Ge mig styrka, ge mig vilja att vilja leva.
Ge mig livsgnistan som jag hade.
Vart är min livsglädje?
Den som jag bara hade för lite mer än en vecka sen?
Vart tog den vägen?
Tog du med dig den?
Försvann den med dig?
Du var anledningen till att det fanns en morgondag.
Du var mitt liv, du gjorde mitt liv värt att leva.
Vad gör mitt liv värt att leva nu?
Ingenting!
Absolut ingenting!!!

Vad tänkte du med, när vi för bara 3 veckor sen låg i sängen och du låg och grät mot min axel och sa att du älskar mig och att du hoppades att JAG skulle står ut med att DU är jobbig ibland.. Jag frågade om du lovar att du älskar mig. Ja, jag lovar sa du. Jag hade inte en aning om att ordet lovar har en annan betydelse i Storfors! Vad fan tänkte du med?
Vad tänkte du med när vi för 3 veckor sen var i sthlm och du köpte en tröja till mig för 500 spänn?

Vad kom emellan?

Jag kan dig utan och innan mer än någon annan, och jag känner på mig att något måste ha kommit emellan, annars skulle jag ha märkt på dig att något inte stämde. Du har varit mer kärleksfull mot mig senaste tiden än någon gång tidigare. Så varför?

just nu så skit som man kan må tror jag, men jag lever iaf...