December
Saturday 8 December 2012 photo 1/1
|
HISS
gripande historia av @blomman10 och hennes häst som hon räddade livet på.
Jag har en historia att berätta. En historia om att ha turen att kunna rädda ett djur från ett okänt öde.
En lördagsmorgon väckte min pappa mig för att släpa med mig till en hästhandlare. En riktigt hästhandlare med ett tjugotal hästar som han köpt in för att sälja vidare sen. Många av hästarna var där något som inte riktigt stämde med. Några var unga och inte inridna, en del reste sig så fort man tog i tyglarna och en del var triangelmärkta som ingen annan ville ha. Sen fanns där en liten tjej på drygt 6år med svankrygg och underhals. Jag tittade länge och försökte gå fram, men hon gick iväg. Men det var bara att länga på stegen så var jag ifatt. Hon var skygg och svag, men där var något med henne som fick mitt hjärta att smälta.
Några dagar senare stod hon på gården där hemma. Hon var inte mycket mer än skinn och ben. Män gick hon inte i närheten av. Tack och lov hade jag min gamla ponny som har ett hjärta av guld, han blev kompis med henne och visade att det var okej. Första månaden gick åt att mata, borsta och vänja henne vid människor igen. Det var välbehövligt.
Jag märkte även snabbt att hon inte alls var så välhanterad som dom påstod. Hon kunde inte stå uppbunden, kunde inte bli klappad i huvudet och om man höjde handen fick hon panik. Hon var förstörd, inte hanterad.
Efter den månaden började jag jobba med henne, gå rundor, vänja vid träns och sadel igen. Han som vi köpte henne av påstod att hon var insutten. När jag tog fram sadeln första gången insåg jag ganska snart att hästen hade sadeltvång, så det var bara att börja från början.
Sadeltvånget var nästan borta, då började vi så sakta rida in henne. Otroligt snabblärd liten tjej, på två månad kunde jag galoppera henne ute i skog och mark utan problem.
Hon var fantastisk. Hon lärde mig att inte ge upp, för de jävla stoet satte mig på prov, många gånger.
Idag är det drygt fem år sedan jag köpte henne, och fram till bara några månader sedan var det bara jag som kunde rida henne. Nu har jag fått flytta iväg under ett halvår för jobb, och som tur är precis innan jag skulle flytta visade det sig att min bästa vän blev accepterad som ryttare av lilltjejen.
Detta stoet heter idag Athena och är som ni förstår min ögonsten. Hon skulle slaktas för att hennes extriör var åt helvete och alla trodde hon skulle få ont av att ridas eller köras. Och det skulle hon säkert om man inte gav henne tiden att få utveckla muskler.
Jag var den sista hästhandlaren hade hopp på, annars hade denna hästen inte funnits idag.
Idag kan hon utan problen hoppa 70-80 hinder med ryttare, ingen bedrift för en stor häst kanske, men för en häst som fick en dålig start är det en prestation.
gripande historia av @blomman10 och hennes häst som hon räddade livet på.
Jag har en historia att berätta. En historia om att ha turen att kunna rädda ett djur från ett okänt öde.
En lördagsmorgon väckte min pappa mig för att släpa med mig till en hästhandlare. En riktigt hästhandlare med ett tjugotal hästar som han köpt in för att sälja vidare sen. Många av hästarna var där något som inte riktigt stämde med. Några var unga och inte inridna, en del reste sig så fort man tog i tyglarna och en del var triangelmärkta som ingen annan ville ha. Sen fanns där en liten tjej på drygt 6år med svankrygg och underhals. Jag tittade länge och försökte gå fram, men hon gick iväg. Men det var bara att länga på stegen så var jag ifatt. Hon var skygg och svag, men där var något med henne som fick mitt hjärta att smälta.
Några dagar senare stod hon på gården där hemma. Hon var inte mycket mer än skinn och ben. Män gick hon inte i närheten av. Tack och lov hade jag min gamla ponny som har ett hjärta av guld, han blev kompis med henne och visade att det var okej. Första månaden gick åt att mata, borsta och vänja henne vid människor igen. Det var välbehövligt.
Jag märkte även snabbt att hon inte alls var så välhanterad som dom påstod. Hon kunde inte stå uppbunden, kunde inte bli klappad i huvudet och om man höjde handen fick hon panik. Hon var förstörd, inte hanterad.
Efter den månaden började jag jobba med henne, gå rundor, vänja vid träns och sadel igen. Han som vi köpte henne av påstod att hon var insutten. När jag tog fram sadeln första gången insåg jag ganska snart att hästen hade sadeltvång, så det var bara att börja från början.
Sadeltvånget var nästan borta, då började vi så sakta rida in henne. Otroligt snabblärd liten tjej, på två månad kunde jag galoppera henne ute i skog och mark utan problem.
Hon var fantastisk. Hon lärde mig att inte ge upp, för de jävla stoet satte mig på prov, många gånger.
Idag är det drygt fem år sedan jag köpte henne, och fram till bara några månader sedan var det bara jag som kunde rida henne. Nu har jag fått flytta iväg under ett halvår för jobb, och som tur är precis innan jag skulle flytta visade det sig att min bästa vän blev accepterad som ryttare av lilltjejen.
Detta stoet heter idag Athena och är som ni förstår min ögonsten. Hon skulle slaktas för att hennes extriör var åt helvete och alla trodde hon skulle få ont av att ridas eller köras. Och det skulle hon säkert om man inte gav henne tiden att få utveckla muskler.
Jag var den sista hästhandlaren hade hopp på, annars hade denna hästen inte funnits idag.
Idag kan hon utan problen hoppa 70-80 hinder med ryttare, ingen bedrift för en stor häst kanske, men för en häst som fick en dålig start är det en prestation.
Annons
Comment the photo
jjoannabbostrom
Mon 17 Dec 2012 10:40
gud vilken rörande historia, började nästan gråta :')
Cred till dig som hade tålamod! @blomman10
Cred till dig som hade tålamod! @blomman10
Mariielinnea
Mon 10 Dec 2012 20:20
Min mamma räddade 30 hästar från att bli överkörda, En av hästarna hade dragit ifrån ägaren och då flydde alla 29 hästar efter, det hände en till gång fast bara 10 hästar typ och då vart alla överkörda...
Fanny Åberg
Sun 9 Dec 2012 16:24
Hon borde vara stolt!
Min mamma har räddat tre hästar, en från att svälta ihjäl och två från slakt - den ena för att hon va för klen och den andra för att hon har knottallergi. Det är sjukt!
Min mamma har räddat tre hästar, en från att svälta ihjäl och två från slakt - den ena för att hon va för klen och den andra för att hon har knottallergi. Det är sjukt!
AlexusAthena
Mon 10 Dec 2012 15:24
Jag är stolt över henne. Mer än vad jag hade varit över en "enkel inridningshäst", för de var vad jag sökte.
Ingen kan förstå bandet mellan oss, låter kanske lite löjligt, men det är så.
Ingen kan förstå bandet mellan oss, låter kanske lite löjligt, men det är så.
Fanny Åberg
Tue 11 Dec 2012 15:25
Jag förstår precis hur du menar, det bandet är speciellt, min mamma har det med sin arab som var människorädd, extremt undernärd och helt ohanterad, det är ngt speciellt mellan dom! Jag antar att det är likadant med er! :))
AlexusAthena
Sat 8 Dec 2012 21:49
Jag är inte mer fantastik än någon annan, ville mer dela med mig av mina upplevelser och erfarenheter. Att ge ett djur en ny chans är en självklarhet för mig :)
Anonymous
Sat 8 Dec 2012 21:40
Grymt jobbat! :D
Anonymous
Sat 8 Dec 2012 21:38
Det är såna här hästmänniksor man behöver här i världen!
AlexusAthena
Sat 8 Dec 2012 21:27
För den som vill se en bild på henne från det första året finns här en
http://dayviews.com/35/_u7/_u0/_u6/_u2/_u4/u706242/41689_1228161580/_Busehast_3_Alla_hastalskare_svara_pa_fragorna_Hoppat_barbacka_Japp_Hoppat_naturhinder_ute_i_skogen.jpg
http://dayviews.com/35/_u7/_u0/_u6/_u2/_u4/u706242/41689_1228161580/_Busehast_3_Alla_hastalskare_svara_pa_fragorna_Hoppat_barbacka_Japp_Hoppat_naturhinder_ute_i_skogen.jpg
Anna Jonsson
Sat 8 Dec 2012 21:44
Tack själv för att du visar att det finns hästmänniskor som inte köper den snyggaste bästa hästen utan den man känner att man vill spendera tid med.
AlexusAthena
Sat 8 Dec 2012 21:45
Vi finns, men tyvärr är vi ofta dom som inte syns så mycket, vilket gör att folk inte tror vi finns :)
41 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/hiss-diss/511622611/
Visa toppen
Show footer