November
Saturday 31 October 2009 photo 1/1
|
Tro inte, bara för att bilden, och ja, det är jag som stått för editeringen, är stenkul, att det jag har att skriva är ens i det närmsta positivt.
Kände spontant att jag, efter att ha läst ännu en pissigt dålig "blogg", om man nu kan kalla den det, trots att 50% av vad som står i den är motsatsen till vad dagens svenska ungdomar, svårt som många redan har det med språket, borde läsa. Måste få ut lite hittills oriktad ilska. Poängen med detta bloggande är väl, från början, att låta folk läsa om ens dagliga strapatser, vare sig man bor i schöna stockholm, goa götet eller kalla umeå.
Det som skulle göra en blogg intressant i mina ögon vore... Nej förresten, jag ska inte hyckla, det finns i mina ögon inget som skulle göra det intressant att läsa om varken Kissie, Blondie eller Barbie och allt vad fan de "heter".
Nåväl, åter till frågan jag skulle vilja ägna lite av min tid och överflödiga ilska till att skriva om. Varför ska 90%, och jag menar verkligen nio av tio bloggare skriva om absolut meningslösa och komplett vardagliga saker så som, och jag tänker inte hämta riktiga citat, även om dessa i meningslös form knappast är svåra att komma över, vad de gjort under dagen, vad de ska göra, och hur tokigt superkul de har med sina vänner/vänninor, oftast det sistnämnda, när de brottas på golvet och kladdar mascara på varandra?
Enligt min, möjligtvis inte helt sanningsenliga, uppfattning finns det tre stora skillnader mellan en blogg och en dagbok.
1.Bloggen lagras digitalt på en server medans dagboken skrivs ner i författarens egna lilla block.
2.Bloggen är självklart betydligt mer offentlig.
3.En blogg BÖR, för att eventuellt vara något att läsa för andra än författarens närmsta vänner, innehålla mer än bara inlägg efter inlägg om dennes i regel ganska ointressanta liv. Varför inte ta sig friheten och fundera kring någonting, bidra med en åsikt och kanske ge några smarta tips. (Misstänker att det inte är helt ovanligt med heltjäcka mode -och bantningstips, men jag antar att merparten av normalbegåvade som läser detta förstår poängen.)
Så till något av kärnan i det som framkallat mitt begär efter att vräka ur mig detta ordbombardemang: SVENSKAKUNSKAPERNA.
Frågan jag ställer mig är, och nu ska vi bruka svordomar för att nå önskad effekt, varför i helvete ger sig både piff och puff och humle och dumle in på att överhuvud taget skriva någonting som de inte är tvungna till när de varken kan bruka svensk grammatik eller har ett ordförråd som innehåller mer än två hundra ord?
Sådär, då fick man det ur sig, slutligen vill jag säga att, och för använda och utveckla ett av många vassa citat från sveriges största dyslektikercommunity, (hoppas att någon som läser förstår, tänker inte tala om att jag syftar på www.fragbite.se! Oj :S...)
"Eventuella stavnings -och grammatikfel bjuder jag på!"
Nåväl, åter till frågan jag skulle vilja ägna lite av min tid och överflödiga ilska till att skriva om. Varför ska 90%, och jag menar verkligen nio av tio bloggare skriva om absolut meningslösa och komplett vardagliga saker så som, och jag tänker inte hämta riktiga citat, även om dessa i meningslös form knappast är svåra att komma över, vad de gjort under dagen, vad de ska göra, och hur tokigt superkul de har med sina vänner/vänninor, oftast det sistnämnda, när de brottas på golvet och kladdar mascara på varandra?
Visa toppen
Show footer