Mamma, du vet att jag älskar dig.
Jag saknar dig så mycket redan nu.
Det har gått 2 dagar och du finns inte i mitt liv.

Du kommer aldrig få se oss växa upp.
Allt du har kämpat för har rasat samman, allt som du skulle få se.
Allt som du nu missar.
Du vet att jag älskar dig för evigt.
Du vet att vi alla gör det.

Det skulle inte finnas något bättre än om jag bara skulle kunna åka till dig.
Se ditt leende.
Höra ditt skratt.
Bara en sista gång.
Jag skulle göra allt för att få prata med dig just nu.

Allt har slutat så fel.
Det var inte din tid att dö.
Det skulle inte ha varit slutet på vår relation.

Det finns inga ord för det vi skulle vilja säga.
Det finns inga känslor som beskriver det vi känner.

Men jag vet.

Om du fortfarande hade levt så skulle jag göra allt i min kraft för att du skulle bli frisk.
För att du skulle kunnat ha orkar leva med oss, för att du skulle få se oss växa upp. För att du skulle se oss skaffa familj, för att du skulle få träffa dina blivande barnbarn.

Det finns inget jag hellre skulle vilja än att ha dig vid liv.
Det är något som saknas.
Och det är du.

Vart du än har hamnat så hoppas jag att du är frisk.
Att det finns någon som tar hand om dig.
Jag hoppas att du väljer rätt väg att vandra.
Jag hoppas att du får ett bättre liv efter döden.
Jag hoppas att du orkar.

Efter olyckan.
Det finns inga ord.
Jag har inget att säga.
Det var inte din tid.

Det var inte våran familj som skulle ha drabbats.

Det är ett bra slut på en hemsk tid. Men också en hemsk början på en ljusare framtid.

Du vet att jag älskar dig.

R.I.P Mamma, 05/12 2010

Du finns i mitt hjärta.

Det där var väldigt fint..