February
Monday 26 December 2011 photo 1/2
|
Första utkastet till en artikel jag ska skicka in till Sveriges Kaninavelsförbunds tidning. Om någon skulle vilja läsa och kritistera denna långa text så vore det najs, den skrevs fort och mitt i natten + man ser aldrig sina egna fel.
Vad innebär det att vara levande? Är det bara att hjärtat slår, eller innebär det något mer?
Vem lever mest, du, jag eller en kanin?
Jag har under lång tid funderat på vad vissa av er skulle svara på dessa frågor om någon ställde er dem. Mina funderingar har lett fram till att detta är en artikel som måste skrivas, ni behöver bli påminda om de rätta svaren till frågorna, för jo, här finns det rätt och fel.
Ett liv är något fantastiskt. Varje liv har ett värde och många av dem har en alldeles egen personlighet, de kan känna glädje och kaninerna är en art av de många som berikats med dessa egenskaper. Men ett liv kan inte bara känna glädje, ett liv kan även känna smärta, panik och rädsla. Jordens alla varelser utsätter varandra för dessa negativa känslor varje dag, men det är vi, människorna, som har en förmåga att stanna upp och reflektera. I och med denna förmåga så axlar vi ett ansvar att ta hand om de som lever i vår närhet och att inte utsätta dem sådana känslor.
Flera av er som läser det här, om inte alla, äger minst en kanin. Ni äger ett liv, hör ni inte själva hur sjukt det låter? Ni håller en livs levande varelse instängd i en ytterst onaturlig miljö, för er egen skull. Precis samma sak gör jag själv. Det finns dock en väldigt tydlig gräns mellan två olika sorters kaninägare, de som ser djuret som ett objekt som finns endast för ens egen vinning och de som ser individen i även den lilla pälsbollen.
Jag har som sagt sysslat med kaniner i 6 år, dagligen vistas jag bland ca 35 kaniner av olika ras och ålder, endas en ägs av mig. Då och då utför jag och en vän en hälsokontroll av alla kaninerna och de är så otroligt olika i sättet, precis som vi människor är. Vissa ska tvunget klättra upp på ryggen medan andra helst vill ligga vid halsgropen och mysa. Det såklart även kaniner som kan klassas som aggressiva, men med lugn hantering så går det att ta ut och hantera alla de 35 kaninerna utan att bli biten.
Jag har ingen aning om hur ni beter er mot era kaniner hemma i era kaninstall, men flera av er beter er förjävligt mot kaninerna på utställningar. Det känns lite pinsamt att behöva säga det till er eftersom att det är sådan baskunskap, man lyfter inte en kanin i bara nackskinnet! Det står till och med tydligt och fetstilt på skaf’s hemsida. Ändå gör ni det, kanske med två hela transportlådor med fyra kaniner i varje. Pratade med någon om detta och han sa:
"Ibland måste man göra saker för att hantera kaniner man inte känner."
Men detta gäller främst vid hanteringen av era egna kaniner och förövrigt har jag hanterat massor av kaniner som jag inte känner utan att bli biten. Aldrig någonsin har jag lyft dem i bara nackskinnet.
Senast jag var på en kaninutställning såg jag en man som lyfte en New Zealand Red (minst 4 kg) genom att ta ett fast stag om öron, nackskinn och om den överflödiga huden vid djurets bakdel. Varför gör man så? Kaninen var tydligt hans egen och sprang inte runt i buren när han närmade sig, så den enda anledning till lyftet som jag ser verkar vara att spara tid. Hur mycket tid sparar man? Är det inte värt att ta den lilla extra tiden som knappt ens är något värt att prata om för att låta kaninen må bra? När du köpte kaninen så tog du på dig ansvaret att se till att den skulle få ett så bra liv som du bara kan ge den, då funkar det inte att spara tid på kaninens bekostnad.
Det är inte bara vi utställare som behandlar kaninerna illa, även domarna borde få sig ett glas vatten i ansiktet för att vakna upp lite. När man har kommit in på den 120onde kaninen är det lätt att allt börjar gå på rutin, speciellt vändningen, där tas sällan hänsyn till kaninens bästa. Senast såg jag hur chefsdomaren höll en kanin på rygg och skulle visa granndomaren något och låter nästan kaninen få fötterna rakt upp ovanför huvudet.
Ni vuxna kaninuppfödare och domare, ni måste förstå att ni är förebilder för de unga kaninägarna som en dag blir de nya uppfödarna här i vårt avlånga land. Vill ni verkligen förespråka ett respektlöst hanterande av kaniner?
Vi utnyttjar kaninens härliga vänskap varje dag, vi utnyttjar dess utseende för att få berömmelse och vi utnyttjar dess frihet genom att sätta den i bur. Det minsta vi kan göra är att respektera den. Tänk att det finns de som inte ens förstår något så grundläggande.
- Emma Almquist, Lund
Annons
Camera info
Camera NIKON D90
Focal length 75 mm
Aperture f/5.3
Shutter 1/25 s
ISO 1600
Comment the photo
Anonymous
Tue 27 Dec 2011 18:56
BRA! :D
Autonomous
Mon 26 Dec 2011 00:24
Detta är något jag också tänkt otroligt mycket på. Jag menar, vissa verkar inte tänka alls, överhuvudtaget, på hur kaninerna egentligen känner och mår när man behandlar dem på olika sätt.
Måste säga att denna artikel du skrivit än så länge är väldigt bra! =) Ser inga fel i den, ser bara sanning, och sådant folk måste ta hänsyn till! Duktigt :)
Måste säga att denna artikel du skrivit än så länge är väldigt bra! =) Ser inga fel i den, ser bara sanning, och sådant folk måste ta hänsyn till! Duktigt :)
HobbyMupp
Mon 26 Dec 2011 00:34
So true... Vi kan förstå bättre för att vi inte har hunnit bygga feta murar kring vårt hjärta. Måste hålla hjärtat fritt och öppet! OH YES!
Autonomous
Mon 26 Dec 2011 00:37
OH YES indeed! Vi ska vara öppenhjärtade, och se alla djur som ens nära vänner. Som andra. Inte bara random varelser. Utan som själar som behöver tas hand om.
Autonomous
Mon 26 Dec 2011 00:40
we are the children, we are the ones who makes a brighter day, so let's start giving! Så sant, så sant =)
11 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/hobbymupp/500082715/
Visa toppen
Show footer