Next day

Previous photo

Sunday 26 February 2012 photo 2/2

Saker ser lite ljusare ut.
Tidigare kändes det jobbigt och tungt när det dök upp så mycket negativa saker. Det känns som om mitt rum speglar mitt inre kaos och än så länge har jag inte städat upp allt. Jag har nog virrat runt i min förvirring ett tag utan att riktigt inse hur negativ jag har känt mig. Det är så mycket känslor som låst in sig i min skalle utan att vilja ta sig ut.
På sistone har jag känt mig ensam och lite övergiven. På helgerna har jag inte velat vara hemma riktigt och tackat ja när folk frågat om jag kan komma över. Men det har känts som om jag tappat någonting viktigt. Kontakten med min syster blev sämre och det har allmänt känts trist. Jag har blivit nostalgisk som fan. Alla fina sommrar då vi kunde prata hur mycket som helst och umgås med varandra.
Jag saknar när vi cosplayade eller gjorde andra skumma saker. Självklart är hennes läxor viktiga och jag vet hur tufft det är i gymnasiet även om jag själv inte gick samma linje som henne.
Vi har grälat smått och jag har varit mer glömsk än vanligt...misstänker att jag har problem med närminnet, inte alltför kraftigt dock. Jag har nog alltid haft det problemet...
Dessutom har jag känt mig som en outsider bland lärarna i personalrummet. Det känns inte som om jag passar in bland dem. Jag är för konstig och inte ens utbildad medan de har studerat och arbetat i flera år. Barnen har jag ingenting emot men det är en del av fröknarna som jag inte vet hur jag ska hantera.
Sedan har vi det vanligaste problemet bland singeltjejer...ensamheten av att inte ha en partner att krama. Ibland tenderar jag att bli avundsjuk på min syster och jag vet inte hur jag ska hantera det eftersom jag är glad för deras skull. Jag har ingenting emot deras förhållande men som sagt...den där bittra ensamheten. Jag dras ju också med min dumma förmåga att bli förälskad eller snarare sagt, jag kan inte se skillnad på förälskelse och riktigt bra vänskap.
Jag tror det var allt jag hade att säga, jag vet inte om någon orkar läsa igenom det men jag skriver ner det mest för min egen skull.
Jag tror jag är lite förälskad...men som sagt, jag vet inte.

0 Visa hela listan

Saker ser lite ljusare ut.
Tidigare kändes det jobbigt och tungt när det dök upp så mycket negativa saker. Det känns som om mitt rum speglar mitt inre kaos och än så länge har jag inte städat upp allt. Jag har nog virrat runt i min förvirring ett tag utan att riktigt inse hur negativ jag har känt mig. Det är så mycket känslor som låst in sig i min skalle utan att vilja ta sig ut.
På sistone har jag känt mig ensam och lite övergiven. På helgerna har jag inte velat vara hemma riktigt och tackat ja när folk frågat om jag kan komma över. Men det har känts som om jag tappat någonting viktigt. Kontakten med min syster blev sämre och det har allmänt känts trist. Jag har blivit nostalgisk som fan. Alla fina sommrar då vi kunde prata hur mycket som helst och umgås med varandra.
Jag saknar när vi cosplayade eller gjorde andra skumma saker. Självklart är hennes läxor viktiga och jag vet hur tufft det är i gymnasiet även om jag själv inte gick samma linje som henne.
Vi har grälat smått och jag har varit mer glömsk än vanligt...misstänker att jag har problem med närminnet, inte alltför kraftigt dock. Jag har nog alltid haft det problemet...
Dessutom har jag känt mig som en outsider bland lärarna i personalrummet. Det känns inte som om jag passar in bland dem. Jag är för konstig och inte ens utbildad medan de har studerat och arbetat i flera år. Barnen har jag ingenting emot men det är en del av fröknarna som jag inte vet hur jag ska hantera.

Sedan har vi det vanligaste problemet bland singeltjejer...ensamheten av att inte ha en partner att krama. Ibland tenderar jag att bli avundsjuk på min syster och jag vet inte hur jag ska hantera det eftersom jag är glad för deras skull. Jag har ingenting emot deras förhållande men som sagt...den där bittra ensamheten. Jag dras ju också med min dumma förmåga att bli förälskad eller snarare sagt, jag kan inte se skillnad på förälskelse och riktigt bra vänskap.

Jag tror det var allt jag hade att säga, jag vet inte om någon orkar läsa igenom det men jag skriver ner det mest för min egen skull.

Jag tror jag är lite förälskad...men som sagt, jag vet inte.

Annons

Uploader

got photos in group

Taggad med

The photo has no tags

Geo tag

Camera info

Comment the photo

Anonymous Sun 26 Feb 2012 20:25

Jättetråkigt ju att du känner så :( Bara så du vet är du aldrig ensam!! men det kan kännas så ändå förstås.. syskon är viktigt, den längsta relationen man har så jag tycker Ni ska hitta på nåt roligt bara Ni 2!!

Jag har samma problem; glömmer saker hela tiden..! men det är ju värt att prova det på föregående kommentar. Och Man kan inte gå ihop med alla - så är det bara! konstig känner jag mig oxå hela tiden bland folk, speciellt när det gäller de jag inte känner så väl... och försök att tänka bort att de är utbildade och mer erfarna, det gäller bara att göra sitt bästa - du är ju så go' å gla' och om de inte gillar det - Fuck'em!!!

*krams*

- Read more -

Hattmakerskan Sun 26 Feb 2012 22:27

Mmm...
Jag skulle aldrig byta ut mina syskon, hur mycket man kan gnälla och gräla med dem så skulle jag nog inte vilja ha det annorlunda. Får väl se om jag kan hitta på något med syrran någon dag :3

Jag vet att man inte kan gå ihop med alla men ibland känns det som om jag är i ett akvarium med en massa fiskar som simmar åt samma håll. Jag försöker mitt allra bästa och imorgon ska jag minsann bygga klart draken till barnen :3

- Read more -

Anonymous Mon 27 Feb 2012 11:33

Låter bra d(^^)

hoppas akvariet blir roligare och att fiskarna kan simma mer åt olika håll~~
YAY! visa sen när den är klar :)
GANBARE~! :3

- Read more -

Hattmakerskan Mon 27 Feb 2012 17:50

Jupp :3

Sim sim sim :3

yay det ska jag! Arrr!

- Read more -

BloodMartini Sun 26 Feb 2012 20:01

Men lilla vännen *krama*
Det där med närminnet har jag ett tipps. Vet inte om det funkar helt, men järntillskott ska vara jätte bra! Just tjejer tenderar till att ha järnunderskott, vare sig de är vegetarianer eller inte. Det finns receptfritt på apoteket. Som sagt vet jag inte om det hjälper i ditt fall, men det hjälpte i mitt ^^

- Read more -

Hattmakerskan Sun 26 Feb 2012 22:21

:o *kramisar*

Hm...jag får kolla upp det där, jag borde också kolla upp andra saker...:/

- Read more -

Anonymous Sun 26 Feb 2012 19:25

Tråkigt att höra att du mår dåligt :/ Och det där med minnet är du inte ensam om. Jag har ur uselt minne och haft det nu i några år och känns som att det blivit värre, som om jag redan är typ 50+ och inte 20. Jag har ibland gjort min pojkvän galen pga att jag glömmer vad han säger, trist men sant.

Sen så är det alltid så som ny på en arbetsplats, men har du tur finns det ibland en eller två andra vikarier att prata med. Det är oftast det bästa på dagen när man kan prata med dem, förutom barnen enligt mig :)
Och vissa fröknar är hur trevliga som helst och vissa är det bara att hålla sig undan från. Så det är helt enkelt att le och presentera sig och vara så vänlig som möjligt. Men ja, jag avskyr att behöva komma till något nytt ställe efter att nu ha vikat i snart 5 månader.

Hoppas det blir bättre snart för dig! *kram*

- Read more -

View all comment answers (2)

Hattmakerskan Sun 26 Feb 2012 22:20

Det är ju inte så att jag går runt och är emo hela tiden men emellanåt dyker det upp som sagt^^'

Mmm, jag har ibland problem att komma ihåg vilket år, månad eller datum det är...och ibland kan jag glömma bort min ålder så det känns lite oroväckande ibland.

Det finns en del trevliga fröknar men som sagt, vissa känns det stelt med...:s speciellt då man inte har samma intressen, majoriteten av fröknarna pratar om sport.

Jo det ser lite ljusare ut. Jag börjar bli gladare :3

- Read more -

Anonymous Mon 27 Feb 2012 13:27

Klart du inte är, och inte skulle jag tro något sådant heller!

Oj.. ja det kan jag förstå :/ Själv är det mer vad folk sagt/berättat som jag inte minns.

Ja, för mig är det oftast lite stelt med dem som är i medelåldern. Som jobbat länge och verkar sucka över att behöva lära ännu en vikarie deras rutiner :P
Men har nog inte stött på så mycke sport intresserade fröknar jag inte XD

Bra! :D

- Read more -

Hattmakerskan Mon 27 Feb 2012 17:45

:3

Mmm...jag har ofta problem med namn och att koppla dem till ansikten och så är det andra saker också^^'

Usch, låter jobbigt :/ men de borde väl förstå att man inte kan deras rutiner på en gång :s vad ska man annars göra?Det blir ju samma sak om man har någon som är nyligen anställd.
I personalrummet är typ alla sportnördar xD de flesta verkar älska hockey.

:D

- Read more -

Anonymous Tue 28 Feb 2012 00:41

Där hjälpte mamma mig. När de säger sitt namn, så upprepar du deras namn innan du säger ditt, dvs: "Hej Lars. Du: "Hej Lars, Belinda".
Det hjälper mig mycket faktiskt att minnas.

Ja eller hur? :I Aja, vissa är väl helt enkelt så inställda på barn att äldre är jobbiga enligt dem XD
Oj XD ok haha.

- Read more -

Hattmakerskan Wed 29 Feb 2012 20:42

Ah, jag har börjat med det :3 det går mycket bättre att göra så

Antar det xD

- Read more -

Anonymous Wed 29 Feb 2012 22:07

Great ^^

- Read more -

13 comments on this photo

Directlink:
http://dayviews.com/hattmakerskan/502445202/