Tänk om man skulle ha fortsätta vara samma tjej som förr...

Med min slanka fina kropp framtagen av ätstörningar, mycket träning och dålig självkänsla. På den tiden ärren var allt för många på min kropp och att förtrycka sig själv tillhörde vardagen. Ingen kan ju någonsin älska något som inte är värt att älska och ingen kan man lita på. För när man väl litar på någon så försvinner den eller så får man kniven i ryggen som sätter sina spår i huden under rakbladet.

Vissa ser tillslut ett ljus och kan kämpa sig ur djupa svackor, andra stannar tills det tar slut.. Man har alltid sig själv och kommer alltid ha. Så varför inte bara vänja sig och börja gilla läget. Inget är perfekt men man kan alltid ändra sin synvinkel på saker och ting. Att älska en människa för hans/hennes brister är inte alltid lätt men visst kan man väl kalla de kärleken när man håller ihop på sitt vis och klarar sig genom livet?

Hur knasigt det än låter så kan jag ibland sakna den tiden när världen var upp och ner. När jag var naiv och blåögd.. trodde gott om människor och trodde trotts allt att folk oftast ville mig väl. Men man kan aldrig bli dum igen och jag kommer för alltid bara ha bara mig själv så som alla andra här i världen.

hänt något? du är bra som du är nu!