September
Thursday 14 February 2008 photo 11/11
|
Senare på dagen igår när jag var på Publik med några lisebergsfolk så ringde papa och berättade något som fick mig att vilja gå ut på gatan och vänta in en långtradare. Igårkväll låg jag och tänkte på om jag verkligen ska skriva något om det på internet. Men på något sätt vill jag att folk ska veta. Jag vill verkligen att folk ska veta vilken stjärna hon är.. eller var. Jag har inte träffat någon som inte har tyckt om henne, verkligen älskat henne. Man kan inte låta bli. Jag vet inte ens i vilken form jag ska skriva om det liksom hah.. Min farmor var 94-5 år och somnade in på Arvika Sjukhus igår eftermiddag/kväll. Hon är en utav de FÅ vackraste och starkaste människor jag känt. Hon var så varmhjärtad.. jag vet inte vad jags ka skriva, jag vill få ut precis allting ur mig på samma gång. jag vill att alla ska FATTA. Farmor älskade att sjunga och uppträda, underhålla! Alltså verkligen älskade, hon är så charmig! Hon träffade en läkare häromsistens, en ung kvinnlig läkare vilken farmor kallade "stumpan med russinrumpan". Så typiskt henne. Eller på sjukhuset förra veckan när jag satt och höll henne i handen frågade hon om var brun. Jaa, brun som en pangkaka sa jag, och hon somnade. och jag kommer aldrig mer få träffa henne. Men hon ville inte mer, hon orkar inte mer. Och ja, vem vill ligga i en sjukhussäng och inte vilja? Hon har haft ett underbart liv och det är det som lättar på sorgen lite. Förlovad i Paris, två vackra pojkar och tusen barnbarn och barnbarns barn som älskar henne högst av allt. Men ändå. Jag har liskom som någon slags sten i mitten av min kropp som kväver på ngåot sätt. Alla andra tankar och handluingar just nu ligger bara på som ett ytligt skal.. jag är liksom närmre ett tom, rak mun än en leende. och det är alltid tvärtom. och nej, jag vet att det är väl itne så kosntigt. jag förösker bara beskriva känslan. och den här stenen.. det är som om den står för den ångest jag känner för att jag inte spenderade all min lediga tid med henne dessa tjugo år jag har känt henne. jag hopaps bar ahon vet hur omtyckt hon var. men det tror jag. hon var alltid med.. inte som ngn avlägsen farmornånting. på orust varenda sommar, på jul, och mittenterminer har hon varit med och spridit ljus. nu i julas så var hon tvnegna tt tas hem till henne slägenhet/hem för ho var dålig. och trots att vi typ är tjugo pers runt julbordet så var det inte samma sak alls, det där hjärtliga var inte md. ingen kraxxande farmor som ska sjunga snapsvisor eller hålla tal om hur mycket hon älskar oss. hon var 74 år när jag föddes. alltså vissa famrödrar har inte ens fyllt så mycket till mina vänner. 74 år, men Åh.. världen starkaste och segast kropp. hennes ålder var liksom aldrig något hinder för henne. hon gilalde ungdomar mer än tanter vilekt hon ofta påpekade. hon pallade inte gnälliga gamla kärringar. jag trodde alla vi barn gjorde henne ung på ngt vis elelr jag vet inte. men liskm vid 74års ålder, då bröjade redan hennes vänner dö och Per-Erik, farmors kärlek dog året jag fyllde 1 år. han var 8år yngre än farmor. hennes starka vackra hand, hennes pyssladen och visslande i köket. hennes kraxxande stämma och bruna hy. hur hon vickade på tån när hon läste tidnigen på förmiddagen på¨orust. i grått ruffsigt hår. hon var SÅ bra med oss barn, som enf rivillig nanny på något sätt. man var alltid bra ALLTID BRA. hon höll aldrig inne med att berätta för folk hur bra och omtyckta de var. det kunde gälla vad som helst, hon hade ett oändligt förråd med beröm att dela ut till folk. och hon är värd dubbelt så mycket tillbaka. jag vill fortsätta skriva, för det är skönt.. och jag hopaps någon orkar läsa hela detta och kanske förstår lite hur bra hon var. hon betyder så fruktansvärt mycket för mig, jag vet inte vart jag ska ta vägen. och snälla, skri inte "jag vet hur det känns". för det vet ni inte. inte att förlora just DENNA människan. jag är helt tom på tårar inatt drömde jag om henne hela natten. drömmen gick ut på att få en så skön bädd till henne som möjligt ett utav de sista sakerna hon sa till mig när jag var i arvika förra veckan var "hoppas jag är välkommen till Gud" min farmor har hederplats jag älskar dig, jag älskar dig, jag älskar dig jag älskar dig jag älskar dig jag älskar dig, jag älskar dig, jag kommer alltid att älska dig. jävla skithelvete
Annons
Comment the photo
Blood4Blood
Tue 11 Mar 2008 00:36
det enda jag tänker skriva är vackert skrivet och respekt
skadedjur
Mon 10 Mar 2008 17:22
det är svårt att fylla tomrummet efter vissa personer men du vet var du hittar ett par öron som mer än gärna lyssnar jonna.
Henkeliduu
Thu 14 Feb 2008 18:26
Sorry... Jag är inte världsbäst på att komma på saker att säga så jag nöjer mig med det...
klshnkv
Thu 14 Feb 2008 15:43
jag hade turen att få träffa din farmor och utan att låta klemig så kommer jag alltid att minnas henne, hon var en fantastisk kvinna. som hon charmade folk. när vi satt på balkongen på din studentmottagning och hon pratade mer än vad jag gör när jag är babblig (!) och var så söt i sin grälla klänning, när hon poserade järnet när jag tog kort på henne och skrattade och kallade dig för söta saker...
jag vet inte hur det känns, men jag vet ATT det känns, och jag beklagar verkligen sorgen, jonnaponna. puss och kärlek och styrka, jag tror att din farmor sover gott nu. eller nej, hon sover nog inte, jag tror hon är på en fin plats och river igång spontan allsång och är en riktig rackare.
jag vet inte hur det känns, men jag vet ATT det känns, och jag beklagar verkligen sorgen, jonnaponna. puss och kärlek och styrka, jag tror att din farmor sover gott nu. eller nej, hon sover nog inte, jag tror hon är på en fin plats och river igång spontan allsång och är en riktig rackare.
Hotet
Thu 14 Feb 2008 15:44
tack linnéa. det där värmde verkligen jättemycket
tacktacktack du är verkligen bra
stor puss och hård kram
tacktacktack du är verkligen bra
stor puss och hård kram
5 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/hotet/164644635/
Visa toppen
Show footer