Friday 29 May 2009 photo 3/3
|
Min fanfic xD Ed mot jumbokräftan! Emma vill tydligen ha en fortsättning xD någon annan som vill ha det?
________________________________________________________________
Den var stor med otroliga klor som såg ut att kunna krossa honom om det blev ett tillräckligt hårt slag. Dess röda hårda skal glänste lätt i solen och de stora svarta fasettögonen såg på honom med en slags sadistisk gnista. "Dö din lilla räka!" Utbrast den och gjorde ett utfall med den ena klon. Blondinen väntade inte på den analkande klon utan hoppade snabbt undan medan han skrek högt. "Vem fan kallar du för en liten snorkråka som är så liten att han går förbi flimmerhålen och ända upp till hjärnan där han kan flyga omkring och bilda familj med en hjärncell om han så vill!?" Ansiktet var rött av irritation och ögonen kunde säkert kasta blixtar om han bara visste hur man gjorde. Den stora varelsen såg på honom under en sekunds förvåning innan den bankade sin stora klo i marken flera gånger under gapskratt. Den något mindre alkemisten bet ihop och blängde på den trebenta varelsen som tycktes ha svårt att behärska sig. "Bahahahaha! Snorkråka!!!" Utbrast den och höll nästan på att gråta, antagligen av magknip."Men käften då!" Morrade han tillbaka och slog ihop handflatorna innan han nuddade marken med dem.
Det blev ett slags elektriskt blått ljus innan fyra stenpelare i form av armar med knutna nävar sköt ut ur marken för att sedan drämma till den stora röda varelsen. I sista stunden märkte varelsen vad som höll på att ske och den använde sin enorma klo till att krossa en av pelarna, medan den stora bakdelen liknade en triangel daskade till en annan. Stenpelare nummer tre drämde varelsen till med sin andra stora klo. "Hahaha, är det här allt eller?" Hånade varelsen och fäste blicken på tonåringen som ansträngde sig för att inte gå bärsäkargång. Nu behövdes det en plan av någon form. Vad var varelsens skal gjort av? Kunde han kanske använda alkemi mot det? "Sushi!" Skrockade varelsen och slog mot sin motståndare som snabbt kastade sig åt sidan för att sedan ta emot sig med handen så att det blev en slags volt. Okej...han skulle nog inte ha tid med att tänka ut en plan för att knäcka skalet, skulle han satsa på en svag punkt?
Den enda svaga punkt han kunde upptäcka var ögonen och då var han tvungen att ta sig högre upp. Matchen började bli lite väl utdragen och rentav löjlig, därför var det nog bra om han gjorde slut på den här...kräftan? Åtminstone trodde han att det var en kräfta, antingen en muterad eller en chimera. Men om det var en chimera...varför skulle man göra en chimera av ett djur som en kräfta? "Håll klaffen jäkla kannibal!" Vrålade han och sprang mot en avsats. Det kanske kunde gå, han behövde bara få avsatsen att växa, sedan skulle han kunna ta sig upp på ryggen. "Så du medger att du är sushi, sushi?!" Mullrade kräftvarelsen om det ens var det innan ett av känselspröten jagade honom. Blondinen omvandlade snabbt sin automail arm så att det blev ett mindre svärd, för att sedan värja sig mot känselspröet som försökte binda honom. "Aldrig i livet! Jag har viktigare saker för mig än att slåss mot en tonfisksallad!" Fräste han ilsket och blängde uppåt vilket var ett dumt misstag eftersom spröet band fast hans ben. Plötsligt upptäckte han att världen vändes upp och ner vilket innebar att han var på väg upp mot varelsens mun. "Be din sista bön, mygga." Sade kräftvarelsen på ett ödesdigert sätt. "Jag ber inte till något som inte existerar, jag skär mig loss ur din mage om du sväljer mig!" Svarade han kaxigt och gjorde ett ufall med sitt mindre svärd. Varelsen log brett innan munnen blev till ett brett gap och dess tänder påminde om vassa stenar. Inte en enda plan ville formas i hans huvud, det enda han kunde tänka på var Al och att han var tvungen att överleva. Om han inte överlevde kunde ingen få tillbaka Als kropp. Förlåt Al...Jag kunde inte hålla mitt lyfte...
Med slutna ögon inväntade han sitt öde som tydligen inte ville infinna sig med en gång. Han kunde höra odjuret ge ifrån sig förskräckta ljud vilket fick honom att förvånat öppna ögonen. Då han väl hade ögonen öppna kunde han se att en enorm grön ormvarelse hade slingrat sig kring kräftvarelsens hals i ett dödligt grepp. Var kom alla varelser ifrån egentligen? Tänkte han förbryllat när ormvarelsen kvävde den andre varelsen alltmer. Känselsprötet höll på att tappa sitt grepp om blondinen som förskräckt försökte ta tag i spröet för att inte falla ner i den gapande munnen. Precis när greppet helt försvann var det något som grep tag i hans midja. Förvånat vände han blicken mot midjan och upptäckte att det var en slag extra svans som hade fångat honom, en svans som tillhörde ormvarelsen. "Att man alltid måste rädda dig Metall pojken."
Rösten tillhörde tydligen ormvarelsen och då slog det honom vem det var, Envy.
________________________________________________________________
Den var stor med otroliga klor som såg ut att kunna krossa honom om det blev ett tillräckligt hårt slag. Dess röda hårda skal glänste lätt i solen och de stora svarta fasettögonen såg på honom med en slags sadistisk gnista. "Dö din lilla räka!" Utbrast den och gjorde ett utfall med den ena klon. Blondinen väntade inte på den analkande klon utan hoppade snabbt undan medan han skrek högt. "Vem fan kallar du för en liten snorkråka som är så liten att han går förbi flimmerhålen och ända upp till hjärnan där han kan flyga omkring och bilda familj med en hjärncell om han så vill!?" Ansiktet var rött av irritation och ögonen kunde säkert kasta blixtar om han bara visste hur man gjorde. Den stora varelsen såg på honom under en sekunds förvåning innan den bankade sin stora klo i marken flera gånger under gapskratt. Den något mindre alkemisten bet ihop och blängde på den trebenta varelsen som tycktes ha svårt att behärska sig. "Bahahahaha! Snorkråka!!!" Utbrast den och höll nästan på att gråta, antagligen av magknip."Men käften då!" Morrade han tillbaka och slog ihop handflatorna innan han nuddade marken med dem.
Det blev ett slags elektriskt blått ljus innan fyra stenpelare i form av armar med knutna nävar sköt ut ur marken för att sedan drämma till den stora röda varelsen. I sista stunden märkte varelsen vad som höll på att ske och den använde sin enorma klo till att krossa en av pelarna, medan den stora bakdelen liknade en triangel daskade till en annan. Stenpelare nummer tre drämde varelsen till med sin andra stora klo. "Hahaha, är det här allt eller?" Hånade varelsen och fäste blicken på tonåringen som ansträngde sig för att inte gå bärsäkargång. Nu behövdes det en plan av någon form. Vad var varelsens skal gjort av? Kunde han kanske använda alkemi mot det? "Sushi!" Skrockade varelsen och slog mot sin motståndare som snabbt kastade sig åt sidan för att sedan ta emot sig med handen så att det blev en slags volt. Okej...han skulle nog inte ha tid med att tänka ut en plan för att knäcka skalet, skulle han satsa på en svag punkt?
Den enda svaga punkt han kunde upptäcka var ögonen och då var han tvungen att ta sig högre upp. Matchen började bli lite väl utdragen och rentav löjlig, därför var det nog bra om han gjorde slut på den här...kräftan? Åtminstone trodde han att det var en kräfta, antingen en muterad eller en chimera. Men om det var en chimera...varför skulle man göra en chimera av ett djur som en kräfta? "Håll klaffen jäkla kannibal!" Vrålade han och sprang mot en avsats. Det kanske kunde gå, han behövde bara få avsatsen att växa, sedan skulle han kunna ta sig upp på ryggen. "Så du medger att du är sushi, sushi?!" Mullrade kräftvarelsen om det ens var det innan ett av känselspröten jagade honom. Blondinen omvandlade snabbt sin automail arm så att det blev ett mindre svärd, för att sedan värja sig mot känselspröet som försökte binda honom. "Aldrig i livet! Jag har viktigare saker för mig än att slåss mot en tonfisksallad!" Fräste han ilsket och blängde uppåt vilket var ett dumt misstag eftersom spröet band fast hans ben. Plötsligt upptäckte han att världen vändes upp och ner vilket innebar att han var på väg upp mot varelsens mun. "Be din sista bön, mygga." Sade kräftvarelsen på ett ödesdigert sätt. "Jag ber inte till något som inte existerar, jag skär mig loss ur din mage om du sväljer mig!" Svarade han kaxigt och gjorde ett ufall med sitt mindre svärd. Varelsen log brett innan munnen blev till ett brett gap och dess tänder påminde om vassa stenar. Inte en enda plan ville formas i hans huvud, det enda han kunde tänka på var Al och att han var tvungen att överleva. Om han inte överlevde kunde ingen få tillbaka Als kropp. Förlåt Al...Jag kunde inte hålla mitt lyfte...
Med slutna ögon inväntade han sitt öde som tydligen inte ville infinna sig med en gång. Han kunde höra odjuret ge ifrån sig förskräckta ljud vilket fick honom att förvånat öppna ögonen. Då han väl hade ögonen öppna kunde han se att en enorm grön ormvarelse hade slingrat sig kring kräftvarelsens hals i ett dödligt grepp. Var kom alla varelser ifrån egentligen? Tänkte han förbryllat när ormvarelsen kvävde den andre varelsen alltmer. Känselsprötet höll på att tappa sitt grepp om blondinen som förskräckt försökte ta tag i spröet för att inte falla ner i den gapande munnen. Precis när greppet helt försvann var det något som grep tag i hans midja. Förvånat vände han blicken mot midjan och upptäckte att det var en slag extra svans som hade fångat honom, en svans som tillhörde ormvarelsen. "Att man alltid måste rädda dig Metall pojken."
Rösten tillhörde tydligen ormvarelsen och då slog det honom vem det var, Envy.
Comment the photo
6 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/hattmakerskan/373176559/