October
Monday 7 July 2008 photo 2/4
|
Gråten kväver mig.
Chocken skakar mig.
Ilskan ryter i mitt huvud.
Jag trodde så mkt, hoppades så mkt, längtade så mkt.
Bilden var det värsta, beviset på det hopplösa. Det som sa aldrig mer. Den sa att jag varit patetisk som gått här och längtat.
Vet du vade de värsta är? Att du pratar med mej om det som att det inte va nån sak alls, fast jag var helt nerkörd i dej i flera månader! Jag ringde dej varje jävla dag, fast du inte gjorde ett skit för mig! Jag saknade dej varje jävla dag då du bodde 120 jävla mil bort! Jag var hela tiden rädd för att du skulle ge upp å tröttna, jag viste att den dagen skulle komma, men jag trodde för i helvette att du skulle göra det på ett snyggare sätt! och när jag ringde dej mitt i natt, grät och kännde mej nerkörd så va det du som bevisade att jag inte alls va ouppskattad. Det var du som fick upp mej, utan att ens göra något, men jag kände mej älskade av dej, du sa att jag var älskad! Du va den som sa att jag var vacker när du kom hem å jag just hade duschat å stod osminkad i blött hår och en av min farsas gammla t-shirtar, vem tror du nånsin kommer säga det till mej igen? Allt känns så jävla tragist, usch va dum jag har varit. Gått här och längtat, fy fan.
Chocken skakar mig.
Ilskan ryter i mitt huvud.
Vet du vade de värsta är? Att du pratar med mej om det som att det inte va nån sak alls, fast jag var helt nerkörd i dej i flera månader! Jag ringde dej varje jävla dag, fast du inte gjorde ett skit för mig! Jag saknade dej varje jävla dag då du bodde 120 jävla mil bort! Jag var hela tiden rädd för att du skulle ge upp å tröttna, jag viste att den dagen skulle komma, men jag trodde för i helvette att du skulle göra det på ett snyggare sätt! och när jag ringde dej mitt i natt, grät och kännde mej nerkörd så va det du som bevisade att jag inte alls va ouppskattad. Det var du som fick upp mej, utan att ens göra något, men jag kände mej älskade av dej, du sa att jag var älskad! Du va den som sa att jag var vacker när du kom hem å jag just hade duschat å stod osminkad i blött hår och en av min farsas gammla t-shirtar, vem tror du nånsin kommer säga det till mej igen? Allt känns så jävla tragist, usch va dum jag har varit. Gått här och längtat, fy fan.
Visa toppen
Show footer