"The hardest moment of loving someone is the moment you lose them."

Så många änglar som kommit och gått... Ibland blir allt så stort och svårt att förstå. Ikväll kom jag på mig själv med att sakna Nalle... Som jag skrivit om många gånger, men några av er nya bevakare har kanske missat det.

Han fick avlivas pga bettfel som antagligen kom av oansvarig avel, men ibland undrar jag... Han var ca 2,5 år när det upptäcktes (vilket får mig att undra...). En riktigt underbar herre som tyvärr inte togs omhand så bra. Hans första ägare tröttnade, lämnade honom till en liten kille som plötsligt blev för cool för att ha kanin. Tur att jag ställde ut honom så att jag märkte och började ta hand om honom istället. I början ryckte han så fort man tog på honom och i slutet låg han i ens famn med nosen i halsgropen och njöt av sällskap. Typ 12-13 år gammal var jag. Kämpade hårt med att han skulle tugga pinnar och "bli bra". Men så kom sommaren, jag åkte till sommarstugan. Fick inte ta med Nalle, han var ju inte min. Så när jag kom tillbaka till gården så var Nalle borta...

Naw vad charmig!