September
Friday 5 September 2008 photo 1/3
|
idag är det inte kanske värdnens bästa dag.
Började dagen med att tidigt kliva upp ur sängen, slängde i mig lite mat och gick ut med hundarna
Sen gick jag på jobbet. och fundera.
sen kom det jobbiga, jag beslöt mig för att avliva nixon. jag ringde runt till olika Djurkleniker men ingen kunde. Och jag ville inte heller vänta så jag ringde vidare till nästa och nästa. till slut fick jag tag på en som kunde. hon frågade om jag ville ha en tid klockan två men jag tog den inte utan tog en tid klockan halv elva, Kolla på klockan, och jag hade en timme på mig tills jag skulle vara där, Med gråten i ögonen gick jag hem, Strax innan för dörren möter jag en jätte glad hund, verkligen glad att se mig, sen gick vi upp och la oss och bara kände lungnet mellan oss. grinandes gick jag ut på gården och kasta boll, hon lika så som alltid, lika glad, lika livlig, lika mycke spring i benen som alltid, lika glad att vara hos mig som alltid. Sen kom mamma och hämta mig och vi for till bosvedjan. På kleniken kom vi in och dom förstod redan att det var jag, dom kollade på klådan och sa att det fanns ingen bättre lösning till det hela. Så jag tog med mig nixon in i ett annat rum, Killen på kleniken tände två ljus och fråga om jag ville sitta med henne en stund, det gjorde jag, hon som fatta ingenting. hoppa upp och satt sig i mitt knä. Sen efter 10 minuter kom killen in och vi gav henne lungnade. saknta men säkert kände jag hur hon blev bara tyngre och tyngre, mer ostabil för varje minut som gick, tio minuter senare kom han in och fråga om jag var redo. Igentligen ville jag säga nej. och bara ta henne och gå därifrån men jag sa ja. fast allt annat sa nej. så hon låg i mitt knä jag höll om henne för att hon inte skulle ramla. hon hade huvudet på min arm.och jag höll min hand på hennes bröst, och hon bara titta på mig med sina svarta ögon och jag såg på henne att hon visste nog att det var nå skumt, han satte kanylen i hennes högra tass och fråga om han skulle ge henne sprutan, precis i samma ögonblick titta hon upp på mig och jag sa : Det är ingen fara gumman. allt kommer bli bra. sen gav dom henne sprutan. allt bara gick så fort. jag hörde bara en suck av henne och sen for hon ihop och hennes hjärta sakta sluta slå. allt vart så tyst, så ensamt, som om jag övergav henne. jag lyfte in henne på bordet och slöt hennes ögon och sa farväl älskling. gick ut genom dörren och bara gick..
jag vill att du ska veta att jag ville ditt bästa. jag saknar dig. hoppas du har det bra.
Började dagen med att tidigt kliva upp ur sängen, slängde i mig lite mat och gick ut med hundarna
Sen gick jag på jobbet. och fundera.
sen kom det jobbiga, jag beslöt mig för att avliva nixon. jag ringde runt till olika Djurkleniker men ingen kunde. Och jag ville inte heller vänta så jag ringde vidare till nästa och nästa. till slut fick jag tag på en som kunde. hon frågade om jag ville ha en tid klockan två men jag tog den inte utan tog en tid klockan halv elva, Kolla på klockan, och jag hade en timme på mig tills jag skulle vara där, Med gråten i ögonen gick jag hem, Strax innan för dörren möter jag en jätte glad hund, verkligen glad att se mig, sen gick vi upp och la oss och bara kände lungnet mellan oss. grinandes gick jag ut på gården och kasta boll, hon lika så som alltid, lika glad, lika livlig, lika mycke spring i benen som alltid, lika glad att vara hos mig som alltid. Sen kom mamma och hämta mig och vi for till bosvedjan. På kleniken kom vi in och dom förstod redan att det var jag, dom kollade på klådan och sa att det fanns ingen bättre lösning till det hela. Så jag tog med mig nixon in i ett annat rum, Killen på kleniken tände två ljus och fråga om jag ville sitta med henne en stund, det gjorde jag, hon som fatta ingenting. hoppa upp och satt sig i mitt knä. Sen efter 10 minuter kom killen in och vi gav henne lungnade. saknta men säkert kände jag hur hon blev bara tyngre och tyngre, mer ostabil för varje minut som gick, tio minuter senare kom han in och fråga om jag var redo. Igentligen ville jag säga nej. och bara ta henne och gå därifrån men jag sa ja. fast allt annat sa nej. så hon låg i mitt knä jag höll om henne för att hon inte skulle ramla. hon hade huvudet på min arm.och jag höll min hand på hennes bröst, och hon bara titta på mig med sina svarta ögon och jag såg på henne att hon visste nog att det var nå skumt, han satte kanylen i hennes högra tass och fråga om han skulle ge henne sprutan, precis i samma ögonblick titta hon upp på mig och jag sa : Det är ingen fara gumman. allt kommer bli bra. sen gav dom henne sprutan. allt bara gick så fort. jag hörde bara en suck av henne och sen for hon ihop och hennes hjärta sakta sluta slå. allt vart så tyst, så ensamt, som om jag övergav henne. jag lyfte in henne på bordet och slöt hennes ögon och sa farväl älskling. gick ut genom dörren och bara gick..
jag vill att du ska veta att jag ville ditt bästa. jag saknar dig. hoppas du har det bra.
Comment the photo
jag finns här för dig <3
23 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/hjertstrom/262754766/
Visa toppen
Show footer