Blev inte direkt överexalterad när jag såg att en långfilm baserad på Tintin var under produktion. Visst blev jag nyfiken på hur den skulle vara och tänkte att den kan vara värd att se bara för gamla tiders skull. Tintin var ett program som jag tittade ofta på som liten och har väldigt bra minnen ifrån. Serierna har även de sin plats i mitt liv och jag tycker fortfarande om att läsa dom lite då och då. Efter att ha sett en trailer på imdb och det faktum att inga mindre än Steven Speilberg, Peter Jackson och John Williams var inblandade så var jag helt enkelt tvungen att se den.

Sagt och gjort. Skriver detta sekunder efter att filmen slutade och måste erkänna att jag verkligen inte ångrar att jag tog mig tid att se den. Självklart har vissa saker ändrats från sitt källmaterial. Vissa detaljer störde mig mer än andra men det hjälpte mig när jag tänkte mer på filmen som en samlingsvolym av olika serier än en adaption. För vissa saker har de ändrat så radikalt att kalla det här för en filmatisering av Enhörningens Hemlighet skulle vara hymmel och ljug. T.ex. Kapten Haddock och Tintin träffas här för första gången i en scen direkt hämtad ur Krabban med Guldklorna, och Många andra scener är helt klart direkt tagna ifrån eller väldigt inspirerade av andra serier.

Men så är det väl alltid när en storfilm ska göras. Regissörerna vill väl gärna tro att de vet bäst och är inte alltid så trogna sitt källmaterial(Kolla bara på Coppola's slaktade version av Bram Stoker's Dracula). Men i det här fallet så är det nästan ursäktligt, "nästan". Jag är inte den som hatar förändring. Men om man nu ger sin film namn efter en författares verk så tycker ändå jag att man har en viss skyldighet när det gäller ändringar och egna idéer. Det som väger upp den missen är dock alla referenser till andra av Tintin's äventyr. Till exempel konservburkar från Krabban med Guldklorna, att Kapten Haddock dricker whiskey av märket Loch Lomond. Eller för att inte tala om väggen i Tintin's lägenhet som är fylld av tidningsurklipp med påminnelser om bland annat Faraos Cigarrer, Det sönderslagna örat osv.

Detta var en fin nostalgitripp för mig och slutet har lämnats öppet för att bädda för en uppföljare. Av någon anledning så är jag svag för såna slut. Kan inte förklara varför men det är något som jag finner väldigt spännande med ouppklarade mysterier. Slutbetyget blir ett starkt VG, underbart vacker animation som i mina ögon är det bästa jag någonsin sett. Karaktärerna ser helt rätt ut för en sån här animation, fotorealistiska men ändå trogna Hergé's original. Att de inte kunde hålla sig till storyn utan var tvungen att ändra en hel del är självklart ett minus men när den enda besvikelsen med den här filmen är att den inte var som jag trodde så är det lätt att överse.

Annons

The photo has no tags

February 2012