October
Sunday 27 April 2014 photo 2/2
|
Det finns ett minne med Isor jag ALDRIG kommer glömma.Det var/är och kommer alltid vara stort för mig. Kanske inte för er men för mig.
Det var för ca ett halvår sedan. Hia hade kommit hem till oss så jag tror det var i oktober någon gång. Jag skulle ta ut Hia från hagen och Isor smet ut. Han hade ingen grimma eller något på sig så fatta vad rädd jag blev. Han fattade att han var lös och blev super glad och bara for iväg i galopp mot mina grannar och vidare. Jag hade ju Hia i handen så jag var tvungen att släppa in honom igen. Under tiden hade jag skrikit på mamma att Isor var lös. Så pappa och jag gick bort mot mina grannar medans mamma stod och lugnade Hia som var lite uppspelt. Vi ser ingen Isor och fortsätter bort mot den andra grannen, där står Isor men när han får se oss drar han iväg i full galopp mot min farfars gård där även den farliga bilvägen finns. Sen ser vi inte Isor mer. Eftersom att det var kolmörkt och han är svart så var det svårt att se honom men så hör vi något och vi ser honom stå och beta en bit bort. Men han började springa igen och då upp mot farfars hus och bortåt. Mamma kommer. då med Hia bredvid sig. Vi tänkte att om vi hade Hia bredvid oss kanske Isor kommer men icke. Jag springer upp till farfar och bara skriker att Isor är lös. Det var då jag verkligen insåg hur allvarligt och jobbigt det var, vad som helst kunde hända och tårarna kom. Farfar springer ut, ställer sig vid utfarten till stora vägen. likaså gör pappa på andra utfarten så han inte skulle springa ut på vägen. Det blir tyst en stund och ingen vet vart han är. tillslut ropar pappa " han är på andra sidan vägen, jag hörde galoppsteg över vägen" vi springer vidare till en liten gård där Isor och Hia gick på sommarbete. Där står han och betar. Pappa ställer sig och blockerar vägen mot stora vägen och jag och farfar lockar sakta på Isor. han reagerar snabbt och springer sin väg, till skogs. Farfar går tillbaka till pappa medans jag går bakom huset. En sista skymt ser jag från Isor innan han springer in i den mörka skogen. Jag börjar gråta. jag blev så jävla ledsen. Det var en ända stor mardröm. Jag satte mig ner. jag grät och sa Isor hela tiden och helt plötsligt hör jag något. Det jag såg framför mig var en stor svart prick som kom i all världens fart mot mig. Tårarna förvandlades till glädjetårar. Min ponny kom tillbaks, till mig. Jag trodde det var över men nej så fel jag hade. Jag hade ingen grimma eller godis eller något men det gick bra ändå och jag kunde ta han i pannluggen. Jag blev så sjukt chockad. Ja ni kan ju förstå min lycka och hur glad pappa blev när han ser mig komma med Isor när han själv hade sätt när Isor sprang in i skogen. Jag fattar det inte själv innan vad som faktiskt hände, men nu vet jag och jag kan inte fatta att han kom tillbaka.
Detta är ett stort minne för livet för mig.
Bästa kompis <3
Annons
Comment the photo
Emla
Mon 28 Apr 2014 00:35
Åh, vad rädd jag blev först! Men va skönt att han kom springande till DIG <3
2 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/horseflower/517915005/
Visa toppen
Show footer