May
Saturday 12 December 2009 photo 1/1
|
Snön kom idag. Och jag var ute.
Medans Elvis hoppade och jagade efter snöflingor gick jag runt och funderade och dagdrömde och jag kom att tänka på en del saker.
Jag kanske ska ta det från början, när jag vakna idag såg jag en tjejs bdb. Hon var visst flygvärdinna eller något, alla bilder var på Paris, New York, Prag, Stockholm osv, och på god mat och jag var avundsjuk. Jag skulle också vilja leva det livet. Eller allt kanske inte börjar där, kanske börja det redan igår när jag såg en viss film, det var nämligen dennas soundtrack som hördes i mina öron medans jag vackla omkring i snöyran.
Jag gick förbi ett ställe där jag inte varit på väldigt länge, och jag såg en parkbänk. Jag minns när jag var yngre att jag en gång ringde en tjej och satt på den där bänken, och jag minns inte ens vem jag ringde. Jag försökte verkligen minnas men det gick inte. Och på gångvägen hade någon skrivit "Nauroto <3 Harisama" eller något sådant i den nyfallna snön, men medans jag gick vidare såg jag att dom hade skrivit samma över hela gångvägen längre upp. Jag kunde inte låta bli att tänka på något par 10-åriga, nyförälskade och allt..
Kanske för att jag själv brukade vandra runt här när jag var i den åldern och hade en tjej på tankarna. Men vad jag kom på är att livet inte är något att fly från. Jag har alltid drömt om att försvinna, att det inte finns något värt att ha här. Att jag inte har en plats.
Men nu är det mörkt och kallt ute och jag ser mig omkring och ser minst ett hundratal lysande fönster, vem kan säga mig att jag inte har en plats i någon av alla dessa värmen? Bland alla dessa måste det finnas ett svar för mig och för första gången på länge ville jag inte fly, från platsen och från stunden. Jag ville stanna i den. För nu fanns något, jag kom på att om tio år, 10 långa år så kommer jag fortfarande vara en ung skit som knappt påbörjat sitt liv än.
Och jag tänkte på en vän som jag känner har samma problem som jag har. Och jag har inga svar eller smarta lösning at att ge dig. Men du som jag tänker för mkt och på en sak som väger ner oss. Och jag önskar du kunde komma ut hit till mig när jag stod här och se det som jag såg. För det löser sig! Livet är och kan inte vara så svårt som vi tar det för att vara! Dags att se längre än näsan räcker. Bara för att vi är fast på någon nu, och som vi kanske aldrig riktigt släpper så kan det finnas flera och mera tillfällen till samma. Och vi behöver inte vara färdiga i allt nu för vi har hela livet på oss. Dags att sluta hantera saker, dags att släppa loss trycket.
Och jag tänkte på en flicka, och på en annan utöver det. Och allt måste gå ihop tillslut. Och du som är orolig för mig behöver inte vara det, oroa dig inte. Jag behöver bara hitta tillbaka till mig själv.
Jag ville lära mig sjunga för en viss sång med en bittersöt melodi, och jag lovade mig själv att spela och sjunga den om jag någonsin lärde mig sjunga. Men nu vill jag sjunga "If I ever leave this world alive", och jag vill att Albin ska sitta på trummorna bakom mig.
Och om du har läst enda ner hit så förstår jag inte hur du orkar med allt detta. Tänk så mkt lite nyfallen snö på ett sent år kan göra och hur många tankar den kan sätta igång. Och även om allt låter galet och inte går ihop för någon annan än mig själv måste jag bara skriva det någonstans. Jag antar man måste vara i mitt huvud för att förstå hur jag menar. Men sensmoralen lyder, nu är det nya tider..
Medans Elvis hoppade och jagade efter snöflingor gick jag runt och funderade och dagdrömde och jag kom att tänka på en del saker.
Jag kanske ska ta det från början, när jag vakna idag såg jag en tjejs bdb. Hon var visst flygvärdinna eller något, alla bilder var på Paris, New York, Prag, Stockholm osv, och på god mat och jag var avundsjuk. Jag skulle också vilja leva det livet. Eller allt kanske inte börjar där, kanske börja det redan igår när jag såg en viss film, det var nämligen dennas soundtrack som hördes i mina öron medans jag vackla omkring i snöyran.
Jag gick förbi ett ställe där jag inte varit på väldigt länge, och jag såg en parkbänk. Jag minns när jag var yngre att jag en gång ringde en tjej och satt på den där bänken, och jag minns inte ens vem jag ringde. Jag försökte verkligen minnas men det gick inte. Och på gångvägen hade någon skrivit "Nauroto <3 Harisama" eller något sådant i den nyfallna snön, men medans jag gick vidare såg jag att dom hade skrivit samma över hela gångvägen längre upp. Jag kunde inte låta bli att tänka på något par 10-åriga, nyförälskade och allt..
Kanske för att jag själv brukade vandra runt här när jag var i den åldern och hade en tjej på tankarna. Men vad jag kom på är att livet inte är något att fly från. Jag har alltid drömt om att försvinna, att det inte finns något värt att ha här. Att jag inte har en plats.
Men nu är det mörkt och kallt ute och jag ser mig omkring och ser minst ett hundratal lysande fönster, vem kan säga mig att jag inte har en plats i någon av alla dessa värmen? Bland alla dessa måste det finnas ett svar för mig och för första gången på länge ville jag inte fly, från platsen och från stunden. Jag ville stanna i den. För nu fanns något, jag kom på att om tio år, 10 långa år så kommer jag fortfarande vara en ung skit som knappt påbörjat sitt liv än.
Och jag tänkte på en vän som jag känner har samma problem som jag har. Och jag har inga svar eller smarta lösning at att ge dig. Men du som jag tänker för mkt och på en sak som väger ner oss. Och jag önskar du kunde komma ut hit till mig när jag stod här och se det som jag såg. För det löser sig! Livet är och kan inte vara så svårt som vi tar det för att vara! Dags att se längre än näsan räcker. Bara för att vi är fast på någon nu, och som vi kanske aldrig riktigt släpper så kan det finnas flera och mera tillfällen till samma. Och vi behöver inte vara färdiga i allt nu för vi har hela livet på oss. Dags att sluta hantera saker, dags att släppa loss trycket.
Och jag tänkte på en flicka, och på en annan utöver det. Och allt måste gå ihop tillslut. Och du som är orolig för mig behöver inte vara det, oroa dig inte. Jag behöver bara hitta tillbaka till mig själv.
Jag ville lära mig sjunga för en viss sång med en bittersöt melodi, och jag lovade mig själv att spela och sjunga den om jag någonsin lärde mig sjunga. Men nu vill jag sjunga "If I ever leave this world alive", och jag vill att Albin ska sitta på trummorna bakom mig.
Och om du har läst enda ner hit så förstår jag inte hur du orkar med allt detta. Tänk så mkt lite nyfallen snö på ett sent år kan göra och hur många tankar den kan sätta igång. Och även om allt låter galet och inte går ihop för någon annan än mig själv måste jag bara skriva det någonstans. Jag antar man måste vara i mitt huvud för att förstå hur jag menar. Men sensmoralen lyder, nu är det nya tider..
Comment the photo
du har typ aldrig funderat på att skriva en bok eller nått eller?! , slår vad om att det skulle bli super!, Läste det här och blev helt glad :). RIKTIGT bra skrivet ^^
10 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/hemibenny/430225263/
Visa toppen
Show footer