May
Wednesday 5 September 2012 photo 1/2
|
Min Sultan
(Bild på mig och Sultan vår första vinter tillsammans)
Hur hittade jag Sultan?
Jo, jag hade precis lämnat tillbaka Olympus Bobby efter att ha haft honom på foder över vintern för att rida in honom klart. Då han troligen inte skulle bli c-ponny så kände jag att det inte var ngn idé att köpa honom.
Johanna som ägde Bobbys vän Nina kontaktade mig, hade varit upp och ridit ngt litet hos henne ibland, och frågade om inte jag kunde hjälpa henne med en massa hästar hon skulle ta hem, nu när jag var "ledig". Hon tyckte jag var en bra person som alltid ställde upp när det behövdes.
Hon sa att hon hade en passande häst som jag kunde ta hand om och motionera och pyssla om. Kom upp en dag så håller hon på att springa med hästarna då det var veterinärbesiktning, bara det att hon ett par timmar innan varit och gett blod så det skulle hon absolut inte göra. Hon behövde sätta sig och ta det lugnt och det var bara en häst kvar att spring med sa hon och frågade om jag kunde ta det. Vilket jag gärna gjorde.
Hon sa att jag skulle ta kedja på honom och sätta den i munnen på honom, för han var tydligen ganska bråkig. Hon sa också att det var den hästen hon tänkte att jag kunde ta hand om, så jag gick upp till stallet.
När jag tittar in genom stalldörren är det bara mörkt, och jag ser en mörk gestalt där inne. Mitt hjärta klappar jättefort och det enda jag kan tänka är att det är min häst som står här. Det fanns inget i min värld just då mer än känslan av att min häst står här. Jag såg knappt hur han såg ut, men gick in till honom satte på honom allt och trädde kedjan genom munnen på honom. Vi kom bara utanför stalldörren så var det full fart på honom, men var precis att jag fick stopp på honom, men då reser han sig på bakbenen ist. Men säger ifrån och får han att följa med. När jag springer med honom så är det knappt jag får stopp på honom, huvudet är upp i skyn och respekten är i botten. Men jag älskar honom redan.
Efter att besiktningen är klar och han har blivit chippad och utsläppt i hagen berättar Nina att det var ett misstag att han hamnade där, för hon hade endast bett om vuxna hästar och inga hingstar. Han var nykastrerad och 3 år. Men hon visste att jag var van vid svåra ponnyer och hade tron på att jag skulle klara honom.
Första ridturen var fantastisk, vet inte vart jag tappade mig själv för han kunde fatta rätt galopp och skänkelvikningar samt rygga. Vilket jag tyckte var för mkt för en unghäst enligt mitt tycke då. Men han var ngt alldeles extra. Berättade för min mamma om honom, det fanns ingen annan häst i min värld just då. Det började komma spekulanter på honom och jag tjatade hemma som en galning. Sen kom det, han var såld till en, de skulle hämta honom dagen efter. jag fått veta det. Hela natten var jag vaken och grät. Jag åker upp och tillbringar hela dagen hos honom och väntar på att de ska hämta honom, men ingen kommer. Nästa dag kommer och jag är livrädd, men när jag kommer upp så hade den som skulle ha honom
Men en annan är intresserad och om jag ska ha honom så behövdes svaret denna dag. Min mamma var uppe dagen innan och träffade honom, och hon klappade på honom och gillade honom jättemkt, min mamma som är rädd för hästar rörde vid honom.
Helt plötsligt kom samtalet, mamma sa att jag skulle få honom! Jag var så lycklig. :D
(Bild på mig och Sultan vår första vinter tillsammans)
Hur hittade jag Sultan?
Jo, jag hade precis lämnat tillbaka Olympus Bobby efter att ha haft honom på foder över vintern för att rida in honom klart. Då han troligen inte skulle bli c-ponny så kände jag att det inte var ngn idé att köpa honom.
Johanna som ägde Bobbys vän Nina kontaktade mig, hade varit upp och ridit ngt litet hos henne ibland, och frågade om inte jag kunde hjälpa henne med en massa hästar hon skulle ta hem, nu när jag var "ledig". Hon tyckte jag var en bra person som alltid ställde upp när det behövdes.
Hon sa att hon hade en passande häst som jag kunde ta hand om och motionera och pyssla om. Kom upp en dag så håller hon på att springa med hästarna då det var veterinärbesiktning, bara det att hon ett par timmar innan varit och gett blod så det skulle hon absolut inte göra. Hon behövde sätta sig och ta det lugnt och det var bara en häst kvar att spring med sa hon och frågade om jag kunde ta det. Vilket jag gärna gjorde.
Hon sa att jag skulle ta kedja på honom och sätta den i munnen på honom, för han var tydligen ganska bråkig. Hon sa också att det var den hästen hon tänkte att jag kunde ta hand om, så jag gick upp till stallet.
När jag tittar in genom stalldörren är det bara mörkt, och jag ser en mörk gestalt där inne. Mitt hjärta klappar jättefort och det enda jag kan tänka är att det är min häst som står här. Det fanns inget i min värld just då mer än känslan av att min häst står här. Jag såg knappt hur han såg ut, men gick in till honom satte på honom allt och trädde kedjan genom munnen på honom. Vi kom bara utanför stalldörren så var det full fart på honom, men var precis att jag fick stopp på honom, men då reser han sig på bakbenen ist. Men säger ifrån och får han att följa med. När jag springer med honom så är det knappt jag får stopp på honom, huvudet är upp i skyn och respekten är i botten. Men jag älskar honom redan.
Efter att besiktningen är klar och han har blivit chippad och utsläppt i hagen berättar Nina att det var ett misstag att han hamnade där, för hon hade endast bett om vuxna hästar och inga hingstar. Han var nykastrerad och 3 år. Men hon visste att jag var van vid svåra ponnyer och hade tron på att jag skulle klara honom.
Första ridturen var fantastisk, vet inte vart jag tappade mig själv för han kunde fatta rätt galopp och skänkelvikningar samt rygga. Vilket jag tyckte var för mkt för en unghäst enligt mitt tycke då. Men han var ngt alldeles extra. Berättade för min mamma om honom, det fanns ingen annan häst i min värld just då. Det började komma spekulanter på honom och jag tjatade hemma som en galning. Sen kom det, han var såld till en, de skulle hämta honom dagen efter. jag fått veta det. Hela natten var jag vaken och grät. Jag åker upp och tillbringar hela dagen hos honom och väntar på att de ska hämta honom, men ingen kommer. Nästa dag kommer och jag är livrädd, men när jag kommer upp så hade den som skulle ha honom
Men en annan är intresserad och om jag ska ha honom så behövdes svaret denna dag. Min mamma var uppe dagen innan och träffade honom, och hon klappade på honom och gillade honom jättemkt, min mamma som är rädd för hästar rörde vid honom.
Helt plötsligt kom samtalet, mamma sa att jag skulle få honom! Jag var så lycklig. :D
Jo, jag hade precis lämnat tillbaka Olympus Bobby efter att ha haft honom på foder över vintern för att rida in honom klart. Då han troligen inte skulle bli c-ponny så kände jag att det inte var ngn idé att köpa honom.
Johanna som ägde Bobbys vän Nina kontaktade mig, hade varit upp och ridit ngt litet hos henne ibland, och frågade om inte jag kunde hjälpa henne med en massa hästar hon skulle ta hem, nu när jag var "ledig". Hon tyckte jag var en bra person som alltid ställde upp när det behövdes.
Hon sa att hon hade en passande häst som jag kunde ta hand om och motionera och pyssla om. Kom upp en dag så håller hon på att springa med hästarna då det var veterinärbesiktning, bara det att hon ett par timmar innan varit och gett blod så det skulle hon absolut inte göra. Hon behövde sätta sig och ta det lugnt och det var bara en häst kvar att spring med sa hon och frågade om jag kunde ta det. Vilket jag gärna gjorde.
Hon sa att jag skulle ta kedja på honom och sätta den i munnen på honom, för han var tydligen ganska bråkig. Hon sa också att det var den hästen hon tänkte att jag kunde ta hand om, så jag gick upp till stallet.
När jag tittar in genom stalldörren är det bara mörkt, och jag ser en mörk gestalt där inne. Mitt hjärta klappar jättefort och det enda jag kan tänka är att det är min häst som står här. Det fanns inget i min värld just då mer än känslan av att min häst står här. Jag såg knappt hur han såg ut, men gick in till honom satte på honom allt och trädde kedjan genom munnen på honom. Vi kom bara utanför stalldörren så var det full fart på honom, men var precis att jag fick stopp på honom, men då reser han sig på bakbenen ist. Men säger ifrån och får han att följa med. När jag springer med honom så är det knappt jag får stopp på honom, huvudet är upp i skyn och respekten är i botten. Men jag älskar honom redan.
Efter att besiktningen är klar och han har blivit chippad och utsläppt i hagen berättar Nina att det var ett misstag att han hamnade där, för hon hade endast bett om vuxna hästar och inga hingstar. Han var nykastrerad och 3 år. Men hon visste att jag var van vid svåra ponnyer och hade tron på att jag skulle klara honom.
Första ridturen var fantastisk, vet inte vart jag tappade mig själv för han kunde fatta rätt galopp och skänkelvikningar samt rygga. Vilket jag tyckte var för mkt för en unghäst enligt mitt tycke då. Men han var ngt alldeles extra. Berättade för min mamma om honom, det fanns ingen annan häst i min värld just då. Det började komma spekulanter på honom och jag tjatade hemma som en galning. Sen kom det, han var såld till en, de skulle hämta honom dagen efter. jag fått veta det. Hela natten var jag vaken och grät. Jag åker upp och tillbringar hela dagen hos honom och väntar på att de ska hämta honom, men ingen kommer. Nästa dag kommer och jag är livrädd, men när jag kommer upp så hade den som skulle ha honom
Men en annan är intresserad och om jag ska ha honom så behövdes svaret denna dag. Min mamma var uppe dagen innan och träffade honom, och hon klappade på honom och gillade honom jättemkt, min mamma som är rädd för hästar rörde vid honom.
Helt plötsligt kom samtalet, mamma sa att jag skulle få honom! Jag var så lycklig. :D
Annons
Camera info
Camera DSC-H2
Focal length 6 mm
Aperture f/2.8
Shutter 1/250 s
ISO 100
Comment the photo
Alexandra Warg
Fri 7 Sep 2012 11:02
När jag köpte honom var han 3 år, på bilden är efter nyår precis, så han är 4 där. Idag är han 9 år :)
3 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/horzelife/509285165/
Visa toppen
Show footer