack för senast Edwina."
_______________________________________________
Bönsyrsan
Den monotona rösten kom från en svarthårig kvinna som bar en åtsittande klänning i samma färg. Liksom Envy var hon väldigt blek och hade lila kattögon som visade att hon inte var mänsklig. Den kraftige mannen avbröt sig och såg på henne med en relativt barnslig blick. "Städa upp, jag ska städa upp, Lust!" Ett stolt grin dök upp i det runda ansiktet och de små ögonen hade en slags förtjusning i sig. Envy suckade lätt och fick något irriterat i blicken då han talade till den andre, manlige homunculin. "Men ät upp någon gång så vi kan dra." Gluttony ryckte till och såg lätt sårad ut innan han satte igång med ätandet igen. Kvinnan vände blicken mot den grönhårige och såg frågande ut. Han mötte hennes blick medan ljudet av ihärdigt tuggande fyllde luften. "Har vi bråttom eller har du fått ett uppdrag som jag inte fått höra om?" Till en början ville han inte svara eftersom det var personligt och inte hade något med deras uppdrag att göra överhuvudtaget men sedan ändrade han sig.
"Jag mötte kortisen, han försökte låtsas som om han var en tjej." Kvinnan förde undan en hårlock medan hon fortfarande såg på honom med en likgiltig blick. "Och?" Envys ögon glimmade lätt av frustration över hennes vaga intresse. "Han kysste mig." Fräste han fram och fick det att låta som om något fruktansvärt hade hänt vilket på sätt och vis stämde. Trots allt var det "hans" barn och framför allt den äldre brodern var som en nagel i ögat. Irriterande och omöjlig att få bort. Ändå ville han ha honom...
"Envy...han är inte vårt mål just nu..." Sade hon sakligt och vände sedan blicken mot Gluttony som i stort sätt var färdig. "Det skiter jag i! Det är skitstövelns son!" Utbrast han häftigt och knöt ena näven medan tänderna var hårt sammanpressade. Bara tanken på brödernas far fick det att koka innanför skinnet. "Du kan inte döda honom nu...han är viktig för oss. Ett off..."
"Offer." Avslutade han och slog den knutna näven i väggen så att det blev ett hål. Eftersom han inte var mänsklig tog det ingen skada på handen överhuvudtaget. "Jag ska inte kröka minsta hårstrå på hans huvud...men jag ska låta honom plågas. Det spelar ingen roll att han är värdefull. Han ska få lida, blöda och skrika av smärta..." sade han halvt för sig själv medan den sammanbitna munnen blev till ett brett skadeglatt leende. "Du sa att du inte skulle skada honom." Kommentaren var lika monoton som alla andra frågor och kommentarer hon hade kommit med. "Det var bokstavligt talat Lust, hans blonda hår ska inte skadas."
Det enda som hördes efters hans förklaring var det slafsiga ljudet som Gluttony gav ifrån sig, då han ivrigt åt av den döde. Till sist blev det helt tyst innan den barnsliga rösten skar igenom luften.
"Jag är färdig nu."
"K...käften!" Utbrast han och pressade samman tänderna så att det riktigt värkte i munmusklerna. Då inte heller sparken träffade knöt han sin normala näve och siktade mot magen. Till hans fasa grep Roy tag i hans handled och stirrade rakt in i de guldiga ögonen med en allvarlig min. Han kände sig helt paralyserad medan minnesbilder från drömmen dök upp och ögonen vidgades. I normala fall hade han använt sin andra arm eller benen för att ta sig ur situationen men nu gick det bara inte. "Du och din "syster" liknar varandra mer än till utseendet. Varför spelar du charader på det här sättet? Tycker du om kvinnokläder?" Blondinen grimaserade åt den sista kommentarer och sparkade mot mannens smalben. Den första träff som han hade lyckats få in. Greppet om handleden lossades men innan Edward hann göra nästa drag knäppte Roy med fingrarna. Någon sekund efter det lyste det gnistor i luften innan det exploderade av eld mellan dem. Tonåringen skrek till då han kastades bakåt och landade på marken. Han hade inte väntat sig att den något äldre mannen kunde alkemi, vilket hade gjort honom alltför oförsiktig. Värmen från elden hade varit kortvarig och inte speciellt brännande vilket han insåg efteråt. Den förvirrade blicken fick mannen att le på ett arrogant sätt. "Trodde du att jag skulle utmana en alkemist om jag själv inte hade ett ess i rockärmen?"
Sättet mannen talade på fick Edward att blänga ilsket medan han tog sig på fötter. "Skitstövel! Underskatta inte mig!" Leendet blev allt bredare och innan blondinen hann göra något knäppte mannen med fingrarna. När gnistorna förvandlades till eld kastade han sig undan, skrikandes. Hur lyckades den svarthårige med att få fram gnistor i tomma luften? "Du kan inte springa hela tiden!" Utbrast mannen och fortsatte knäppa med fingrarna gång på gång. Explosionerna verkade förfölja honom och hettan blev starkare. Edward sprang frenetiskt samtidigt som han försökte komma på en plan. Han behövde alkemi och en avledande manöver. Varför kunde han inte komma på en vettig plan? Allt han tänkte på var de förolämpningar som tycktes hagla ur överstens mun. Det var ord som fick honom att vilja slå ihjäl mannen, vilket tycktes roa Roy.
"Jävla skitstövel!" Vrålade han och gick till attack med full styrka.
"Syyster vad håller du på med!?" Rösten riktigt skar i Edwards öron och fick honom att chockat tappa balansen när han skulle till att göra ett utfall. Precis innan han föll till marken grep den svarthårige tag i kragen och drog upp honom. Deras blickar möttes för andra gången och den här gången kände han hur det riktigt brände i kinderna. Ändå lyckades han inte beordra sig själv till att dra sig undan. Mannens ansikte närmade sig vilket fick blondinen att rodna alltmer och det blev alltför jobbigt att andas. Det var som om all luft försvann. Han kunde känna Als blick medan Roys ansikte kom för nära. Näsorna snuddade vid varandra liksom läpparna och han fick för sig att den äldre luktade alcohol.
"Syster!"
Det magiska ögonbicket försvann i ett trollslag och halvt omtumlad av den konstiga händelsen drog han sig bort från honom. Han vände ryggen till och gick mot rustningen som vred sina händer på ett oroligt sätt. Återigen kände han sig skyldig, som om han blev ertappad med något fruktansvärt. "Edwina...varför slogs ni?" Den anklagande rösten fick honom att känna sig utpekad vilket gjorde att han vägrade möta den andres blick. Istället, närmast klampade han iväg från de båda. Roy...han skulle minsan få! Aldrig hade han känt sig så förnedrad som nu och det var alltid den svarthårige som gjorde så mot honom. Samtidigt som han närmast kokade över av undertryckt ilska kunde han inte låta bli att tänka på drömmen och den speciella blick som närmast hade förtrollat honom.
"Du verkar dras till militärer Edwina."
"Jag heter inte Edwina!" Utbrast han ilsket och skulle precis vända sig om då något hårt träffade honom i sidan. Det var först när han hamnade på marken som han insåg att det var en fot som tillhörde den grönhårige. Den smidige mannen satt på huk framför honom och log ett belåtet leende.
"Tack för senast Edwina."
Comment the photo
8 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/hattmakerskan/367043059/
Visa toppen
Show footer