Monday 25 August 2008 photo 1/1
|
Små sjuka individer stod där en dag, utanför min dörr. De hade knackat på. Tre stycken var de som stod där och de hade de allra besynnerligaste färgerna i ansiktet du kan tänka dig, det var en blandning mellan grönt, gult, lila och blått
Artigast borde ha varit att bara bjuda in dem men jag var i sådan chock att det slutade med att de stod där utanför min dörr och bara stirrade på mig. Inte gick de sin väg heller, de stannade där, i såsom regn som snö eller sol. I alla väderlekens tecken stod de där utandör min dörr. Stirrade in.
De var som dessa individer var fyllda med oro och ångest. Vilket slutade med att även jag drabbades av detta, de smittade av sig på mig. Nu, när jag tänker tillbaka inser jag nog hur dumt det var av mig att ignorera dem, för om jag bara hade bjudit in dem på en kopp kaffe och pratat, då hade inte jag blivit drabbad och de hade blivit friska.
Så om tre individer med besynnerliga färger i ansiktet står utanför din dörr, för guds skull bjud in dem! Ta i ordentligt, koka kaffe OCH varm choklad! Bjud på minst fem sorters kakor. Be dem sova över och bädda ner dem ordentligt. Prata med dem, fråga hur de mår och bara lyssna. Lyssna till deras hjärtan.
Artigast borde ha varit att bara bjuda in dem men jag var i sådan chock att det slutade med att de stod där utanför min dörr och bara stirrade på mig. Inte gick de sin väg heller, de stannade där, i såsom regn som snö eller sol. I alla väderlekens tecken stod de där utandör min dörr. Stirrade in.
Så om tre individer med besynnerliga färger i ansiktet står utanför din dörr, för guds skull bjud in dem! Ta i ordentligt, koka kaffe OCH varm choklad! Bjud på minst fem sorters kakor. Be dem sova över och bädda ner dem ordentligt. Prata med dem, fråga hur de mår och bara lyssna. Lyssna till deras hjärtan.