När jag ändå är igång 

Så kan jag ju ta och bitcha lite till. Användaren i ovanstående konversation hade sett en av mina bilder, föregående bild för att vara exakt.

En tre år gammal bild föreställande någon som fjantar runt i en glänta, ackompanjerat av en text där jag refererar till en blogg, som sagda användare med säkerhet inte har lagt ett öga på.

Av detta lyckades sagda användare få fram att jag är "cool" och frågar efter msn och cam. Frågar mig, någon som uppenbarligen är ganska så pissed på allt. Men vem vet, jag kanske vill visa tuttarna i cam ändå.

Bravo, en applåd och hatten av till dig.

Fuck you.

Esse, jag känner att jag vill bjuda över dig imorgon. Möjligen för en kopp Thé, trevlig film och att du får whina av dig lite. För jag vet precis hur det känns, och det är verkligen den sämsta känslan som finns. Ärligt talat. Läste igenom ditt blogginlägg och kände igen mig själv i det, och hur deppressionen gjorde sig påmind (Och fortfarande är till viss del). Den vita riddaren rider ut igen kanske man skulle säga, men du vet att du väldigt gärna får whina av dig till mig, gärna i person.

En tjänst som jag onekligen erbjuder väldigt sällan, har svårt att rättsfärdiga varför jag erbjuder den till dig. Kanske för att vi är såpass lika och jag känner en stark koppling?
Nåväl, /rant är över. Bara och säga till när du har tid och om du har lust.