February
Saturday 14 April 2012 photo 1/1
|
Att bli buren
I det vilda finns det för kaninen inte något som är det minsta likt att bli buren på det sättet vi gör idag. Bara det att vi håller fast den skulle innebära en sådan extrem stress och fasa för den vilda kaninen att den mycket väl hade kunnat dö av en hjärtattack. Den domesticerade kaninen som vi har hemma idag har oftast inte samma panikartade känsla kopplad till momentet "att bli buren", men det finns undantag. Visserligen är det ovanligt att en husdjurskanin idag dör av skräck när den blir buren, men den kan mycket väl sprattla tills den ramlar och slår sig, sparka tills den knäcker ryggen (!) eller försöka skada personen som håller fast den. Detta beteende är rotat i den vilda kaninens rädsla för att bli fasthållen, på grund av att den är ett bytesdjur.
Det är, när man är medveten om det jag nyss skrev, inte alls konstigt att det finns kaniner som inte är helt bekväma med att bli lyfta eller burna. Jag har hört att en av de rekommenderade lösningarna på problemet är ett fast och ordentligt nackskinnsgrepp. Men på vilket sätt hjälper detta? Gör det kaninen lugnare? Gör det situationen säkrare för kaninen? Kommer kaninen i framtiden att bygga upp ett tryggt förhållande till situationen? Svaret på alla dessa frågor är nej, verkligen inte. Att ta till denna metod är att ta det man vill ha och vägra lägga tid på problemlösning och det på kaninens bekostnad.
Även om kaninen inte ser ut att avsky att bli buren i nackskinnet så kan det innebära en fara för kaninen. Dels så har kaninen så starka bakbensmuskler i förhållande till sitt relativt svaga skelett så att den faktiskt kan sparka så hårt när den sprattlar att ryggen knäcks. Dessutom är kaninen inte gjord för att lyftas i nackskinnet då kaninmamman inte lyfter sina ungar alls, och när vi gör det i tron att det är helt naturligt så kan hudvävnad lossna och kaninen får blödningar under huden. Detta kan ses på kaniner som man har flått.
Gör din kanin en tjänst, bär den in mot kroppen med stöd under rumpan. Den rädda kaninen blir bara räddare och alla kaniner riskerar allvarliga skador. Jag hanterar ibland över 30 kaniner på en dag, och ingen av dem tas i nackskinnet. Där finns kaniner som bits och kaniner som är rädda, men inget förbättras av ett "fast och ordentligt nackskinnsgrepp".
Annons
Comment the photo
ssabiina
Mon 16 Apr 2012 13:16
Nu kanske jag får en massa kritik men.. min kanin är väldigt rädd och nervös av sig, och när jag lyfter upp han "vanligt" så rivs och bits han väldigt mycket, men lyfter jag upp han i nackskinnet så är han hur lugn som helst och håller sig även lugnt i famnen sen, vilket han inte gör när jag lyft upp han på något annat sätt. Det gör ju inte ont på dem, och alla mina kaniner reagerar på samma sätt när jag lyfter de i nackskinnet, de reagerar inte negativt alls!
HobbyMupp
Mon 16 Apr 2012 16:11
Hade någon av kaninerna nere i stallet agerat på likande sätt hade jag iaf inte löst det med ett nackskinnslyft. Är de rädda och nervösa kan de reagera på två sätt, sprattla galet eller sitta helt still. Inget blir i det långa loppet bättre av ett nackskinnslyft. "Det gör ju inte ont på dem", deras hudvävnad kan lossna så att de får blödningar under huden. Visst finns det djur som det är helt ok att lyfta i nacksinnet (nu är ajg inte speciallist på typ katter o dyl) pga att deras mamma lyfter dem så när de är små. Detta är inte fallet med kaniner. Deras mamma lyfter inte dem alls. Kritik? Ja möjligen, men nyttig sådan i så fall!
ssabiina
Mon 16 Apr 2012 16:50
Ja fast de hade ju regerat annorlunda på nackskinns lyftet ifall de inte tyckte om de?
HobbyMupp
Mon 16 Apr 2012 21:20
Jag har inte i mitt liv sett en kanin som inte spärrat upp ögonen av att bli lyft i nackskinnet. Och även om dina kaniner är undantaget som bekräftar regeln så tror jag att inte ens de tycker att livet är underbart den dagen deras hudvävnad lossnar. Nä, sorry, ingen kommer kunna övertyga mig om att nackskinnslyft på något sätt är nödvändigt i något annat fall än om det verkligen är nödfall och kaninen MÅSTE upp fort och är bråkig (typ en hund kommer springande eller liknande). I vardagen, nej.
Alwarion
Sun 15 Apr 2012 01:07
Precis, håller helt med. =)
Jag behöver lite tips och råd angående det här btw och hoppas att du kan hjälpa mig lite. Luleå är helt lugn och accepterar att bli buren inomhus och även utomhus ibland. I trädgården går det jättebra att lyfta upp henne utan att hon protesterar, men om vi är utanför grinden och jag ska lyfta upp henne så blir hon helt vild och försöker ta sig loss. Som idag, vi hade varit ute en ganska lång stund, så tyckte jag att vi skulle gå in och lyfte då upp henne eftersom hon inte ville följa med mig utan istället ville fortsätta att undersöka världen utanför grinden. När jag lyfte upp henne och höll henne mot kroppen som jag brukar så började hon sprattla, streta emot mig och försökte ta sig loss. Jag satte då ner henne igen, och så var vi ute en stund till i alla fall, för att det var det hon ville. Vad bör man göra i sådana situationer?
Det känns inte riktigt hållbart om jag bara kan lyfta upp henne om det passar henne, tänk om vi möter en hund eller något när vi är ute och jag då måste lyfta upp henne för att hon inte ska komma till skada eller så, och hon då försöker kämpa emot mig så att tappar henne... =/ Hur tränar man bäst på att lösa ett sådant här problem?
Jag behöver lite tips och råd angående det här btw och hoppas att du kan hjälpa mig lite. Luleå är helt lugn och accepterar att bli buren inomhus och även utomhus ibland. I trädgården går det jättebra att lyfta upp henne utan att hon protesterar, men om vi är utanför grinden och jag ska lyfta upp henne så blir hon helt vild och försöker ta sig loss. Som idag, vi hade varit ute en ganska lång stund, så tyckte jag att vi skulle gå in och lyfte då upp henne eftersom hon inte ville följa med mig utan istället ville fortsätta att undersöka världen utanför grinden. När jag lyfte upp henne och höll henne mot kroppen som jag brukar så började hon sprattla, streta emot mig och försökte ta sig loss. Jag satte då ner henne igen, och så var vi ute en stund till i alla fall, för att det var det hon ville. Vad bör man göra i sådana situationer?
Det känns inte riktigt hållbart om jag bara kan lyfta upp henne om det passar henne, tänk om vi möter en hund eller något när vi är ute och jag då måste lyfta upp henne för att hon inte ska komma till skada eller så, och hon då försöker kämpa emot mig så att tappar henne... =/ Hur tränar man bäst på att lösa ett sådant här problem?
HobbyMupp
Sun 15 Apr 2012 19:28
Hm, hur beter hon sig när ni är utanför trädgården? För det kan ju vara så att hon är mer osäker där ute där hon inte känner till allt och därför blir rädd när någon tar tag i henne uppifrån. Reagerar hon med att springa iväg om du kommer nära när ni är utanför? Annars kanske du kan testa att verkligen få henne att förstå att du ska lyfta henne innnan du gör det. Sanningen är att när vi lyfter våra kaniner genom att bara plocka upp dem så som vi oftast gör när de är på marken så liknar det vad en rovfågel skulle göra, vilket såklart är läskigt.
Om nån av kaninerna jag har ute sprattlar så skulle jag inte sätta ner dem igen på marken för att springa fritt förrän de lugnat sig och förstått att det är här och nu de ska vara. Om jag då har mer tid så får de springa igen, men annars ska de upp. Kan som du säger vara viktigt att de kan komma upp i pressade situationer.
När en kanin sprattlar försöker jag hålla den intill kroppen så att den inte kan sprattla lika mycket. Sen har jag väl utvecklat en teknik för att hålla crazy kaniner de senaste 7 åren xD De flesta lugnar sig efter en stund i famnen, annars får de lugna sig på marken nära mig.
Om nån av kaninerna jag har ute sprattlar så skulle jag inte sätta ner dem igen på marken för att springa fritt förrän de lugnat sig och förstått att det är här och nu de ska vara. Om jag då har mer tid så får de springa igen, men annars ska de upp. Kan som du säger vara viktigt att de kan komma upp i pressade situationer.
När en kanin sprattlar försöker jag hålla den intill kroppen så att den inte kan sprattla lika mycket. Sen har jag väl utvecklat en teknik för att hålla crazy kaniner de senaste 7 åren xD De flesta lugnar sig efter en stund i famnen, annars får de lugna sig på marken nära mig.
Alwarion
Sun 15 Apr 2012 22:48
Det beror lite på, om vi inte varit ute på någon vecka (som nu, på grund av vädret) så är allting lite farligt utomhus, även jag ibland. Men nästan alltid är hon helt lugn på marken och samtidigt väldigt nyfiken men vill gärna inte bli avbruten när hon är på väg mot nya platser. Jag sätter mig alltid ner innan jag tar henne när vi är ute, eftersom hon då brukar komma fram till mig självmant. Om hon inte kommer fram till mig så går jag försiktigt mot henne på huk och påkallar hennes uppmärksamhet genom att klappa henne. Ändå så hjälper inte det alltid, utan det blir en liten kamp mellan oss när jag tar upp henne i famnen.
Jag håller henne så nära kroppen jag kan, men det är rätt mycket kraft i de där små tassarna så det är verkligen inte lätt att hålla henne så som jag brukar utan att det finns risk för att jag tappar henne, eller att hon helt enkelt slinker ur mitt grepp. Jag vill ju inte att hon stressar upp sig i onödan på så sätt, men samtidigt så bör hon ju inte lära sig att "om jag sprattlar och stretar emot så blir jag inte buren".
Jag håller henne så nära kroppen jag kan, men det är rätt mycket kraft i de där små tassarna så det är verkligen inte lätt att hålla henne så som jag brukar utan att det finns risk för att jag tappar henne, eller att hon helt enkelt slinker ur mitt grepp. Jag vill ju inte att hon stressar upp sig i onödan på så sätt, men samtidigt så bör hon ju inte lära sig att "om jag sprattlar och stretar emot så blir jag inte buren".
HobbyMupp
Mon 16 Apr 2012 12:34
Hmm... Tror det är tid och övning som krävs, du tar det ju redan lugnt och försöker hålla henne trygg osv. Belöna mycket och öva öva öva.
Alwarion
Mon 16 Apr 2012 13:50
Okej, tack. =) Ska försöka komma ihåg att ha med någon typ av belöning när vi är ute i fortsättningen.
Stroong
Sat 14 Apr 2012 23:44
Så sant så sant! :)
Min Flora hittades i Stockholm skuttandes lös. Hon fångades in, men var knappt hanterbar. Personen jag fick henne av sa att hon aldrig stött på en kanin som var så jävlig. Flora är idag en allt lugnare tös som finner sig i att bli upplyft och buren. Hon sitter helst inte så länge i famnen, och det accepterar jag. Men efter lugnt hanterande så har hon vant sig och förstår att det inte är farligt. Jag tror på att dels inte tveka i sin hantering, men absolut inte bli dominant på nått vis. Men med en lugn, men bestämd hand vägleda dem.
Glader är nästan värre vad gäller att bli buren. Han är verkligen av det mer vilda. Han accepterar att man lyfter upp honom och bär honom, men det är inte mer än så. Han hoppar gärna upp i knäet när han är ute i hagen. Han tar eget initiativ då och bjuder själv in. För mig är det inget problem att han är sån. Varje gång jag lyfter och bär honom övar vi ju på det, men Glader kommer alltid ha en vild sida som är starkare än den tama. Och det accepterar jag!
Min Flora hittades i Stockholm skuttandes lös. Hon fångades in, men var knappt hanterbar. Personen jag fick henne av sa att hon aldrig stött på en kanin som var så jävlig. Flora är idag en allt lugnare tös som finner sig i att bli upplyft och buren. Hon sitter helst inte så länge i famnen, och det accepterar jag. Men efter lugnt hanterande så har hon vant sig och förstår att det inte är farligt. Jag tror på att dels inte tveka i sin hantering, men absolut inte bli dominant på nått vis. Men med en lugn, men bestämd hand vägleda dem.
Glader är nästan värre vad gäller att bli buren. Han är verkligen av det mer vilda. Han accepterar att man lyfter upp honom och bär honom, men det är inte mer än så. Han hoppar gärna upp i knäet när han är ute i hagen. Han tar eget initiativ då och bjuder själv in. För mig är det inget problem att han är sån. Varje gång jag lyfter och bär honom övar vi ju på det, men Glader kommer alltid ha en vild sida som är starkare än den tama. Och det accepterar jag!
HobbyMupp
Sat 14 Apr 2012 23:46
Tror också på att inte hålla på o tveka, då inger man inget lugn som behövs för att kaninen ska vara trygg! Det är sorgligt när kaniner ses som hemska och fruktansvärda, men allt de behöver är en person som förstår sig på dem.
Stroong
Sat 14 Apr 2012 23:54
Exakt! Jag hatar de som säger att aggresiva kaniner har nått fel i huvudet, att de inte går att göra nått åt osv. Att kaniner som är stressiga och ohanterbara också är nått fel på, när det bara är vi människor som behöver tänka över vårt sett att handskas med dem! Det finns alltid ett bakomliggande problem bakom alla typer av beteenden!
14 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/hobbymupp/504226317/
Visa toppen
Show footer