May
Monday 7 July 2008 photo 1/1
|
Jag vill inte bo kvar här, gud jag önska att jag kunde flytta..
Jag önskar jag kunde flytta till typ mitten av Göteborg där personerna är som jag och där normalt är normalt för mig.. Så att när jag steg ut utanför min dörr skulle inte en jävel känna igen mig och ingen skulle bry sig. Där jag kunde lära känna mig själv igen och se mig för den jag var. Och när jag var redo skulle jag lära känna nya vänner och skapa mig ett nytt liv där allt slapp vara såhär.
Jag önskar jag kunde spela gitarr.. Jag önskar jag kunde sätta mig ner, ta ett accord i följd av ett annat och skriva en låt som förklara exakt hur jag känner. Jag önskar jag kunde sjunga så orden föll ur min mun och träffa vem som än lyssna och sjunga så djup in i han eller henne att det träffade hjärtat. Jag önskar jag kunde sätta mig ner i ett ensamt rum, öppna upp till tagenterna på ett piano och bara spela en ledsen melodi utan ord eller syfte som tog alla mina känslor som går bärsärkargång i magen, alla mina tankar som nynnar i mitt huvud och bara låta dom skjuta ut genom fingrarna. Ut i den melodi som pianot så ledsamt starkt sköt ur sig och sen eka mellan väggarna tills dom studsa in i mig igen med nyfunnet hopp om att allt kommer bli bra igen. Att efter stormen kommer lugnet, solsken efter regn, glädje efter sorg.
Jag vill inte vara snygg. Jag vill inte vara världens mest hållfasta käkben med magrutor som en grekisk gud i mytologin. Jag vill vara jag.. Jag vill vara jag med tjocka bakhuvud och böjda stora näsa. Jag vill vara min bleka hy och röda nyanser. Men jag vill inte vara den jag ser inne i mina ögon när jag kollar i spegeln. Jag kastar vatten på ansiktet men den finns fortfarande kvar där inne. Ett gråttblått monster till narcisist som aldrig kan sluta förstöra för sig själv. Ett as som älskar att gråta och aldrig låter någon komma nära honom för att kunna trösta. Det var alltid han, inte mitt utseende som var fel. Det är han fortfarande. Jag är han men jag är inte. Jag vill vara någon annan, jag är någon annan men han är lik förbannat fortfarande en del av mig.
Men en sak det är säkert, det finns mer liv och själ i dessa två ögon än dom rymmer.
Jag önskar jag kunde flytta till typ mitten av Göteborg där personerna är som jag och där normalt är normalt för mig.. Så att när jag steg ut utanför min dörr skulle inte en jävel känna igen mig och ingen skulle bry sig. Där jag kunde lära känna mig själv igen och se mig för den jag var. Och när jag var redo skulle jag lära känna nya vänner och skapa mig ett nytt liv där allt slapp vara såhär.
Jag önskar jag kunde spela gitarr.. Jag önskar jag kunde sätta mig ner, ta ett accord i följd av ett annat och skriva en låt som förklara exakt hur jag känner. Jag önskar jag kunde sjunga så orden föll ur min mun och träffa vem som än lyssna och sjunga så djup in i han eller henne att det träffade hjärtat. Jag önskar jag kunde sätta mig ner i ett ensamt rum, öppna upp till tagenterna på ett piano och bara spela en ledsen melodi utan ord eller syfte som tog alla mina känslor som går bärsärkargång i magen, alla mina tankar som nynnar i mitt huvud och bara låta dom skjuta ut genom fingrarna. Ut i den melodi som pianot så ledsamt starkt sköt ur sig och sen eka mellan väggarna tills dom studsa in i mig igen med nyfunnet hopp om att allt kommer bli bra igen. Att efter stormen kommer lugnet, solsken efter regn, glädje efter sorg.
Jag vill inte vara snygg. Jag vill inte vara världens mest hållfasta käkben med magrutor som en grekisk gud i mytologin. Jag vill vara jag.. Jag vill vara jag med tjocka bakhuvud och böjda stora näsa. Jag vill vara min bleka hy och röda nyanser. Men jag vill inte vara den jag ser inne i mina ögon när jag kollar i spegeln. Jag kastar vatten på ansiktet men den finns fortfarande kvar där inne. Ett gråttblått monster till narcisist som aldrig kan sluta förstöra för sig själv. Ett as som älskar att gråta och aldrig låter någon komma nära honom för att kunna trösta. Det var alltid han, inte mitt utseende som var fel. Det är han fortfarande. Jag är han men jag är inte. Jag vill vara någon annan, jag är någon annan men han är lik förbannat fortfarande en del av mig.
Men en sak det är säkert, det finns mer liv och själ i dessa två ögon än dom rymmer.
Comment the photo
2 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/hemibenny/234563874/
Visa toppen
Show footer