Thursday 15 October 2009 photo 1/1
|
Bör ej läsas av trafikpoliser eller människor som sysslar med säkerhet för djur i bil.
Detta bävar man för varje gång. Det är ett äventyr. Att ta katten till veterinären. Då våran katt är långhårig med tendens till saftiga tugglor och ihop med detta ett hett temperament får vi every now and then ta henne till detta för henne avskyvärda ställe för rakning, mer eller mindre.
Vi måste vara minst två. Handdukar är att föredra på samtliga kläder då man inte kan garantera uteblivandet av vissa kroppsvätskor från detta kattdjur. Och det går absolut inte att ha henne i buren, då blir denna madam skogstokig. Vi försökte en gång när hon var nyopererad, halvt sövd med tratt påsatt. Ingen framgång. Kattkräket lyckas på nåt sätt få av sig tratten och snurra några varv i ren panik inne i denna bur av hårdplast.
Så hon vandrar runt lite i framsätet. Dreglar. Svettas. Jamar som om hennes sista stund var kommen. Och mitt hjärta gråter.
Men man lyckas alltid på något sätt få henne dit och hem. Och även denna gång med bajs i något knä. Sen surar hon hela kvällen och bevärdigar oss inte med en blick.
Jag sa ju att det var ett äventyr.
Comment the photo
2 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/helenafri/418798869/