Nu sitter jag här igen och tycker synd om mig själv. Men de bilderna jag ser kan inte du se. De ropen jag hör kan inte du höra. Det jag ser oftast, det jag ser varje dag Är mig själv, som ett litet barn kanske bara åtta år jag ligger på marken Jag kommer ihåg, men sammtidigt inte Marken var lerig och hård Jag minns, men ändå inte Dem spottade på mig, och drog i mitt hår Dem sparkade på den svagaste Jag låg ner och bad dem gå Men tror du att dem lyssnade? Ett annat otrevligt minne jag har, är en fasansfull höstdag löven låg på marken och det var kallt Det var sent, klockan var fyra... ja, det minns jag Mina små terrorister var med den dagen Den dagen Då de bestämmde sig för att ha lite extra kul de tog ett hopprep och tvingade mig i skogen ut Dem band fast mig i ett träd, satte löv i mitt hår Som en krona, jag var prinsessa och dem var prinsarna Prinsarna av hat och ondska Jag vick i skogen stå... efter en timme, ja kasnke två så hittade en lärare mig Vet du va dem va? "Du får skylla dig själv" Jag är rädd, jag springer Jag känner hur en av dem får tag i mitt hår och drar hårt Jag faller faller Ner på marken som är hård Jag hinner inte resa mig Men jag hinner slå och, det är mitt fel mitt fel det är fel på mig

Annons

The photo has no tags

Nemifanxd Fri 7 Sep 2007 17:43

morr på dumma människor, det är den enda sanna onskan här i världen.

March 2011