May
Wednesday 20 January 2010 photo 1/1
|
Sjukt jobbigt, eller hur? - nej.
För det är ju så. Vad fan finns det att klaga över? Jag har ingen machete i nacken i Sibirien eller 2 ton betong över mig i Haiti. Jag har sedan 5 års ålder blivit tillsagd att äta upp min sparris för barnen i Afrika minsann har det värre.
Så med allt det i tanke har jag det jävligt bra, ja? Jo. Men detta suger. Jag är allvarligt talat inte påväg någonstans med mitt liv för tillfället. Skulle väl vara skolan isåfall, men jag förmår mig inte ens att bläddra sidor i en bok om så livet stod på spel (TROTS att min framtid faktiskt praktiskt taget står på spel).
Men jag vet inte, borde väl bara vara att bita ihop genom allt gnäll kanske. Tragik blir ju bara mer patetisk om anledningarna för orsaken är för små. Och visst, med all möjlighet är inte jag den godaste av alla människor på jorden och kan inte ärligt talat säga att jag förtjänat så mycket god karma men vad har jag att visa i bagaget änsålänge?
"Hej, jag föddes, bar blöja och sket på mig konstant i några år, lekte med lego, böt klossar mot moppesits och nu är jag påväg mot ett bekvämare bilsäte om några månader. På denna korta tid har jag resulterat i ingenting konkret. Slut."
Och jag är ingen andra världskrigs-veteran precis, så jag påstår inte att jag borde innehava någon episk livsstory, för andra världskrigs-veteranen har ju trots allt ändå ett helt VÄRLDSKRIG och troligtvis en 90 år på ryggen. Men vad fan blir det av mig när jag dör? (Pessemistisk?) Kolla, du kommer troligtvis upptäcka min död genom en dödsannons i tidningen, med ca 30 andra liknande dödsannonser. Vafan, det är ju ingen tragedi! Det är ren statestik bara. 24 födelsebilder och 31 dödsannonser, 24 nya mot 31 skrotade skrov denna helg, livet går vidare utan minsta ändring i luften.
Och vid det laget skiter jag i hur mkt salt, choklad eller kaffe jag hällt i mig. Eller säg att jag överlever er alla, mindre troligtvis för minst 3 klara anledningar tidigare nämnt men humor me the thought here. Ska jag gå runt i en trenshcoat med hatt och undra vart all tiden gick? Vart alla ni tog vägen? Jag är medveten om att karaktären skulle platsa mig men ingen ville väl sluta så.
Babbel är vad allt det här är, inte ens renskrivet. Men för att låta löjligt uppkäftig så skiter jag i vilket för jag klarar inte ens av att dela med mig av mina tankar just nu på ett tillräckligt produktivt sätt.
Jag ska bara hålla käften i framtiden framöver och skriva ner allt jag tänker och känner på ett jävla ark papper och sen avgöra vad att bränna och vad att hänga upp på väggen.
Och nu kommer nån av er ha nått ner hit (smått besviken) och undra vafan jag är för en jävla människa, svar: Grå. Jag är en grå jävla människa, vet du det? Så jävla blandad av vitt och svart att all kreativ kontrast försvunnit. Oförmögen att ens välja mellan ondska eller godhet. Jag är med den som intresserar mina intressen mest.
Nu går jag och gräver ner mig, eller håller käft en stund till. Jag är bara trött.
Vad vet jag? Den frågan vet inte jag svaret på.
http://www.myspace.com/lastnightsband
Last nights band - Hide and seek = säger det bättre hur jag mår än jag förmår mig att uttrycka det i egna ord.
För det är ju så. Vad fan finns det att klaga över? Jag har ingen machete i nacken i Sibirien eller 2 ton betong över mig i Haiti. Jag har sedan 5 års ålder blivit tillsagd att äta upp min sparris för barnen i Afrika minsann har det värre.
Så med allt det i tanke har jag det jävligt bra, ja? Jo. Men detta suger. Jag är allvarligt talat inte påväg någonstans med mitt liv för tillfället. Skulle väl vara skolan isåfall, men jag förmår mig inte ens att bläddra sidor i en bok om så livet stod på spel (TROTS att min framtid faktiskt praktiskt taget står på spel).
Men jag vet inte, borde väl bara vara att bita ihop genom allt gnäll kanske. Tragik blir ju bara mer patetisk om anledningarna för orsaken är för små. Och visst, med all möjlighet är inte jag den godaste av alla människor på jorden och kan inte ärligt talat säga att jag förtjänat så mycket god karma men vad har jag att visa i bagaget änsålänge?
"Hej, jag föddes, bar blöja och sket på mig konstant i några år, lekte med lego, böt klossar mot moppesits och nu är jag påväg mot ett bekvämare bilsäte om några månader. På denna korta tid har jag resulterat i ingenting konkret. Slut."
Och jag är ingen andra världskrigs-veteran precis, så jag påstår inte att jag borde innehava någon episk livsstory, för andra världskrigs-veteranen har ju trots allt ändå ett helt VÄRLDSKRIG och troligtvis en 90 år på ryggen. Men vad fan blir det av mig när jag dör? (Pessemistisk?) Kolla, du kommer troligtvis upptäcka min död genom en dödsannons i tidningen, med ca 30 andra liknande dödsannonser. Vafan, det är ju ingen tragedi! Det är ren statestik bara. 24 födelsebilder och 31 dödsannonser, 24 nya mot 31 skrotade skrov denna helg, livet går vidare utan minsta ändring i luften.
Och vid det laget skiter jag i hur mkt salt, choklad eller kaffe jag hällt i mig. Eller säg att jag överlever er alla, mindre troligtvis för minst 3 klara anledningar tidigare nämnt men humor me the thought here. Ska jag gå runt i en trenshcoat med hatt och undra vart all tiden gick? Vart alla ni tog vägen? Jag är medveten om att karaktären skulle platsa mig men ingen ville väl sluta så.
Babbel är vad allt det här är, inte ens renskrivet. Men för att låta löjligt uppkäftig så skiter jag i vilket för jag klarar inte ens av att dela med mig av mina tankar just nu på ett tillräckligt produktivt sätt.
Jag ska bara hålla käften i framtiden framöver och skriva ner allt jag tänker och känner på ett jävla ark papper och sen avgöra vad att bränna och vad att hänga upp på väggen.
Och nu kommer nån av er ha nått ner hit (smått besviken) och undra vafan jag är för en jävla människa, svar: Grå. Jag är en grå jävla människa, vet du det? Så jävla blandad av vitt och svart att all kreativ kontrast försvunnit. Oförmögen att ens välja mellan ondska eller godhet. Jag är med den som intresserar mina intressen mest.
Nu går jag och gräver ner mig, eller håller käft en stund till. Jag är bara trött.
Vad vet jag? Den frågan vet inte jag svaret på.
http://www.myspace.com/lastnightsband
Last nights band - Hide and seek = säger det bättre hur jag mår än jag förmår mig att uttrycka det i egna ord.
Comment the photo
Som svar på Ottos fråga.
Vet inte, men alla vägar ut känns läskiga..
Du får dit orden precis sådär lagom bra och passande. Mer text från dig tack, och skriver du ut allt med papper och penna får du banne mig skicka det på posten till mig!
8 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/hemibenny/438598618/
Visa toppen
Show footer