Thursday 18 October 2007 photo 1/10
|
Lika mystisk och lika gåtfull som en kyrka längs vägen Upplyst mellan träden, ödsligt belägen Om hösten om våren, i en tyst, blå natt Som en fackla, som ett ljus kom du fram till mig där jag satt Som ett åtråvärt hopp i en tung tristess Jag hade nästan gett opp, det var så grått tills dess Men du sa att du hörde mig på radion idag Du var den enda som kom fram, det var det enda du sa men Allt jag ser, allt jag hör Är din röst, din blick, ditt skratt Du har ögon som rusar en natt Så jag väntar, jag väntar Om tiden vill ifatt
Annons
Comment the photo
2 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/helloraincloud/108816204/