@mixxtra (gästlösen: korv)

Den vilsna gräsklipparen Otto

Otto var en mycket självständig liten figur. Familjen han arbetade åt hade älskat honom redan från början. Modern, strömlinjeformad och grön körde han runt och klippte hela gräsmattan på egen hand. Han hade mycket fastna vanor som han aldrig frångick. Otto körde bara rakt fram tills han krockade med något och då vände han.
Hans vanor skulle dock bli hans undergång. En dag hittade Otto nämligen ett hål i staketet runt familjens trädgård. Eftersom han inte stötte i något så fortsatte han i full galopp ut i skogen.

Vem som helst hade sagt att det var en mycket vacker dag. Himlen var blå och fåglarna sjöng i de grönskande träden. Men det tyckte inte Otto, han tyckte det var en förfärlig dag. Vilsen och livrädd plöjde den lilla gräsklipparen fram genom skogen. Han hade redan hunnit se tre saker som kunde döda honom: En kotte, en sten och stora mängder sega barr. Han rös när han undvek ytterligare en kotte med endast några centimeter.

Färden fortsatte och snart körde Otto under ett nytt staket. Gräset var osmakligt lågt och Otto började fundera på vilken manisk gräsklippare som kunde bo där. Inte ens hans lägsta inställning skulle kunna förvandla gräset till denna stubb. Snart fick han syn på de skyldiga och hans färd fortsatte rakt mot dem.
De stora, fluffiga gräsklipparna såg ut som att de behövde klippa varandra snarare än gräsmattan. På långa, smala hjul struttade de runt och klippte gräset med konstiga, ovala munstycken. När de fick syn på Otto lyfte de munstyckena högt över marken och utstötte läten som om de råkat köra på en kotte.

Flocken av fluffiga gräsklippare började skingras och flyttade sig bort från Otto. Stolt tänkte han att hans moderna, strömlinjeformade kropp måste skrämma hans konkurrenter. Kvar stod endast en skröplig gräsklippare. Den tycktes, till skillnad från de andra, inte ha upptäckt Otto än och eftersom Otto inte kunde stanna så körde han rätt in i den.
Den fluffiga hoppade högt i skräck och råkade med en spark välta Otto.
"Se dig för, unge man!" bräkte hon argt.
Men Otto kunde inte svara, gräsklippare kan ju inte prata, och låg kvar på rygg.
"Jag är fåret Agda," presenterade sig den fluffiga. "Men vem är du?"
Otto brummade förtvivlat och ville så gärna också presentera sig.
"Det är inte lönt att du svarar, jag hör ändå ingenting!" sa Agda till Ottos lättnad. "Jag tycker att du får följa med mig på en promenad istället" fortsatte hon och sparkade upp Otto på rätt håll igen.

Fortsättning följer.. kanske. Om jag orkar. xD

bästa sagan ever juuu. fortsätt på den!!!